Det var en gång, för länge sedan, som en mor och dotter bodde tillsammans i en stad i Sverige.
“Du vet hur han ser på dig?” sa dottern med ett självbelåtet leende. “Med kärlek och beundran.”
Fredrik kom ut från badrummet, insvept i endast en handduk. Vattendroppar glittrade på hans vältränade bröst. Inte en man, utan en dröm. I Majas bröst gjorde det ont av längtan.
Fredrik satte sig på sängkanten och sträckte sig fram för att kyssa henne. Men hon vred undan huvudet.
“Nej, annars går jag aldrig härifrån. Jag måste hem nu. Lovisa är nog redan där.” Maja gned kinden mot hans axel.
Han suckade. “Maja, hur länge ska det här pågå? När ska du berätta för din dotter om oss?”
“För tre månader sedan visste du inte ens att jag existerade och livet var bra för dig.” Maja reste sig och började klä på sig.
“Jag tror knappt jag levde, jag väntade bara på dig. Jag klarar inte en dag utan…”
“Slita inte mitt hjärta i bitar. Följ mig inte ut.” Och så gled hon ur rummet.
Hon gick längs gatan och försökte ignorera blickarna från förbipasserande. Det kändes som om alla visste var hon varit. Männen tittade nyfiket, kvinnorna… med fördömelse.
Och inte utan skäl – hon hade allt: figur, hållning, ett ansikte med uttrycksfulla ögon och fylliga läppar. De mörka lockarna hade glidit ur håret på bakhuvudet. Maja önskade att hon kunde försvinna.
**
Hon gifte sig tidigt, bara tjugo år gammal, av ren och ömsesidig kärlek. Hon blev gravid nästan direkt. Mannen försökte övertala henne att göra abort. “Det är för tidigt”, sa han. “Vi måste få ordning på livet först. Det finns gott om tid.” Men Maja gav inte med sig och födde en frisk flicka, i hopp om att han med tiden skulle förändras. Men han lärde sig aldrig älska dottern. Men ja, många män är ganska likgiltiga inför barn.
En dag ringde en okänd kvinna och gav henne en adress där hennes man ofta tillbringade kvällarna. Hon rusade inte dit direkt, utan väntade tills han kom hem och konfronterade honom. Först förnekade han allt, sedan försvarade han sig, och till slut började han skrika:
“En galning ringer, och du tror på henne? Du är inte mycket bättre. Jag går nu, och du kommer att ångra dig…”
Han slamrade igen dörren bakom sig. Maja ville inte leva, men dottern behövde henne, så hon kämpade vidare. Två veckor senare kunde hon inte stå ut längre. Hon gick till adressen och ställde sig bakom ett träd på gården och väntade. Snart gick mannen förbi, arm i arm med en ung kvinna. De gick in i porten.
Nästa dag ansökte Maja om skilsmässa. Hon visste att hon aldrig kunde förlåta – hon var inte den typen. Hon tog in Lovisa på dagis och började arbeta.
Ibland dök män upp i hennes liv, men ingen tilltalade henne tillräckligt för att hon skulle våga binda sitt liv vid dem. Först efter många år lyckades Fredrik erövra hennes hjärta. Vacker, lång, precis som hon. Mellan dem blossade en hetsig och passionerad romans upp. En dag frågade Lovisa:
“Varför klär du dig så fint?”
“På dejt”, svarade Maja halvt på skämt, halvt allvarligt.
“Åååh”, sa dottern menande.
Hon frågade inte mer.
Lovisa liknade sin mor till figuren, men hade inte samma skönhet i ansiktet. Folk undrade ofta hur två så vackra föräldrar kunde få en så vanlig dotter. Men Maja var glad. Skönhet ger inget bröd – den ger bara problem.
Hon hade aldrig haft nära väninnor. Och anledningen låg inte hos Maja, utan i de andra flickornas avund. De var rädda för att se bleka ut bredvid henne. Kanske var det därför hon gifte sig så tidigt – i hopp om att finna en vän i sin make.
“Han är lite för enkel för dig, även om han är snygg”, sa hennes mor.
**
“Lovisa, jag är hemma”, ropade Maja när hon kom in i lägenheten.
“Jag gör läxor”, svarade dottern från sitt rum.
Maja bytte om och gick in i köket. Snart kom Lovisa dit, satte sig vid bordet och bröt av en bit bröd.
“Ät inte för mycket nu, snart är det middag”, sa Maja och ställde fram tallrikarna. “Jag ville prata med dig.”
“Jaha, säg då”, sa Lovisa mellan tuggor.
“Min födelsedag snart.”
“Jag kommer ihåg, mamma.”
“Jag tänkte bjuda… en bekant.”
“Den du sover med?” Lovisa tittade helt lugnt på henne.
“Den jag träffar. Och du ska prata ordentligt med din mor.”
“Vad är skillnaden? I din ålder är dejting och sova över samma sak.”
“Så jag bjuder honom? Har du inget emot det?”
“Vad spelar det för roll? Kommer farmor?”
Maja slappnade av. Femton år – en svår ålder. Men det verkade som om dottern tog det bra.
“Farmor kommer på söndag. Det är viktigt för mig att ni kommer överens.”
“Ja, ja, mamma, bjud honom bara.”
På lördagen lagade Maja mat hela förmiddagen, i hopp om att imponera på Fredrik med sina kulinariska färdigheter. Han kom med en enorm bukett rosor och gav henne en ring. Maja blev förvirrad. Hans intensitet överrumplade henne.
Dessutom, i jakten på Lovisas gillande, skrattade han högt, berättade historier, skämtade. Dottern uppförde sig tvärtom reserverat och allvarligt. När Fredrik gått tittade Maja in till Lovisa och försökte krama henne, men dottern vred sig undan.
“Gillade du honom inte?”
“Nej.”
“Varför?” Maja kunde inte dölja sin besvikelse.
“Jag gillade honom bara inte.” Lovisa teg en stund. “Jag förstår att du är ung, att kärlek är viktigt. Men mamma, han utnyttjar dig. Hur ser du det inte?”
“Har farmor fått dig att ogilla honom?”
“Vad har farmor med saken att göra? Jag har ju ögon.” Lovisa såg förtvivlad på henne.
Maja reste sig och gick mot dörren.
“Mamma, älskar du honom?” frågade dottern lågt. Utan att vända sig om nickade Maja. “Träffa honom då. Men låt honom inte flytta in.”
“Varför inte?” Maja vände sig häftigt om.
“Jag gillar honom inte, punkt.”
Maja kunde inte få ur henne något mer.
Konstigt nog kände hon nästan lättnad. Förhållandet med Fredrik gick för fort. Och sen ringen… Han berättade i princip inget om sig själv, men pratade ständigt om deras gemensamma framtid. Lovisa bekymradeOch när hon tänkte efter insåg hon att kärleken kanske alltid hade funnits där, bara väntat på henne i form av en blygsam granne vid namn Gustav, som alltid stått vid hennes sida utan att hon sett det.
