“Din rikedom borde speglas i dina gåvor,” muttrade svärmodern.
“Ni är rikare än Sofia, så era presenter borde vara i samma klass,” snäste hon.
“Jag vet verkligen inte vad jag ska ge mamma,” suckade Lars och sjönk ner bredvid sin fru på soffan.
Elin ryckte bara på axlarna. Att välja en gåva till sin svärmor var alltid svårt för henne.
Relationen med Birgitta Andersson hade varit spänd sedan nästan första dagen.
Lars hade förstått sin mors inställning, så efter att ha diskuterat med sin fru hade paret valt att hålla lite distans.
Ingen var skyldig någon något. Sällsynta telefonsamtal och enstaka familjeträffar när de kände för det utgjorde hela deras umgänge.
I år hade Birgitta bestämt sig för att fira sin födelsedag och bjudit in en stor del av familjen, inklusive det unga paret.
“Egentligen sa mamma att hon skulle bli glad över vilken gåva som helst,” kom Lars plötsligt ihåg.
“Hon säger alltid så, sen väjer hon näsan,” fnös Elin och mindes tillbaka. “Din syster kan ge henne vad som helst, men inte vi!”
Hon erinrade sig tydligt alla gånger Birgitta Andersson kritiserat deras gåvor.
“Minns du den sjunde mars? Vad gav vi henne? En fin kosmetikutrustning för flera tusen, och vad blev reaktionen? Tårar och anklagelser om att vi tyckte hon var gammal och oattraktiv,” suckade Elin. “Den enda typen av gåvor hon uppskattade var guld eller teknik, för då kunde hon se prislappen.”
“Kanske borde jag ringa och fråga vad hon vill ha?” undrade Lars tveksamt.
“Som du vill,” svarade hans fru och skakade på huvudet.
I hopp om en enkel lösning ringde Lars sin mor för att ta reda på vad hon önskade sig.
“Min son, jag behöver ingenting. Kom bara, det räcker för mig,” svarade Birgitta Andersson lågmält.
“Är du säker, mamma? Du blir inte arg?” envisades Lars.
“Självklart inte! Jag blir glad över vilken liten sak som helst,” skrattade hon. Lars bestämde sig för att lita på hennes ord.
“Mamma sa att vi får ge henne vad vi vill,” berättade han för Elin.
Hon gav honom en skeptisk blick. Hon litade inte riktigt på sin svärmors ord.
Men eftersom Lars insisterade på att välja gåvan själv, gav Elin med sig.
“Jag föreslår en robotdammsugare, så hon slipper släpa på slangar,” föreslog Elin efter att ha gått igenom deras budget.
Paret kom överens. De köpte en present för tio tusen kronor och åkte lugnt till födelsedagsfirandet.
Födelsedagsbarnet välkomnade sin son och svärdotter med ett glatt ansikte, som genast mulnade när hon såg lådan med dammsugaren.
“Varför detta?” muttrade hon och suckade. “Lars, ställ undan den i sovrummet.”
Elin stirrade på sin svärmor, chockad över reaktionen.
Strax efter anlände Lars syster med sin man. Hon kastade sig om halsen på sin mor och utbrast glatt:
“Mamma, det här är till dig!”
“Tack, älskling! Ni kunde inte ha valt bättre!” utbrast Birgitta Andersson och kramade henne.
Nyfiken undrade Elin vad för dyrbar gåva som fått henne så glad.
Till sin förvåning såg hon att Sofia gett sin mor en enkel kosmetikutrustning värd några hundra kronor.
Hon utbytte en frågande blick med Lars, som också sett systerns gåva.
När hon läste av hans min förstod hon hur besviken han var på moderns reaktion.
I flera timmar höll Lars tillbaka sin ilska, men när Birgitta började prisa systerns gåva igen exploderade han.
“Mamma, kan jag få prata med dig?” frågade Lars och drog undan henne.
“Vad är det?” undrade hon och närmade sig. “Är något fel?”
“Ja, det är fel! Jag frågade dig om en gåva. Minns du vad du svarade?” sa han anklagande.
“Det gör jag”
“Varför reagerade du så på vår present? Medan du inte slutar hylla en billig låda,” sa Lars bittert. “Ljug inte nu och påstå att jag inbillar mig.”
“Jag tänker inte ljuga. Ni är rikare än Sofia, så era gåvor borde vara finare,” morrade Birgitta.
“Och enligt dig ger vi skräp? Ska vi bifoga kvittot så du blir nöjd?” frågade Lars med rynkad panna.
“Åh, lägg av,” sa hon och försökte avsluta samtalet. “Vad kan jag göra åt att Sofias gåva föll mig mer i smaken?”
“För att du inte vet priset på vår?” fnös Lars. “Om du undrar så kostade den tio tusen!”
“Så mycket?” utbrast hon och låtsades bli överraskad.
Men hon hittade snabbt en utväg ur den pinsamma situationen.
“Vet du varför jag uppskattar Sofias gåvor mer? För de ger efter sina möjligheter, medan ni slänger fram något utan tanke,” sa hon skarpt.
“Mamma, menar du allvar?” Lars grep sig om huvudet.
“Ser jag ut att skoja? Med era inkomster kunde ni gett mig en spaweekend,” sa hon stolt.
Lars stirrade på henne, chockad.
“Tror du på riktigt att Elin och jag har pengar som regnar från himlen?” utbrast han plötsligt.
Hans röst drog till sig hustruns och systerns uppmärksamhet i dörröppningen.
Sofia förstod snabbare än Elin vad som hänt och tog genast moderns parti.
“Mamma vill inte ha en robotdammsugare, hon ville ha en luftfuktare. Hennes gick sönder för tre dagar sedan. Om ni brydde er om henne skulle ni veta det,” sa hon hånfullt.
“Jag frågade henne om gåvan!” röt Lars och bet ihop. “Skojar ni med mig? Inga fler presenter! Vi anstränger oss, men det räcker aldrig. Robotdammsugaren duger inte, nu ska det vara en luftfuktare! Förlåt att vi inte kan göra er nöjda! Nu går vi!” vrålade han och vände sig mot Elin.
Birgitta brast i gråt medan Sofia tröstade henne, och paret lämnade huset med stela miner.
Lars höll sitt löfte till sin mor. För att undvika fler pinsamheter och stress valde han att inte delta i framtida familjetillställningar.
