Min före detta svärmor ger mig ingen ro
Min ex-man lever sitt eget liv och uppfostrar redan ett nytt barn, men hans mamma låter mig fortfarande inte vara. Hon påstår sig visa omsorg om mitt barn. Kunde hon inte istället se till att hennes älskade son betalar underhållet i tid?
Vi levde med Ludvig i sex långa år. Det var ett helvete. Jag flydde från honom utan att tveka, trots att jag blev ensam med ett litet barn. Släktingar försökte övertala mig – ”ett barn behöver en far” – men jag vägrade acceptera hans fyllor och otrohet längre.
Viveka Elisabet har aldrig respekterat mig. Men efter skilsmässan började hon plötsligt lägga näsan i blöt, alltid under förevändningen att hon brydde sig om barnbarnet. Jag misstänker att hon var rädd att ingen skulle ge henne ett glas vatten på ålderns höst.
”Vad är det för fel på honom? Han slog dig ju inte, och han förde in pengar. En riktig man”, muttrade svärmorn.
Så man ska alltså hålla fast vid en man bara för att han inte misshandlar en? Jovisst. Jag insåg att det var meningslöst att argumentera, så jag ignorerade henne. Jag ställde heller inte krav på underhåll – jag ville inte att min dotter senare skulle bli ansvarig för honom. Han lovade att hjälpa till ändå. Men det blev naturligtvis ingenting.
Ett halvår senare gifte sig min ex-man igen. Nyheten om att de väntade barn tycktes inte glädja Viveka Elisabet. Istället förföljde hon mig och försökte få ihop mig med hennes son. Hon dök upp hos mig utan förvarning för att spionera på mitt privatliv. ”Jag har rätt att träffa mitt barnbarn”, sa hon – en perfekt ursäkt.
Varför visade hon aldrig sådan kärlek till dottern förut? Det stod snart klart att hon bara spanade in läget.
Efter skilsmässan började jag om från början. Förr stannade jag hemma vid spisen och sopkvasten, träffade aldrig vänner och rörde mig knappt längre än till lekparken. Nu ägnar jag mer tid åt mig själv. På helgerna träffar vi mina föräldrar, åker till sommarstugan, går på bio och besöker djurparken.
”Sluta släpa med barnet överallt. Hon måste lära sig hushållssysslor”, snäste min före detta svärmor en dag.
”På helgerna vilar vi. Dottern tycker det är kul – era grytor och moppar kan vänta.”
Hon tycker jag borde sitta hemma och sörja min ex-man. Dessutom skulle min åttaåriga dotter redan lära sig laga mat och städa. Varför? Barn ska få vara barn – det blir nog med vuxna bekymmer senare. Hon städar upp sina leksaker, dukar bordet – mer behövs inte i hennes ålder.
”Du är en oduglig hustru, och din dotter kommer bli likadan”, morrade svärmorn.
En gång glömde jag slänga en gammal tandborste och satte en ny i glaset. Då drog hon slutsatsen att jag hade män på besök och festade med barnet i huset. Jag försvarade mig inte – jag är vuxen och gör som jag vill.
”Du har ingen rätt att skaffa ett nytt förhållande – du är mamma! Tänk på ditt barn istället för på män!” vrålade hon i trapphuset.
”Men din älskade son får väl skaffa nya barn?”
”Du lämnade honom! Bra män växer inte på träd.”
Jag bad henne att inte komma tillbaka och förstöra min dag. Om hon vill träffa barnbarnet kan vi mötas i parken. Men vår dörr är stängd för henne. Nu hotar hon med socialen. Men jag är inte rädd – jag är en bra mamma, oavsett vad min före detta svärmor hittar på.
