Lovisa, men där är det kallt på vintern! Spiseldning, man måste släpa ved! Mamma, du är ju från landet, du växte ju upp med precis sådant. Farmor och farfar levde helt livet på landet, och det gick ju bra. Och på sommaren blir det underbart köksträdgård, bär, man kan plocka svamp i skogen!
Gunvor hade precis börjat vänja sig vid pensionärslivet. Sextio år bakom sig, trettiofem av dem som bokhållare på en fabrik. Nu kunde hon lugnt dricka te på morgonen, läsa böcker och inte behöva stressa någonstans.
De första månaderna av pensionen njöt hon av tystnaden och lugnet. Hon steg upp när hon kände för det, åt frukost i lugn och ro, tittade på tv-program. Hon handlade när det passade henne, när det inte var köer. Efter fyrtio års arbete var detta en sann lycka.
Dottern Lovisa ringde en lördagsmorgon:
Mamma, vi måste prata. Allvarligt.
Vad har hänt? Gunvor blev orolig. Är allt bra med Majken?
Med Majken är allt bra. Jag kommer över och berättar. Oroa dig inte!
Den meningen fick henne att bli ännu mer orolig. När barn säger “oroa dig inte”, finns det alltid anledning att oroa sig.
En timme senare satt Lovisa i köket och smekte sin rundade mage. Trettiotvå år, andra barnet på väg, och fortfarande ogift med den där Oskar. Även om de bott tillsammans i fyra år och dottern Majken växte upp, verkade ett vigselbevis inte vara viktigt för dem.
Mamma, vi har problem med boendet, började dottern och fingrade nervöst på kaffekoppen. Hyresvärden höjer hyran. Vi klarar knappt den nuvarande, och nu kräver hon tvåtusen kronor till.
Gunvor nickade medkännande. Hon visste att unga hade det tufft. Oskar jobbade lite här och där en dag lastbilschaufför, nästa dag budbärare, sedan vaktmästare. Lovisa var föräldraledig med Majken och skulle snart gå in i nästa föräldraledighet.
Vi har funderat på att flytta för att få det billigare, fortsatte dottern, men ingen vill hyra ut till någon med barn.
Vad tänker ni göra då? frågade Gunvor och anade redan något knep.
Det är därför jag är här, Lovisa drog nervöst i tröjärmen. Mamma, kan vi bo hos dig ett tag? Det är bara tillfälligt, såklart. Tills vi sparat ihop pengar, kanske kan ta ett bolån senare.
Gunvor svalde hårt. I sin tvåa var det redan trångt, och nu skulle en hel familj med småbarn flytta in, och dessutom var ytterligare ett barn på väg.
Lovisa, hur ska vi alla få plats här? Jag har bara två små rum.
Mamma, vi får väl passa in på något sätt. Det är pengarna som räknas. Vi betalar trettontusen i hyra nu, kan du tänka dig? På ett år blir det hundrafemtiotusen! De pengarna kan vi spara till kontantinsatsen.
Gunvor föreställde sig scenariot. Oskar med sin vana att gå runt i kalsonger, prata högljutt i telefon. Majken med sitt ständiga gråt, leksaker överallt, tecknade filmer på hög volym. Lovisa med sin mage, nycker och krav på extra uppmärksamhet.
Var ska Majken sover? försökte Gunvor hitta förnuftiga argument.
I det stora rummet med oss, vi sätter upp en barnsäng. Och du kan bo i det lilla rummet. Du behöver inte så mycket plats en soffa, en tv. Det blir bra!
Lovisa, jag har precis gått i pension, jag vill ha lite lugn och ro. Jag har jobbat i fyrtio år, jag är trött!
Dottern suckade, som om modern sagt något helt orimligt:
Mamma, vad ska du med den där friden till vid sextio? Du är ju frisk och kry. Andra mormödrar i din ålder passar aktivt på barnbarnen.
Det lät som en förebråelse. Som om andra mormödrar var nyttiga, men hon var egoistisk.
Dessutom, fortsatte Lovisa, du har ju sommarstugan. Ett fint hus, mormor höll alltid ordning på det. Du kan bo där. Frisk luft, tystnad, perfekt för en pensionär.
I sommarstugan? upprepade Gunvor, knappt troende sina öron.
Ja. Huset är bra, stabilt. Du kan odla grönsaker, odla tomater. Bra för hälsan, läkarna rekommenderar att äldre människor är mer ute i frisk luft.
Gunvor kände något kallt inombords. Sommarstugan låg tre mil från stan, bussen gick bara på morgonen och kvällen.
Lovisa, men där är det kallt på vintern. Spiseldning, man måste släpa ved.
Mamma, du är ju från landet, du växte ju upp med precis sådant. Farmor och farfar levde helt livet på landet, och det gick ju bra. På sommaren är det ju underbart köksträdgård, bär, man kan plocka svamp i skogen!
Dottern talade som om hon erbjöd modern en semester på en lyxig kurort, inte ett liv på landet utan bekvämligheter.
Och om jag behöver till läkaren? Eller apoteket? Handla mat?
Mamma, du behöver väl inte åka till läkaren varje dag? En gång i månaden för en kontroll räcker! Och mat kan du handla i stora mängder och frysa in. Du har ju en stor frys där.
Lovisa, hur ska jag träffa mina vänner? Grannarna jag umgåtts med hela livet?
Ni kan prata i telefon. Eller så kan de hälsa på dig i sommarstugan, grilla korv. Det kommer bli trevligt!
Gunvor kunde knappt tro sina öron! Dottern menade allvar modern skulle bli en barnvakt på landet så de kunde ta över hennes lägenhet? Och present
