Malin mindes inte när hon senast känt sig så avslappnad. Hennes tjänsteresa hade blivit försenad med några timmar, och utan ett ord till förklaring stängde hon av telefonen och sträckte ut sig på sängen. Samma morgon hade hon kommit tillbaka från landet, där hon tillbringat två dagar utan en stunds vila: städning, tvätt, matlagning allt under ständiga påhopp från svärmodern och maken.
Enligt svärmodern hade Malin “fångat” sin man, tjänade för lite, och påstod att det var hennes pengar som höll familjen svältande. Hennes man, Erik, höll med sin mor och påpekade att Malin kunde skaffa extrajobb eftersom hon ändå kom hem tidigt från arbetet och inte ens behövde laga mat.
“Titta hur hon moppar golvet,” klagade svärmodern. “Hon slösar timmar på det när hon kunde ha tvättat kläder istället.”
Malin orkade inte hålla tillbaka längre. “Om ni städade golvet minst en gång i veckan skulle det inte bli så smutsigt,” svarade hon. Men hon borde ha hållit tyst anklagelserna haglades. Malin blundade och sade lugnt:
“Jag föreslog att ni skulle flytta till stan. Då kunde både Erik och jag ta hand om er, och han behövde inte säga upp sig.”
Erik exploderade av ilska.
“Så min man ska slita ihjäl sig på jobbet och sen passa dig också? Har du sten istället för hjärta?”
Malin väntade inte på mer. Hon öppnade dörren och gick ut till bänken vid grinden.
“Malin, vad har hänt?” grannen Lisa stod framför henne. Malin torkade tårarna och kände igen henne. De hade blivit vänner innan bröllopet, och Malin hade alltid tyckt om henne.
“Hej, Lisa,” suckade Malin.
“Är det din familj som vanligt?” frågade grannen.
“Behöver du ens fråga?”
“Det är inte min sak, men jag förstår inte varför du står ut. Din man är ju här hela tiden, men ni lever inte ens ett riktigt liv tillsammans. Varför?”
“Vi valde inte det här livet, Lisa. Vi kan inte lämna Eriks mamma i det tillståndet. När hon blir frisk kan han återvända till stan.”
“Hon skulle nog kunna springa ett maraton med oss på ryggen,” skrattade Lisa. “Jag tror hon låtsas vara sjuk. Och du var annorlunda förr. Vad hände?”
Malin ryckte på axlarna. “Jag vet inte… men du får gärna komma förbi.”
När telefonen ringde såg hon att det var chefen. Han meddelade att tjänsteresan blivit flyttad till mitten av dagen. Malin blev lättad extra pengar var bra, och resorna betalades väl. Dessutom skulle hon slippa Eriks och svärmoderns ständiga samtal, som alltid tog på nerverna.
När hon berättade om resan blev stämningen lättare. Kvällen gick lugnare, men innan de gick och lade sig, sov de i separata sängar för att inte göra svärmodern upprörd. Malin protesterade inte hon var för trött efter städningen och somnade direkt.
Klockan två väcktes hon av svärmodern.
“Hör du inte att jag ropar?”
Malin blinkade sömnigt.
“Jag sov djupt. Vad är det?”
“Ge mig mina tabletter.”
Malin såg på henne avståndet till soffan var längre än till medicinskåpet eller Eriks rum. Men hon steg upp. Hon somnade inte förrän vid fem, och klockan sex var det dags att gå upp. När hon kom till Stockholm var hon redan utmattad. När hon hörde att resan blivit uppskjuten igen var hon nära att hoppa av glädje. Hon stängde av telefonen och föll i sängen. Nu kände hon sig återupplivad.
Hon hann till och med sminka sig lugnt innan hon åkte till stationen. Hon brydde sig inte om att resmålet ändrats det enda viktiga var att hon fått vila.
En timme tidigare hade hon fått reseersättningen, men för första gången tänkte hon inte ska
