Under vårt bröllop tog min man en jättestor bit tårta och smetade den över mitt ansikte medan han skrattade högt då bestämde jag mig för att hämnas.
Vi har varit tillsammans sen barndomen. Från skoltiden var vi oskiljaktiga, delade vänner, första kärlek precis som i en film. Vid tjugofem visste vi att det var dags att bygga ett liv tillsammans. Bröllopet kändes som en naturlig fortsättning på vår historia.
Jag förberedde mig noga för den här dagen: valde den vackraste klänningen, bokade en profesionell makeupartis, gjorde dyra behandlingar allt för att se perfekt ut. När vänner och familj samlats kändes det som om allt skulle bli precis som jag drömt om.
Tills vi kom till bröllopstårtan.
I vår stad finns en tradition: brudparet ska skära tårtan och mata varandra med en bit. Jag tog kniven, han hjälpte mig och plötsligt lutade han sig fram och viskade i mitt öra:
“Tänk om jag doppar ditt ansikte i tårtan? Det skulle vara kul.”
“Gör det inte. Du förstör allt.”
“Okej då,” flinade han, och jag trodde att det var slut på det.
Men en minut senare tog han en enorm bit tårta och kletade den över hela mitt ansikte. Sedan stod han och skrattade högt. Gästerna skrattade också, applåderade, filmade med sina telefoner.
“Nå, va? Kul va? Jag sa ju att det skulle vara roligt!” sa han glatt till vännerna.
Alla tyckte det var roligt utom jag. Jag stod där i min dyra klänning, med förstörd frisyr och smink, och grät. Allt jag lagt ner tid och själ i var plötsligt förstört.
Han fortsatte att skoja tills jag gjorde något han inte väntat sig. Berättar vad jag gjorde, och ni får säga om jag gjorde rätt. Fortsättningen kommer
Jag tog en stor bit tårta och smetade den över hans kostym, som kostade nästan femtiotusen kronor. Brudgummen slutade skratta på en gång, men hans vänner skrattade ännu högre.
“Vet du ens vad den här kostymen kostar?! Den är dyrare än ditt liv!” skrek han.
“Jo,” svarade jag lugnt. “Nu är det inte lika kul, va? Jag bara skojade. Känns det bra?”
Jag tog av mig ringen, lade den i hans hand och lämnade salen med högt huvud. Då och där bestämde jag mig: inget “skämt” skulle börja vårt äktenskap. Vi skiljer oss. Punkt.
