**Kärlek**
Fredrik satt länge och stirrade på telefonen. Han hade redan väntat för länge. Till slut drog han ett djupt andetag och tryckte på samtalet. En signal, två… “Nej, jag kan inte”, svor han åt sin feghet och ville lägga på, men just då hördes Bosse’s röst:
– Hej, din rackare! Vart har du tagit vägen?
– Hej. Ja, det har varit mycket att göra…
– Är allt okej? Behöver du hjälp? – reagerade vännen genast.
– Nej, allt är bra. Hur är det med er?
– Bra här med. Fast Agnes har varit lite konstig. Hon har blivit kär, kan du tänka dig? Gråt en stund, dansa nästa. Ibland vill hon inte lämna huset, ibland är hon ute till sent. Och framför allt – hon säger inget. Har du inte gift dig än?
Fredrik svalde, som om han stod på en tio meters höjd och skulle hoppa. Där var den hala frågan.
– Nej, men det är på gång, – sa han med en hes röst.
– Har du äntligen hittat den som knäckt din hjärtats fästning? Dags, min vän, länge sedan dags. Glöm inte bjuda oss på bröllopet. Jag blir sur om du snålar.
– Absolut. Utan er blir det inget.
– Kommer du och hälsar på?
Fredrik hade väntat på den frågan. Nu gick det inte att backa.
– Jag… är faktiskt redan här.
– Va? Varför säger du inget, din tjuv? Bor du på hotell? Anna blir sårad. När kommer du?
– Vänta lite, jag hänger inte med, – skrattade Fredrik. – Jag tittar förbi snart.
Han hade kommit tillbaka för ett halvår sedan. Men det behövde inte Bosse veta. Han hade köpt en lägenhet, möblerat, ordnat jobb, och dessutom var hans pappa sjuk. Och framför allt – han ville inte dyka upp för tidigt på grund av Agnes.
– Inga “snart”. Hör du det? Jag känner dig. Kom nu med en gång, – envisades Bosse.
– Idag är det för sent. I morgon, – lovade Fredrik.
– Då väntar vi. Jag ska berätta för Anna.
Så där. Första steget var taget. Om Bosse bara visste vilken tråkmåns han var, skulle han inte se så glad ut. Agnes kunde vara stolt över honom. Medan han själv betedde sig som en feg ungdom som var rädd för att träffa sin flickväns föräldrar. “Men Agnes är duktig, hon har inte sagt något. Otroligt – jag höll henne som nyfödd, och nu vill jag gifta mig med henne.”
Men låt mig börja från början…
***
De hade varit vänner sedan första året på universitetet – Bosse, Fredrik och Anna. Båda två blev förälskade i den vackra, smarta flickan. Många tyckte om henne, men ingen klarade av konkurrensen med Bosse och Fredrik. De grälade om henne, ingen ville ge vika. Om Anna anade de stormande känslorna, så låtsades hon inte om det, behandlade båda lika och – hon förtjänar beröm – utnyttjade aldrig sin makt.
Killarna höll på att bli galna, det var nära att de slogss. Till slut kom de överens – om hon valde en av dem eller någon helt annan, skulle de respektera det. Men båda kämpade för att vinna hennes uppmärksamhet. Hon föredrog dock ingen. De hade inget annat val än att vänta.
Mot slutet av det tredje årets började Anna plötsligt visa intresse för Fredrik. Han svällde av stolthet. Bosse var nära att gå under av besvikelse och kärlek, men en överenskommelse var en överenskommelse. Han drog sig så mycket tillbaka att han slutade gå på föreläsningar bara för att slippa se dem.
Fredrik köpte en flaska vodka och gick till sin vän. De drack och pratade hela kvällen. Mot slutet insåg Fredrik att han inte älskade Anna lika mycket som Bosse. Han kunde verkligen inte leva utan henne.
Lösningen var enkel – han låtsades bli intresserad av en annan tjej. Anna blev svartsjuk, bråkade med Fredrik, grät och anklagade honom för svek. Precis som Fredrik räknat med, hittade hon tröst hos Bosse.
Och han älskade henne så uppriktigt att Anna snart besvarade hans känslor. Fredrik var svartsjuk, kärleken försvann inte genast, men han förstod att Anna skulle bli lyckligare med Bosse. Han ångrade aldrig sitt beslut. Varken Bosse eller Anna anade vilken roll han spelat i deras äktenskap.
De gifte sig direkt efter examen. Fredrik var vittne. Nio månader senare födde Anna en dotter. Vännerna åkte tillsammans till sjukhuset när hon kom hem med bebisen. Glada, med blommor. Barnmorskan tvekade vem hon skulle ge den lilla rosetteöverstänkta bundeln till.
Bosse tog dottern i famnen men gick sedan fram till Fredrik.
– Hörru, ta henne, jag är så nervös att jag kanske tappar henne, – viskade han.
Fredrik tog emot henne, tittade ner i filten och såg ett litet mirakel – rosa läppar som en liten rosett, en knappnäsa och mjuka kinder. Hans hjärta fylldes av en sådan värme att han fick tårar i ögonen. “Hon kunde ha varit min dotter”, tänkte han.
Några dagar senare reste Fredrik plötsligt iväg. Först till Göteborg, sen norrut. När han kom på besök hälsade han alltid på. Agnes växte upp till en kopia av sin mamma. Från en smal flicka med tunna flätor blev hon en vacker ung kvinna. Han avundades sina vänners lycka. Själv hade han aldrig träffat den rätta. Det fanns kvinnor, men inget äktenskap.
***
Han hade alltid haft en speciell relation till Agnes. Kanske på grund av det där ögonblicket på BB, när hans hjärta fylldes av kärlek vid åsynen av det lilla miraklet. När han kom på besök den här gången blev han chockad över hur vuxen hon blivit, hur mycket hon liknade Anna, som han en gång varit kär i. Hon sprang inte fram och krampade honom som förr, kysste honom inte på kinden. Hennes blyghet i hans närvaro skyllde han på tonåren.
Semestern tog, som alltid, slut för fort. Föräldrarna blev äldre och sjuka, och Fredrik började allvarligt fundera på att flytta hem för att ta hand om dem. De sa adjö hemma hos honom, eftersom han skulle ta det tidigaste tåget till Arlanda, och därifrån flyga till Kiruna.
Det var inte många på tåget så här dags. Fredrik satte sig vid fönstret och blundade, hoppades på en tupplur. Strax började tåget rulla. Han hörde att någon satte sig mittemot. När han kände en blick på sig öppnade han ögonen. Hans förvåning var total när han såg Agnes framför sig. Sömnen var som bortblåst.
– Vad gör du här?
– Jag följer med dig en bit. Jag vet att du inte tar mig på allvar, men jag– Du är alltför ung för att förstå, men jag kan inte stoppa känslorna som växt i mitt hjärta varje dag sedan du först såg mig som mer än din pappas vän, svarade Agnes med en beslutsamhet som fick Fredrik att inse att det här inte var en flyktig tonårsförälskelse, utan en kärlek som skulle få dem alla att omvärdera vad som verkligen betydde något i livet.
