I tvångens val
“Kajsa, ska vi sluta lura varandra nu?” Stefan ställde sig så nära att hon kunde känna hans andedräkt.
“Steffe, du vet ju att han är min man!” utbrast Katarina nervöst, eftersom hon redan sagt samma sak flera gånger under kvällen.
“Och? Vi har rätt till lycka! Säg sanningen nu är inte Lennart min son?” Med dessa ord grep Stefan tag om hennes axlar.
Kvinnan sänkte huvudet och började gråta, utan att längre skämmas för sina tårar…
…Kajsa och Olle hade bott i samma hus och känt varandra sedan de var små. Deras föräldrar bodde i samma trappuppgång. Familjerna var inte nära vänner, men de upprätthöll en vänskaplig grannsämja.
En djupare vänskap mellan grannarna var osannolik. Kajsas föräldrar arbetade vid filharmonin en bildad familj som levde harmoniskt, ofta umgicks med gäster och sång fyllde deras hem. Kajsa gick redan i musikskola och drömde om att följa i föräldrarnas fotspår.
Olles familj var raka motsatsen. Modern arbetade som butiksförsäljare på Konsum, fadern som låssmed på verkstaden. Trots olika bakgrund blev Kajsa och Olle ändå vänner. Först lekte de i sandlådan, sedan gick de i samma klass och delade bänk i lågstadiet.
Kajsas föräldrar hindrade inte vänskapen, men såg aldrig Olle som en potentiell svärson. Olles föräldrar däremot uppmuntrade relationen och skämtade ofta om att de två redan var “fästman och fästmö”.
…En höstdag i sjunde klass förändrade Kajsas liv för alltid. När klassen samlades för årets första lektion kom klassföreståndarinnan in inte ensam, utan med en stilig ny elev.
“God morgon, alla! Här är Stefan, vår nye klasskamrat.” Fru Lindström pekade mot en ledig plats vid tredje bänkraden.
Stefan fångade genast alla flickors blickar välskräddad kostym, långt hår, ett strålande leende och isblå ögon. Även Kajsa lade märke till honom, men vågade inte hälsa.
När musiklektionerna började gick Kajsa som vanligt mot konservatoriet, försjunken i tankar. Just som hon skulle öppna dörren, svängde den plötsligt upp och där stod Stefan.
“Åh, hej!” sa Kajsa förläget.
“Hej!” svarade Stefan med sitt karakteristiska leende.
“Går du också här?” undrade hon.
“Ja, min lektion är precis slut.”
“Jag ska till gehörslära…” Kajsa lät uppgiven.
Innan Stefan hann svara stormade Lena Marklund ut, dunkade Kajsa i axeln och skrek med gäll röst: “Kajsa, står du här och dräller? Vi har tre minuter kvar innan ‘Vargen’ river oss!” deras stränga gehörslärare fru Bergman.
Stefen log mot Kajsa igen, men Lena drog iväg henne innan de hann byta fler ord…
Under lektionen kunde Kajsa inte koncentrera sig.
“Fröken Andersson, jag önskar ni tog mina lektioner på allvar. Ni verkar vara på månen idag,” anmärkte läraren skarpt.
“Förlåt…” mumlade Kajsa.
På hemvägen hörde hon plötsligt en röst: “Kajsa, vänta!”
Hon vände sig om och såg Stefan komma springande.
“Gick du inte hem?”
“Nej, jag väntade på dig.”
De gick hem tillsammans och pratade musik. Stefan berättade att han också drömde om att bli musiker…
…Helgen ägnade Kajsa åt att tänka på sin nye klasskamrat. Innan hon insåg det, hade hon blivit förälskad. Tidigare gick hon och Olle alltid hem tillsammans nu blev de tre. Olle ogillade den förfinade Stefan genast, men vågade inte säga något…
…Två år gick. När nionde klass var slut visste både Kajsa och Stefan att de älskade varandra. Men Olle stod emellan dem.
“Kajsa, ska vi gå på dans ikväll?” frågade Olle.
“Inte idag. Stefan och jag ska till filharmonin föräldrarna köpte biljetter.”
“Varför tar du inte med mig istället för den där fjollan?”
“Du tycker ju inte om klassisk musik… Vi kan gå på dans nästa helg. Vi kan ta med Stefan också?”
Olle muttrade motvilligt ja…
Efter nionde klass började Olle på yrkesskola. Kajsa och Stefan stannade kvar. Det blev Kajsas lyckligaste tid de delade bänk, gick och kom hem tillsammans.
Efter en konsert kysstes de för första gången. De bestämde sig för att gifta sig efter studenten, plugga på samma skola och aldrig skiljas åt…
Men när studenten var över, protesterade föräldrarna.
“Vilket giftermål? Har du tappat förståndet?” skrek Kajsas mor. “Du måste fokusera på studierna!”
Samma scen utspelades i Stefans hem. Hans mor vägrade låta honom stanna: “Du ska studera där jag och farmor gjorde det är familjetradition!”
Stefan tvingades flytta till Lund. Först skrev de brev, men kontakten dog när hans familj sålde lägenheten…
Kajsa började på lokala musikhögskolan. Under sista året skickades hon på en tävling där hon träffade Stefan igen.
Känslorna blossade upp. De tillbringade natten tillsammans…
“Jag är så lycklig! När jag examenar kan jag flytta till dig,” viskade Kajsa.
“Det går inte…” Stefan lät dämpad. “Jag är förlovad. Tonie, mammas väninna dotter… hon väntar barn.”
Nyheten krossade Kajsa. Hemkommen var hon som en annan människa.
“Kajsa, varför så sur? Vi går på kubb ikväll,” föreslog Olle.
Efter en månad insåg Kajsa att hon var gravid med Stefans barn. Hon stod inför ett omöjligt val. Avbryta ville hon inte, men hur skulle hon nå Stefan nu när han skulle gifta sig?
Medan hon vägde alternativen, kom lösningen oväntat. En kväll efter promenaden frågade Olle:
“Kajsa, vi har hängt i åratal. Vill du gifta dig med mig?”
“Ja,” svarade hon så snabbt att Olle blev stum av förvåning.
De gifte sig, och i sinom tid föddes sonen Lennart…
…Femton år senare dök Stefan plötsligt upp igen. Han hade aldrig glömt Kajsa. Efter ett olyckligt äktenskap sökte han nu henne.
Passionen flammade upp igen. Kajsa lurade både man och son för att träffa Stefan i hemlighet.
“Låt oss fly! Ta med vår son,” bad Stefan.
“Jag vet inte…”
“Jag åker på affärer nu. Kommer tillbaka om tre dagar för er.”
Åter stod Kajsa vid en vägskäl. Hon funderade på att berätta för Olle men hur?
Den här gången tog ödet beslutet åt henne. Stefan kom aldrig tillbaka. Han omkom i en
