Kvinnlig logik
En kväll kom Markus hem från jobbet trött som en hund. Massor av möten, problem att lösa den enda trösten var att det äntligen var fredag.
“Äntligen kan jag sova ut. Vilken vecka”, muttrade han och kröp ner i sängen. Hans fru gav honom ett listigt ögonkast.
När han såg hennes blick stönade han:
“Lova mig att låta mig sova imorgon, Lovisa. Jag känner dig”
Markus och Lovisa hade varit gifta i elva år, och deras son Emil var nio. Båda hade bra jobb hon var chef för ett litet men respekterat företag, han hade en fin tjänst med bra lön.
Lördagsmorgnarna i deras hem började alltid med städning. Oavsett väder eller högtid. Om lördagen var en arbetsdag, så blev det söndag istället. Lovisa var en perfektionist när det gällde städning. Å ena sidan uppskattade Markus det, men å andra sidan gav hon ingen ro på helgen med sin städmani. Hon själv satte inte sig förrän allt var i sin ordning, och ingen annan fick heller göra det.
När ämnet kom upp, brukade Markus säga:
“Jag är ju ingen slusk. Mina strumpor ligger alltid på sin plats, jag sprider inte skräp i hörnen, jag sätter ibland disken i maskinen, och handfatet är inte täckt av tallrikar. Kläderna hamnar i tvättkorgen. Kort sagt jag lever ordentligt.” Men hans fru höll inte med.
Den här lördagen vaknade Lovisa som vanligt, även om hon låg kvar lite längre i sängen. Det var helg, ingen brådska. Hon planerade dagen i huvudet.
“Okej, han får sova en timme till, men inte mer. Annars ligger han kvar till lunch”, tänkte hon.
Markus hörde hennes röst genom sömnen:
“Upp med dig nu, vi ska äta frukost och sen städa. Det ser ut som en bomb har exploderat här, och dammet ligger i lager.”
“Men Loooovisa, låt mig sova lite till. Vilken vecka”, stönade han, medveten om att sömnen ändå var förbi.
Men så här började varje lördagsmorgon.
“Markus, du kommer ju att må bättre av att sova i ett rent rum”, sa hon nästan strängt innan hon gick in till Emil.
“Emil, det här gäller dig också. Kom och ät frukost. Efter det städar vi. Plocka upp dina lego och actionfigurer, annars gör jag det.”
Det var det värsta Emil visste när mamma städade hans rum. Då hördes alltid ett skrik:
“Mamma, varför gjorde du så? Du har förstört min militärbas och min gömda patrull med sex soldater!”
“Varför ligger din filt på golvet?” frågade hon.
“Det är inte en filt”, svarade Emil uppnosigt. “Det är en hangar med ett hemligt flygfält.”
“Plocka upp dina saker nu, de ligger överallt”, sa Lovisa irriterat.
Så varje lördag fick både Markus och Emil ta emot order från husets drottning. De muttrade, men lydde.
“Mamma, kan vi inte leka först och städa sen?” föreslog Emil fredsamt.
“Inga ‘sen’! Jag känner er. Först frukost, sen städ, sen får vi se.”
Lovisa försvann in i köket, men snart hördes hennes irriterade röst igen:
“Vad gapar du efter? Jag matade dig nyss. Du är inte hungrig, så håll käften.”
Katten Måns gned sin nos mot hennes ben och jamade tyst, förmodligen i hopp om något extra gott. Måns var en fluffig, grå katt med blå ögon och vita tassar familjens älskling.
Huset var ett fint tvåvåningshus, inte för stort men bekvämt. På en vecka samlades det damm och skräp som blev omöjligt att ignorera. På vardagarna var alla för trötta efter jobbet, och Emil städade aldrig själv. Sommar, damm, sand från katten på lördagen fanns det alltid något att göra.
Markus steg upp. Sömnen var förstörd ändå, och frukost lockade. När han kom in i köket satt Emil och Lovisa redan och åt.
“Wow, älskling, du har hunnit göra pannkakor!” Han gick fram och gav henne en puss på hjässan.
“Tänk, jag ligger inte bara och latar mig som vissa.”
“Pappa, kom och ät! Pannkakorna är fortfarande varma och jättegoda”, sa Emil glatt.
För att vara ärlig hade inte Lovisa väckt honom så tidigt. De satte sig vid nio.
“Nå, mina kära män, vi äter frukost, städar, och sen då?” frågade hon med ett leende.
Markus suckade djupt:
“Sen handlar vi mat för veckan.”
“Precis! Bra svar.”
Det var nästan en ritual när städningen var klar, åkte de alla tre och handlade. Markus hade inget emot städning eller matinköp, men han tyckte det var synd om tiden de la på det.
Den här dagen hjälpte alla till. Emil protesterade knappt, plockade upp sina saker och städade sitt rum på sitt sätt. När allt var klart såg huset fräscht och inbjudande ut.
“Åh, jag älskar när allt är rent och fint”, sa Lovisa belåtet.
“Håller med”, sa Markus och ställde undan dammsugaren.
“Nu vilar vi lite och sen åker vi och handlar. Jag har redan skrivit en lista. Är du redo, Markus?” Han nickade. Han var alltid redo.
Han satte sig bredvid henne på soffan, och plötsligt fick han en lysande idé fast han sa inget än.
“Tänk om vi anlitar en städfirma? Fast nuförtiden heter de väl cleaning manager eller något. Jag får kolla på nätet efter alternativ. Kanske efter maten.”
De handlade som vanligt en helveckas mat. Emil var nöjd han hade fått godis och snacks. Hemma väntade Måns, som verkade veta att de varit borta och hoppades på extra mat.
Markus satte sig vid datorn, läste recensioner och ringde några företag. Han förberedde sig på motstånd när han äntligen vågade ta upp det med Lovisa. Hon skulle inte gilla att en främling städade deras hem.
“Lovisa”, började han inställsamt, “jag vill prata affärer. Lyssna först, bli arg sen. Deal?”
Han visste att det inte skulle bli lätt. Hennes ljusa ögon mörknade direkt.
“Vad är det nu? Något omöjligt, antar jag?”
“Jag föreslår att vi anlitar en städfirma på lördagar. De städar, vi är fria. Vi betar bara” Han tystnade och väntade på stormen.
“Så jag duger inte längre? Ska vi anlita en kock också, och kanske en annan typ av sällskap?” Hon fortsatte argt, men Markus lyssnade tålmodigt.
“Lovisa, vänta. Jag har räknat på det.” Han öppnade en anteckningsbok. “Vi lägger två timmar eller mer på städning varje vecka. Per år blir det över hundra timmar. Tänk all den tid
