Min hund, Ludde, stirrar intensivt på något under sängen, och jag stelnar till när jag ser vad som fångat hans uppmärksamhet.
På sistone har jag spenderat flera nätter med att plugga inför tentor, vilket gjort mig genomtrött. Ofta kollapsar jag på sängen direkt i kläderna och somnar på några sekunder. Jag har inte riktigt haft tid att ge Ludde den uppmärksamhet han förtjänar.
Igår var jag extra utmattad och bestämde mig för en kort tupplur. Plötsligt väcks jag av Luddes skall. En kall kåre löper längs ryggen när han står precis framför mig och skäller så högt att det ekar i rummet.
Först trodde jag att han bara ville gå ut, så jag tar hans koppel. Men han rör sig inte ur fläcken. Han ligger kvar på golvet med blicken låst mot något under sängen, som om något osynligt väntade därnere.
Jag tänker att kanske hans leksak fastnat under sängen och att han inte kan nå den. Jag går närmare för att hjälpa honom.
När jag tittar under sängen, stelnar jag till. Jag kan knappt tro vad jag ser
Fortsättningen på historien hittar du i artikeln i första kommentaren .
Jag sätter mig på knä och kikar under sängen.
Där, i ett hörn, ser jag en liten skälvande rörelse.
En ekorre, pytteliten, ligger hopsjunken med stora, skräckslagna ögon. Den verkar totalt panikslagen.
Kanske har den smugit sig in och försökt gömma sig, men nu vågar den inte röra sig med Ludde så nära. Den ser utmattad ut, med darrande tassar och ryggraden spänd av skräck.
Jag börjar prata lugnande, för att inte skrämma den mer, samtidigt som jag funderar på hur jag ska få ut den.
Hur den hamnat här inne har jag ingen aning om, men hela situationen känns nästan som ur en dröm.
Plötsligt, i en snabb rörelse, pilar ekorren fram och försvinner ut genom det öppna fönstret.
Jag skrattar lite åt mig själv och situationen, men kan inte låta bli att le åt tanken på den lilla ekorren som äntligen hittade friheten.
