Lina signerade det sista dokumentet och lutade sig tillbaka i stolen hos notarien med en lättnadens suck. Septembersolen strilade in genom fönstret och lyste upp de fräscha stämplarna på köpeavtalet. Äntligen var huset till hennes mamma klart och flytten kunde börja.
“Grattis, Elin”, log notarien och räckte över dokumenten. “Nu tillhör huset officiellt din mor.”
“Tack så mycket”, svarade Lina och lade noggrant pappren i en mapp. “Mamma kommer bli så glad. Hon har alltid drömt om ett eget hus med trädgård.”
Huset var verkligen perfekt ett tvåvåningshus med en stor tomt i ett lugnt område nära stadens centrum. Karin, Linas mamma, hade de senaste åren bott i en liten etta och klagat på högljudda grannar. Nu skulle hon äntligen få sin egen plats där hon kunde möta ålderdomen i lugn och ro.
Nästa dag började Lina och hennes man Mikael flytten. Karin fladdrade nervöst runt flyttlådorna och klappade i händerna av glädje.
“Lina, älskling, du är så underbar!” upprepade den äldre kvinnan medan hon betraktade de rymliga rummen. “Ett så vackert hus och trädgården! Jag ska plantera rosor och äppelträd”
Mikael bar tyst på möblerna och gav sin fru då och då menande blickar. Han hade från början varit emot den dyra köpet och tyckt att Karin skulle klara sig bra med ett litet sommarställe. Men han hade inte velat bråka det var trots allt Lina som tjänade pengarna och det var hon som bestämde.
“Mamma, här är nycklarna till alla lås”, sa Lina och räckte över en nyckelknippa. “Till grinden, ytterdörren och bakdörren. Kom ihåg vilken som är vilken.”
“Självklart, självklart”, nickade Karin och tog försiktigt emot nycklarna. “Du tar så väl hand om mig”
Vid kvällen var de viktigaste sakerna flyttade och möblerna stod på plats. Karin gick runt i huset och njöt av utrymmet. Lina såg på sin lyckliga mor och kände en varm tillfredsställelse.
“Nu får du leva och frodas här”, sa den äldre kvinnan och omfamnade sin dotter. “Jag kommer imorgon och hjälper till med småsakerna.”
“Tack, kära du”, snyftade Karin. “Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig.”
På vägen hem stannade Lina hos sin svärmor Birgitta för att hämta Mikael han hade lämnat bilen där tidigare. Den äldre kvinnan mötte henne med en sur min.
“Så, du har byggt ett palats åt din mamma?” fräste Birgitta utan att hälsa.
“Jag köpte ett hus, ja”, svarade Lina lugnt. “Mamma förtjänar en lugn ålderdom.”
“Förtjänar Och vi då, förtjänar vi inget?” fnös svärmodern. “Vi har bott i det här fallet hela livet, taket läcker och grunden spricker. Men ni köper palats åt andra.”
Lina rynkade pannan och försökte förstå vad hon hörde. Karin var hennes egen mor, inte en “annan”. Men hon orkade inte argumentera Birgitta hade på senare tid blivit extra gnällig.
“Ni kunde i alla fall gett familjen en present”, muttrade Birgitta när de skulle gå.
Lina bestämde sig för att ignorera orden. Birgitta var alltid avundsjuk på andras framgång inget nytt. Det viktiga var att mamma var glad och äntligen fått det hon drömt om.
En vecka gick fort. Lina ringde sin mamma varje dag och frågade om allt var bra och om hon behövde hjälp. Karin svarade glatt, berättade om hur hon inredde huset, träffade grannarna och planerade trädgården.
“Mamma, jag kommer till dig efter jobbet imorgon”, sa Lina på torsdagen. “Jag tar med mig mat, behöver du något mer?”
“Självklart, älskling, kom du”, svarade Karin. “Jag ska visa hur jag har inrett rummen.”
På fredagen gick Lina tidigare från jobbet, handlade mat för en hel vecka och körde till huset. Modern hade klagat på problem med benen på sistone det var svårt för henne att gå långt för att handla. Tur att hon nu hade ett rymligt hus där hon kunde vila utan att oroa sig för vardagens besvär.
När Lina närmade sig huset märkte hon genast något konstigt. Vid staketet hängde tvätt på tork men inte moderns kläder. Karin tvättade alltid noggrant, men här hängde herrskjortor, barnbyxor och färgglada halsdukar som den äldre kvinnan aldrig bar.
Lina parkerade vid grinden och såg sig omkring. På tomten stod främmande väskor och kartonger som definitivt inte funnits där för en vecka sedan. På verandan låg prydligt staplade kläder och Lina kände igen sin mammas klänningar, tröjor och tofflor med en chock.
Hjärtat bultade hårdare. Hon gick snabbt till ytterdörren och försökte öppna med nycklarna hon gett sin mamma vid flytten. Nyckeln vred sig inte. Hon försökte igen och granskade låset det var nytt, helt annorlunda.
“Vad i hela friden”, muttrade Lina och gick runt huset för att prova andra dörrar. Överallt satt nya lås, ingen nyckel passade.
Från grannens trädgård kom en äldre kvinna i förkläde och tittade nyfiket på Lina.
“Letar du efter husets ägarinna?” frågade grannen. “Hon blev utkastad härifrån för tre dagar sedan.”
“Utkastad?” upprepade Lina förvirrat. “Det här är min mammas hus, jag köpte det åt henne!”
“Ja, jag vet”, nickade grannen. “Karin berättade allt, hon var så snäll. Men nu bor din svärmor här, har flyttat möblerna och bytt låsen. Hon säger att huset nu tillhör henne.”
Blodet rusade till Linas kinder ilskan var knappt behärskad. Så modern hade blivit utkastad från sitt eget hem medan Birgitta tagit över. En god gärning hade förvandlats till ren och skär fräckhet.
“Var är min mamma nu?” frågade Lina med darrande röst.
“Hon gick iväg med sina väskor”, ryckte grannen på axlarna. “Stackarn grät, visste inte vart hon skulle ta vägen. Din svärmor sa att huset var köpt för hela familjen.”
Lina knöt nävarna och gick beslutsamt mot ytterdörren. Hon måste reda ut detta genast.
Innan hon hann fram öppnades dörren och där stod Birgitta. Svärmodern såg ut som den rättmätiga ägarinnan: en nyckelknippa hängde i bältet, håret var prydligt uppsatt och ansiktet lyste av självbelåtenhet.
“Åh, här är du?” sa Birgitta och såg på sin svärdotter. “Vi har redan börjat inreda, nästan allt
