»Jag ska inte laga mat till din familj längre!» utbrast Elin rasande och kastade förklädet på bordet, trött på sin svärmors ständiga påtryckningar.
»Jag ska inte laga mat till din familj längre!» Elin slängde förklädet på köksbordet, och hennes händer darrade av undertryckt ilska.
Anders stannade mitt i köket med en matkasse i handen. Han hade just kommit hem från affären med en lista från sin mor tre kilo kött, grönsaker till sallader, ett dussin ägg till bakning. Ytterligare en familjemiddag för kusinens födelsedag.
»Elin, varför måste du ta det så hårt?» började han försiktigt och satte ner kassen. »Det är bara en kväll»
»En kväll?» Elin vände sig mot honom, och tårar blänkte i hennes ögon. »Fyra år, Anders! Fyra år av varje helg, varje högtid där jag står vid spisen i åtta timmar! Och din mor tar emot beröm för ‘sina’ specialrätter!»
Anders sänkte blicken. Han visste vad hans fru menade. Han hade vetat det hela tiden men teg, för det var enklare så. Att inte säga emot sin mor, inte skapa konflikt, inte behöva välja sida.
»Hon hjälper ju dig» sa han tveksamt.
»Hjälper?» Elin skrattade bittert. »Din svärmor sitter i vardagsrummet med gästerna och berättar hur hon ‘sovit knappt en blund för att göra den här tårtan’! Medan jag står i köket och skär upp ännu en sallad!»
Anders telefon vibrerade. Han visste vem det var utan att ens behöva titta.
»Svara inte!» bad Elin. »Snälla, låt oss prata först!»
Men Anders tryckte redan på den gröna knappen.
»Ja, mamma Ja, jag köpte allt på listan Elin? Hon är hemma, hon förbereder»
Elin vände sig mot fönstret och knöt nävarna. Återigen samma historia. Återigen hade hon redan förlorat innan samtalet börjat.
»Mamma undrar om du har börjat marinera köttet?» Anders lade handen över luren. »Gästerna kommer vid sex, vi måste hinna»
»Låt henne marinera det själv!» fräste Elin. »Om hon är sådan en fantastisk hemmafru!»
Anders tittade förvirrat på sin fru och sedan i luren.
»Mamma, vi vi börjar snart. Ja, så klart. Vi ses senare.»
Han lade på och gned sig trött i ansiktet.
»Elin, varför måste du vara så barnslig? Folk är inbjudna, det blir pinsamt att avbryta»
»Och är det inte pinsamt för mig att vara gratis kökspersonal?» Elin sjönk ner på en stol och kände tröttheten välla över henne. »Vet du vad catering för tjugo personer kostar? Minst trettio tusen! Och jag gör det gratis! Inte ens ett tack får jag!»
»Jag tackar dig»
»Du?» Elin såg på honom med bitterhet. »Du försvinner ut på balkongen med männen för att röka och prata fotboll! Och jag står ensam kvar i köket!»
Anders gick fram till sin fru och försökte ta hennes hand, men hon drog undan den.
»Hör på mig låt oss göra så här: du lagar mat ikväll, och sedan pratar jag med mamma. Kanske kan vi beställa mat nästa gång»
»Nästa gång?» Elin reste sig så abrupt att stolen vacklade. »Det blir ingen nästa gång! Jag är trött! Förstår du? Trött på att leva i din mors skugga!»
I samma stund öppnades dörren Elins svärmor, Birgitta, hade egna nycklar. Hon kom in utan att knacka, som vanligt.
»Varför har ni inte börjat laga mat än?» började hon direkt. »Klockan är redan tre! Köttet måste marinera minst tre timmar!»
Elin drog ett djupt andetag och samlade sig.
»Birgitta, jag tänker inte laga mat.»
Svärmodern stelnade, som om hon inte trodde sina öron.
»Vad menar du med att du inte tänker?» Hon vände sig mot sonen. »Anders, vad är det hon säger?»
»Mamma, Elin är trött» började Anders, men hans mor avbröt honom.
»Trött? På vad? På att sitta hemma hela dagarna?»
»Jag jobbar hemifrån!» protesterade Elin. »Jag har heltid!»
»Ja ja, sitta vid datorn är det verkligen ett jobb?» fnös Birgitta. »På min tid jobbade jag på fabrik och skötte hemmet! Passade min man och hjälpte min svärmor!»
»Din svärmor tvingade dig inte att laga mat till hela släkten varje helg!» kontrade Elin.
»Tvingade?» Birgitta höjde ögonbrynen. »Jag gjorde det med glädje! För familjen är helig! Men det verkar som du inte förstår det!»
Elin kände ilskan växa inom sig.
»Jag förstår precis vad familj betyder! Men familj är inte slaveri! Jag tänker inte stå vid spisen varje helg medan ni roar gästerna!»
»Anders!» Birgitta vände sig mot sonen. »Hör du vad din fru säger?»
Anders stod mellan de två kvinnorna, som en råtta i fällan.
»Mamma, kanske vi verkligen borde beställa mat? Det finns bra cateringtjänster»
»Beställa?» Birgitta slog ut med händerna. »Vad ska folk säga? Att Birgittas svärdotter inte kan laga mat? Skam!»
»Jag kan laga mat!» sa Elin. »Jag vill bara inte göra det varje helg!»
»Åh, vill du inte?» Birgitta smalnade med ögonen. »Men gifta dig ville du? Gör min son till man? Bär då ditt ansvar!»
»Att laga mat till tjugo personer är inte ansvar, det är utnyttjande!»
»Anders, jag står inte ut med det här!» Birgitta lade demonstrativt handen på hjärtat. »Din fru förolämpar mig!»
»Ingen förolämpar dig!» sa Anders trött. »Mamma, förstå att Elin verkligen är utmattad. Kanske kan vi åtminstone minska antalet gäster?»
»Minska?» Birgitta skakade på huvudet. »Alla är redan inbjudna! Tant Gerd kommer från en annan stad! Vad ska jag säga till henne? Att min svärdotter vägrar laga mat?»
Elin grep sin väska och gick mot dörren.
»Vart ska du?» frågade Anders oroligt.
»Jag åker till min mamma! Låt din mor laga sina egna specialrätter! Vi får se hur det går!»
»Elin, vänta!» Anders försökte stoppa henne, men hon var redan ute genom dörren.
Tystnaden lade sig i lägenheten. Birgitta sjönk ner på en stol med en kränkt min.
»Ser du vilken fru du valt? Självisk! Tänker bara på sig själv!»
Anders såg på sin mor och insåg för första gången på l
