I Sverige levde en kvinna till 117 år, och forskare har kanske upptäckt varför. Enligt dem var hennes exceptionella livslängd ett exempel på hur åldrande och sjukdom ibland kan gå skilda vägar.
Astrid Lindgren, som var världens äldsta människa när hon avled i Sverige förra året, hade en biologisk ålder som kanske var betydligt yngre, enligt en analys av hennes arvsmassa.
Läkare och allmänheten har länge fascinerats av superhundraåringar de som når minst 110 år och vad deras långa liv avslöjar om hälsosamt åldrande.
Innan Astrid gick bort i augusti 2024 samtyckte hon till att hjälpa en grupp svenska forskare att forska kring hennes livslängd. Vid 116 års ålder tog de prover av hennes blod, saliv, urin och avföring för att analysera hennes gener och tarmflora och jämföra resultaten med större grupper av jämngamla människor.
Trots att hon led av vissa åldersrelaterade sjukdomar, hade hon låga nivåer av inflammation, en “förnytt” tarmhälsa och en ungdomlig epigenom förändringar i hur generna uttrycks utan att påverka den faktiska DNA-sekvensen.
Forskarna beskrev Astrid som “en exceptionell individ” och upptäckte ovanliga variationer i hennes gener som verkade skydda mot vanliga hälsoproblem som hjärtsjukdomar, diabetes och neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimer och Parkinson.
Resultaten, publicerade i tidskriften Cell Reports Medicine, ger en ny blick på människans åldrande och pekar på potentiella biomarkörer för hälsosamt åldrande samt strategier för att förlänga livslängden.
Även om Astrids generiska arv spelade en stor roll i hennes långa liv, undersökte forskarna också vilka av hennes livsvanor som kunde ha bidragit. Hon åt tre yoghurtar om dagen, vilket kan ha gynnat hennes tarm hälsa och vikt. Hon höll sig till en mediterran kost, hade goda sövanvanor, förblev fysiskt aktiv och hade en stabil psykisk hälsa.
Dessutom hade hon ett socialt liv och regelbundna sysselsättningar som läsning, pianospel och trädgårdsarbete kort sagt, ett välbalanserat liv.
“Alla dessa resultat visar hur åldrande och sjukdom, under vissa förhållanden, kan separeras”, sa forskarna. “Det utmanar den vanliga uppfattningen att de alltid hänger i tag.”
