Oskar och Elvira hade varit gifta i två år. De älskade varandra mycket men det uppstod ofta spänningar på grund av relationen mellan Elvira och hennes svärmor, Birgitta.
Elvira var alltid vänlig och strävade efter att göra alla nöjda, särskilt sina nya släktingar.
Trots alla hennes ansträngningar kände Elvira en kylig distans från Birgitta.
Svärmodern sade aldrig något elakt rakt ut, men hennes blickar, tonfall och subtila antydningar gjorde att Elvira kände sig som en ovälkommen gäst.
Varje gång de kom hem från besök hos Birgitta kände Elvira sig oroad.
– Oskar, jag tror att din mamma inte tycker om mig, sade Elvira oroligt till sin man.
Vid sådana tillfällen suckade Oskar och lade ifrån sig boken han läste.
– Varför inbillar du dig det? Mamma respekterar dig, hon är bara lite reserverad av sig. Du förstår väl hur svårt det var för henne att uppfostra oss ensam efter pappas död?
– Jag förstår att hon gått igenom en svår tid, men varför känns det ändå som att hon hela tiden kritiserar mig bakom ryggen?
– Det är bara dina fantasier, Elvira…
– Nej! Jag hörde henne ju prata med din mormor. Hon sa att jag var värdelös och att hon inte tyckte om mig, påminde Elvira honom.
– Du vet ju inte ens om de faktiskt talade om dig. Kan vi inte prata om något trevligt istället? Hur skulle det vara om vi gick på bio och såg en ny film imorgon? föreslog Oskar.
Men Elvira kunde inte bara skaka av sig sina tvivel. Hon visste att svärmodern inte hade mycket till övers för hennes familj, även om hon aldrig sagt det rakt ut.
Efter ett besök hos Oskars föräldrar beslutade sig Elvira för att skingra sina tvivel.
Nästa gång de skulle hem till svärmor, bestämde sig Elvira för att ta med en liten bandspelare.
Elvira smög osynligt in i köket och gömde bandspelaren bland kökshanddukarna, som hon köpt för några månader sedan för att spela in föreläsningar på universitetet.
Efter det försökte hon uppföra sig som vanligt och hjälpte Birgitta med middagen.
När de kom hem lade sig Elvira tyst i sängen utan att säga något om sin plan till Oskar.
Dagen därpå åkte hon tillbaka till svärmor under förevändningen att hjälpa till i hushållet, men i själva verket för att ta tillbaka bandspelaren.
Elvira hittade den precis där hon gömt den. Skakande av nervositet åkte hon hem.
På kvällen, när Oskar kom hem från jobbet, gick Elvira fram till honom med en mystisk min:
– Oskar, lyssna på det här, sade hon och höll bandspelaren i handen.
– Vad är det? frågade han förskräckt medan han tog av sig jackan. – Är det en bandspelare? Vad finns på den?
– Bara lyssna, snälla, insisterade Elvira och satte på inspelningen.
Först hördes vanliga köksljud: vattenskvaller, bestickskrammel, samtal om vädret.
Sedan kom Birgittas irriterade röst fram. Det var tydligt att hon talade med någon i telefon.
När någon svarade blev den äldre kvinnans röst ännu starkare och stramare.
– Jag kan inte lugna mig. Vad tänkte min son när han gifte sig med henne? Hon kan ju inte ens laga mat! sa hon uppbragt. – Och i deras familj kan de inte ens koka te ordentligt! De är alla sådana…
Sedan följde fler kränkande kommentarer om Elviras utseende, manér och familj.
Birgitta avslutade samtalet vänligt och satte på TV:n.
Elvira stängde av inspelningen. Hon såg på Oskar med både hopp och skräck i blicken.
– Nu ser du att jag hade rätt, frågade hon med tårar i ögonen.
Oskar var tyst och tittade besvärat ner. Han kände sig både obekväm och osäker.
Å ena sidan förstod han att hans mamma hade betett sig oförlåtligt, men å andra sidan var det svårt att acceptera att Elvira hade tjuvlyssnat på hans mammas samtal.
– Mamma har alltid varit rättfram, suckade han och tittade på sin fru. – Kanske sade hon det bara i affekt…
– I affekt?! utbrast Elvira, djupt sårad. – Hon skäller ut min familj och mig?! Vilket försvar har du för henne nu?
– Kanske är hon bara stressad… Vi kan försöka prata med henne lugnt och förklara…
– Nej, Oskar! Jag vill inte längre stå ut med dessa förnedringar! Om du inte kan försvara mig, måste vi ompröva vårt förhållande! Med dessa ord sprang Elvira ut ur rummet, och lämnade Oskar ensam med sina tunga tankar.
Senare den kvällen, när känslorna lugnat ner sig lite, beslutade sig Oskar för att ringa sin mamma.
Han berättade för Birgitta om situationen och bad henne be Elvira om ursäkt för sina hårda ord.
– Mamma, det där var oacceptabelt…
– Hon tjuvlyssnade på mig? Spelade in mitt samtal? Vem gav henne tillåtelse?! Jag ska gå till polisen och få henne åtalad för att hon inkräktar på mitt privatliv! ropade Birgitta. – Och du vill att jag ska be om ursäkt? Hon borde ligga på knä och be om förlåtelse!
– Mamma, sluta! Oskar avbröt hennes tirad abrupt. – Lyssnar du ens på dig själv?
– Ja, alldeles utmärkt hör jag dig! Den Elvira är inte välkommen i mitt hus längre! Hör du mig? hör du?! Jag ska kolla så hon inte lagt ut fler bandspelare. Man kan inte säga ett ord i sitt eget hem! grät Birgitta. – Och du försvarar henne istället för din egen mamma! Jag ska gå till universitetet imorgon och få den ormen relegerad!
– Gör det inte! skrek Oskar i luren, förstående att hans mamma hade gått för långt.
– Jag har inte frågat dig om lov! skrattade Birgitta hånfullt och lade på samtalet.
Oskar försökte ringa sin mamma flera gånger, men fick ingen kontakt.
För att hindra henne från att ställa till med problem, åkte han hem till sin mamma för att prata och övertyga henne om att inte göra något dumt.
Men Birgitta öppnade inte ens dörren för Oskar, väl medveten om vad samtalet skulle handla om.
När hon lugnat sig bestämde Birgitta sig för att inte göra något, men inte längre välkomna Elvira i sitt hem och försöka vända sonen mot henne.
Oskar genomskådade snart hennes plan och började därför sällan besöka sina föräldrar.
