Rättvisa för Linnea: en historia som började med svek
— Varför låter du honom behandla dig så där, Linnea? Du är inte hans egendom! Du är stark, du kan komma härifrån, viskade Elin, hopkrupen på schäslongen.
Linnea suckade djupt och svarade lågt:
— Han är min far. Och han har ett papper med underskrift och stämpel där det svart på vitt står: “icke behörig”. Det är därför jag är här. Han är inte bara en man med pengar—han är en man med makt. Och hur jag än flyr, hittar han mig ändå. Den här cirkeln kan inte brytas…
— Medan du är här—låt oss åtminstone hjälpa varandra. Jag betalar dig, allt är rättvist, blinkade Linnea hemlighetsfullt.
— Jag skulle hjälpa dig ändå, log Elin. Men jag säger inte nej. Pengarna kommer väl till pass när jag är fri igen. Jag behöver ingen magi för att förstå vad som händer. Men för att bekräfta drömmen—behöver jag en lock av ditt hår.
Elin drog fram en liten kniv och klippte av en hårslinga med snabba rörelser.
— I natt kommer allt bli klart. Vilken trolldryck de gav dig, varför du fick grön ångest istället för skydd—det ska vi ta reda på.
Nästa morgon kunde Linnea inte hitta Elin. Hon undvek henne, gömde sig i vrår, försvann på behandlingar.
— Varför springer du från mig? fångade Linnea henne i trädgården. Vi kom ju överens!
— Du kommer inte tro mig, viskade Elin mörkt. Du tror jag hittar på sagor för pengarna.
— Nog nu. Berätta vad du såg.
Elin ledde Linnea till en avlägsen grind och satte sig bredvid henne.
— Lyssna noga. Jag drömde…
Gabriel sträckte på sig i sängen.
— Vakna, sömnmus! Jag har hittat ett nytt offer.
— Låt mig sova… stönade han.
— Du kan sova sen. Hör på. Här är tidningen. Ser du den här kvinnan? Det är vårt nästa byte. Hon heter Linnea. Delägare i ett företag, inga släktningar utom… en blivande make. Om allt går som planerat—blir det du.
— Gifta mig? hälsen torrade i Gabriel.
— Ja. Men först—få henne att bli kär. Du är omtänksam, blyg, låtsas fattig men flitig. Hon dras till dig, börjar hjälpa dig, investerar i din “affärsverksamhet”.
— Och sen tar jag pengarna och försvinner? Och då dyker du upp?
— Just det, älskling, smekte Sofie honom över huvudet. När hon går med på en magisk ritual i tron att hon hjälper dig—lägger jag en förbannelse på henne. En demon slukar hennes förnuft. Sen—en “olycka”. Allt är ditt.
— Om det fungerar…
— Det gör det. Vi har magi. Du och jag.
När Elin talat färdigt satt Linnea tyst med hopbitna läppar.
— Vad säger du? frågade Elin otåligt.
— Jag säger att jag ska agera. Först blir vi av med demonen. Sen—uppgörelsen.
— Varning: om du dröjer flyr de. Såna här väntar inte.
— Jag är redo. Hjälp mig fördriva den.
Elin klippte av ytterligare en hårslinga.
— Var beredd. När han försvinner känner Sofie det. Du har lite tid.
Natten igenom sov Linnea knappt. Hon skakades, väcktes, viskades i örat. Men på morgonen—var allt borta. Världen ljusnade. Människor blev vanliga igen.
— Maja! Han är borta! rusade hon in i väninnans rum. Men Elin hade förts till en annan avdelning. Något hände under natten.
— När hon mår bättre kommer hon tillbaka, lovade sköterskan.
Linnea kunde inte nå vare sig Sofie eller Gabriel. Deras telefoner var stumma. De hade flytt. Men nu var det viktigaste att komma härifrån. Och tacka Elin.
— Du lever! ropade Linnea glatt när Elin kom tillbaka.
— Hann precis. Skickade tillbaka demonen, men höll på att stanna kvar där själv, skrattade hon hest. Hur är det med dig?
— De är borta. Försvunna. Jag kommer till sansa. Läkaren säger att jag snart får åka hem.
— Jag stannar kvar. Pappa förlängde. Men du kommer väl hälsa på mig?
— Självklart. Hur hör vi av oss?
— Här är min metod, Elin drog fram kniven igen, klippte en fläta och räckte över den. Lägg under kudden—jag hör dig.
— Och hämnden?
— Jag vill inte smutsa ner händerna. Vill att allt ska bli rättvist.
— Låt mig då be dem som är högre upp. Låt dem döma vad var och en förtjänar.
Ett halvår senare
Linnea satt i soffan med ett glas vin. I handen—en mapp från en privatdetektiv.
Sofie och Gabriel hade flytt. Linnea återvände till en tom lägenhet. Kontona var uttömda. Allt hon investerat i “affären”—var borta.
Sofie slutade på jobbet och försvann. Med Gabriel flög de iväg. Men idyllen varade inte länge. Pengarna räddade dem inte. De grälade. Delade bytet—och skilde sig.
Sofie träffade på fel person. Detektiven sa att hon hittats… eller inte hittats. Troligtvis—havets botten.
— Magi räddade dig inte, Sofie, viskade Linnea.
Och Gabriel? Föll tillbaka i lurendrejeri. Förlorade. Skuldtyngd. Inget att betala med. Det enda värdefulla han hade kvar—var hans organ.
— Men någon fick iaf ett nytt liv… Linnea böjde huvudet. Allt blev rättvist.
Och Elin? Hon bodde nu i en avlägsen skog där Linneas far en gång velat bygga fritidshus. Linnea gav henne en bit mark. E— Och där, under stjärnorna, viskade de hemligheter som bara vinden och träden skulle minnas.
