**Dagboksanteckning**
*”Grattis på bröllopsdagen, lilla hushållerskan!”* sa han högtidligt när han överräckte en dammsugare som bröllopsdagspresent. Och redan nästa morgon hade min “finpresent” lämnat honom mållös!
Tjejer, ni måste förstå. Jag och min man, Erik, firade tjugo års bröllopsdag. Porslinet! Tjugo år tillsammans det är ingen barnlek, eller hur? Det är nästan ett helt liv.
Jag hade så klart sett fram emot den här dagen, förberett mig. Drömt om något romantiskt, ni vet vad jag menar. Kanske en middag på en fin restaurang, en weekendresa, eller åtminstone en vacker bukett blommor och lite varma ord.
Hela dagen flög jag runt hemma, dukade bordet, tog på mig min finaste klänning. Medan Erik var borta hela morgonen på några “ärenden” med ett mystiskt leende. Jag var faktiskt övertygad om att något underbart väntade.
Och så kom han hem. Högtidlig som en general på parad. Och bär in… två stora lådor.
*”Grattis, älskling!”* säger han.
Den mindre lådan räcker han stolt över till mig. Jag öppnar den med bultande hjärta. Och där… en dammsugare. Ja, en helt ny, supersmart, våt- och torrdammsugare, men för helvete, en DAMMSUGARE!
Jag står där med lådan och fattar ingenting hur är detta ens möjligt? En dammsugare. Till tjugo års bröllopsdag. Vad säger ni om det, ha? Och Erik, helt oberörd av min, mildare sagt, chockade min, drar den stora lådan in i vardagsrummet.
*”Och det här,”* säger han, river upp förpackningen, *”är vår gemensamma present!”*
Och ur lådan plockar han fram en jättestor plasmaskärm. En sån där som täcker hela väggen. Den han drömt om i ett halvår. Vilken lurifax!
På kvällen skulle vi fira. Men vid det festdukade bordet satt bara jag. Medan Erik satt framför sin nya tv, surfade mellan kanalerna och skrattade som ett litet barn. Han vände sig mot mig, tuggade på min sallad och frågade:
*”Nå, lilla hushållerskan, vad säger du om min present? Praktisk, eller hur?”*
Och det där ordet *”hushållerskan”* det var droppen. Jag är ingen hembiträde, ingen städerska, jag är hans fru! Tjugo år har jag varit hans fru! Och han ger mig ett arbetsredskap som present, medan han köpt sig själv en leksak.
Sårad? Ja, och hur! Jag kände mig inte som en älskad kvinna, utan som en funktion, en del av köksinredningen.
Men jag, tjejer, visade ingenting. Log bara sött och sa:
*”Tack, älskling. Underbar present. Väldigt användbar.”*
Han var så upptagen av sin pl
