En gång stod tre kvinnor vid ett marknadsbord fullt av äpplen i Gamla stan.
Den första suckade djupt:
— Titta på de här små, buckliga äpplena… Och priserna är som för guld! Det går inte att hitta något bra längre. Världen är på väg mot avgrunden…
Den andra log stilla:
— Jag ser att årets skörd är en riktig gåva. Vädret har varit svårt, men äpplena – de är kanske inte perfekta, men saftiga. Bonden har gjort sitt bästa.
Den tredje sade inget utan tog fram sin plånbok:
— Min barnbarn är sjuk hemma. Han älskar stekta äpplen. För honom spelar det ingen roll hur de ser ut. Bara de är tillagade med kärlek.
Saken är den här:
Vi ser alla världen genom vår egen historia.
För någon är det bara dåliga äpplen.
För en annan är det en chans att stödja någons hårda arbete.
Och för en tredje – ett sätt att ge omtanke och värme.
Så innan du dömer – försök förstå varifrån i hjärtat du ser världen.
