Halvtidsmake
Underbart. Gjorde en docka åt din fru och sen krypa tillbaka under mammas kjol? Nej, min pojke, så fungerar det inte. Jag tänker inte gömma dig.
Det handlar inte om att gömma mig! Det är inte för alltid… Jag behöver bara pusta ut, fattar du? Där hemma skriker hon, gråter, ber om ursäkt, sen skriker hon igen… Mina nerver är så slitna att till och med andetag från andra irriterar mig!
Du kan pusta ut i helvetet, fräste Tamara och tog ett beslutsamt steg framåt. Du gifte dig nu får du stå ut. Det här är ingen sommarlek, det är ett äktenskap. Eller trodde du att ni skulle springa på klubbar och titta på bio hela livet?
Mattias sänkte blicken och ryckte hjälplöst på axlarna. Han ville säga något, men orden kom inte. Sonen ställde ner sin väska på golvet, som om han ändå tänkte ta sig in i sin mors lägenhet, trots hennes protester.
Tamara lutade sig genast fram.
Nej! Inga övernattningar. Inga middagar. Går du inte självmant ringer jag polisen. På riktigt. Åh, stackars liten, trött är han…
Mattias hade alltid varit sådan. Tittade förvirrat och skuldmedvetet, men i blicken låg gnistor av förorättadhet.
…Sonens hade varit en mästare på undanflykter sedan barnsben. Medan hans storebror slitit på sommarstugan, klagade Mattias på magont och låg i sängen med feber. Tamara sprang med honom till läkarna tills hon insåg att hennes yngste bara var väldigt artistisk och listig.
En gång, när sonen återigen “blivit sjuk” inför ett prov, drog hon honom bara i nacken ur sängen. Han gnällde, klagade och protesterade, men han fick gå ändå.
Jag kommer dö där, och då vet du vad du har gjort… muttrade han snörvlande. Läraren kommer skälla på dig för att du skickade mig sjuk. Inte på mig.
Tamara skrattade, fast hon redan då förstod att det inte var roligt. Mattias kunde spendera halva dagen med att bygga slott av Lego, men att ta med sin tallrik till diskhon var en universell tragedi. Läxorna gjordes bara efter skrik. Vid minsta problem sprang han till mamma med ögon som en ledsen valp.
Och trots att Tamara försökte bryta beteendet, försvann inte vanan att skylla ifrån sig.
Mattias fru, Elin, hade ett svårt temperament. Först var hon ödmjuk, öm och tillgiven. Nästan för perfekt.
Hon har till och med bjudit på kaffe i sängen några gånger. Mamma, precis sådan fru ville jag ha, berättade sonen för Tamara.
Men Tamara lurade man inte så lätt. Hon visste att alla försöker visa sin bästa sida i början. Dessutom var Elin bara tjugoett. Nästan ingen livserfarenhet, men en oändlig vilja att behaga.
Ett enda middagssällskap räckte för att Tamara skulle ana vulkanen bakom den söta fasadan. När Mattias bad om en gaffel istället för en sked, suckade Elin irriterat. När han skämtade om att hon var bortskämd, log hon, men en ögonbryn höjdes.
När Tamaras systerdotter kommenterade salladen, reste sig Elin tvärt och försvann ut i köket.
Åh, jag glömde ringa mamma! sa hon.
Tamara misstänkte att ingen blev uppringd. Köket var tyst.
Var försiktig med henne, pojken min. Är du säker på att det här är din grej? viskade hon när Elin lämnat rummet. Hon är inte en dålig tjej, du behöver någon som driver dig, men…
Men du vet inte vad du ger dig in på, tänkte Tamara, men sa det inte högt.
Mamma, vi har det bra. Du är för hård mot henne. Hon är känslosam, men det är väl inget problem? svarade Mattias.
Inget problem… För Tamara var det verkligen inget problem. Hon såg till och med fördelar. Ja, Elin hade temperament, men hon var drivande och självständig. Hon skulle nå sina mål. Och hon skulle inte låta Mattias vara slapp.
Men var Mattias redo? Livet visade: nej, det var han inte.
Ett halvår efter bröllopet kom Elin och Mattias på besök med en tårta och stora leenden.
Mamma, snart blir du mormor!
Tamara höll på att kvävas. Halsen snördes samman och händerna blev genast svettiga. Hon rättade till glasögonen och granskade det unga paret. De strålade som om de vunnit på lotto.
Vad menar ni? utbrast Tamara. Ni har inte ens varit gifta i ett år, och nu ska ni ha barn?
Mattias såg förvirrad ut han hade inte väntat sig den reaktionen. Elin sänkte blicken och rynkade pannan. Det var meningslöst att försöka övertala dem.
Vad är problemet? Vi är ju gifta, vi är en familj, mumlade Mattias.
Tamara suckade tungt. De var ju barn själva! Varför behövde de en till? De hade ingen aning om vad det innebar att somna av utmattning i duschen. Men hon föreslog inga alternativ. Då skulle hon bara bli den onda. Om det redan hänt så låt gå.
“Jag kan ändå inte påverka”, tänkte hon. Men Tamara hade fel. Ödet satte plötsligt ratten i hennes händer.
Hur hände det? Gradvis. Först blev det en rörande vana. Mattias började äta lunch hos sin mor. Han sa att han saknade henne, ville träffas oftare, att han nu uppskattade Tamara och hennes omtanke. Sedan kom sanningen.
Elin blir illamående av allt. Köttlukt, fisk, till och med ägg. Hon äter bara sallad. Jag är ingen idiot, jag vill äta riktig mat, erkände han.
Så han började komma på middag också.
Tamara protesterade inte. Hon trodde hon hjälpte både Elin och Mattias. Svärdottern slapp laga mat. Och en mätt man är en glad man.
Men Mattias gick längre och längre.
Hon malde på hela morgonen, klagade han. Hon hade brutit en nagel och skulle på väninnans födelsedag. Frågade om det var pinsamt att gå dit så. Hur skulle jag veta? Jag bryr mig inte, jag hade inte ens märkt det.
Tamara lyssnade, suckade och nickade. Sonen berättade att han var trött på jobbet. Klagade på att Elin väckte honom mitt i natten bara för att prata, så han fick ingen sömn. Berättade om hur han letat efter dragonfrukt i varenda affär för att hon plötsligt fått sug på exotisk frukt.
Någon gång började Tamara bli arg. Inte på svärdottern. På sonen. Hon mindes själv hur svårt graviditeten varit och hur viktig en mans stöd var. Men Mattias distanserade sig alltmer. Han tillbringade kvällarna hos sin mor: såg serier, spelade datorspel, låg bara på soffan “i tystnad”.
Igår var det helt sjukt
