**Dagboksanteckning – En sorgsen svärmor**
Jag, Agneta Lindström från Göteborg, kan inte förstå hur mitt liv och min sons tidigare hustrus liv har tagit den här vändningen. Det som Elin blivit efter skilsmässan kallar jag inget annat än “ansvarslöst lättsinne”.
Min son lämnade Elin med deras barn, och nej, jag ursäktar honom inte. Ändå gör en mors hjärta ont för honom. Han gifte sig snabbt om sig med sin första kärlek, Moa, som han träffade under universitetsåren. När han gjorde militärtjänst gifte hon sig med hans kompis. Nu är hon skild, och de stötte på varandra på IKEA – och så började det om igen. De har redan en gemensam son. För honom verkar allt bra.
Elin träffade han efter militären. De jobbade tillsammans, gifte sig snabbt, och snart kom Alma. Först verkade familjen stark. Men så tog den gamla kärleken överhanden.
Skilsmässan var lugn, utan bråk. Sonen lämnade allt – lägenheten, möblerna – tog bara sina saker. Elin skötte sig värdigt, hindrade inte varken honom eller mig från att träffa Alma.
Men det hon gör nu är obegripligt, mumlar Agneta.
Grannarna var genast nyfikna: “Dricker hon? Festar hon? Har hon nya män?”
“Nej,” svarar jag. “Hon dricker inte och är inte den typen som jagar män. Men hon beter sig som om livet är en dans på rosor. Alltid glad, ständigt ute med vänner – sommarstuga, vandringar, gäster. Som om inte hon blev lämnad med ett barn!”
Elin tar med Alma överallt. Säger att friluftsliv är nyttigt, att flickorna behöver umgänge, att vännerna också har barn. Men jag ogillar det.
“Vem vet vilka som är med på dessa utflykter? Män? Skilda kvinnor? Öl? Cigaretter? Barnet ser och hör allt. Vilken uppfostran är detta?”
Jag är säker – Alma skulle ha det bättre hos mig.
“Här skulle hon äta hemlagad mat och gå till teatern. Inte hänga på hennes vänner.”
Jag försökte få sonen att tala med Elin.
“Säg åt henne att skärpa sig. Alma är din dotter också. Du har en ny familj, men hon ska inte växa upp i kaos.”
Han ryckte bara på axlarna.
“Mamma, jag har ingen rätt att blanda mig. Det var jag som förstörde familjen. Hon vet bäst själv.”
Han betalar underhåll och träffar dottern när Elin hämtar henne. Men till deras hem är jag inte välkommen längre.
“Hon har alltid något för sig. Jag tror hon är rädd att jag ska säga sanningen. Kanske har hon redan en ny man. Tänk om han behandlar Alma illa?”
Nyligen sa Elin rakt ut i telefon:
“Om du fortsätter lägga dig i mitt liv kommer jag inte längre ta med Alma till dig. Ni får träffas en gång i månaden i parken. Var tacksam att jag ens låter er ses. En annan kvinna hade väl knappast låtit er träffa barnet efter att din son var otrogen och lämnade mig.”
Jag är rasande.
“Tänk, hon anklagar mig! Jag bryr mig bara om min dotterdotter, och hon gör mig till fienden.”
Vad ska jag göra? klagar jag för väninnorna. Får jag inte ens säga något när jag ogillar saker? Eller är jag ingenting nu? Borde jag prata med hennes mamma? Kanske kan hon få sin dotter att förstå? Jag växte inte upp min son för att se min dotterdotter växa upp i detta lättsinne.
Vad tycker ni? Har jag rätt att oroa mig? Eller borde jag hålla mig undan? Men hur ska jag kunna se på när min dotterdotter uppfostras av en sådan vårdslös kvinna?
**Livet lär en att ibland måste man släppa taget, även när hjärtat protesterar.**
