– Men kära nån, vilken dum flicka du är! Vem ska vilja ha dig nu med ett barn? Hur tänker du försörja det? Jag tänker inte hjälpa dig, det kan du ge dig på. Jag tog hand om dig, och nu det här! Packa dina väskor och försvinn!
Elin satt med sänkt blick medan mosterns skrän ekade. Hennes sista hopp om att få bo kvar tills hon hittat arbete föll sönder som papper i regn.
– Om mamma levde…
Fadern kände hon aldrig. Modern dog för femton år sedan – påkörd av en berusad bilist. Socialtjänsten skulle placera Elin på barnhem när en avlägsen släkting dök upp: en syssling till modern som bodde i en liten gränsstad i Skåne. Med eget hus och stabil inkomst ordnade hon vårdnaden snabbt.
I den gröna staden med heta somrar och blöta vintrar växte Elin upp mätt och välklädd. Hon lärde sig arbeta – i trädgården med rabatter och hönsgård fanns alltid sysslor. Kanske saknade hon en mors kramar, men vem brydde sig?
Elin blev en duktig elev. Efter gymnasiet började hon på lärarhögskolan. Studentåren flög förbi. När examen var klar återvände hon till barndomsstaden – denna gång utan glädje.
– Ut ur mitt hus! skrek mostern till slut, utmattad av ilskan.
– Moster Ingrid, kan jag inte…
– Nej!
Elin tog sin väska och gick. Hade hon verkligen trott att återkomsten skulle bli så här? Förnedrad, gravid och övergiven. Hon hade erkänt sin graviditet tidigt – att dölja den gick inte.
Hon vandrade genom sommarens Helsingborg. Trädgårdarnas äpplen och plommon mognade, doften av grillad fisk och nybakade kanelbullar låg i luften. Törstig knackade hon på hos en kvinna i trädgårdslandet:
– Får jag be om ett glas vatten?
Margareta, en spänstig kvinna i sextioårsåldern, granskade henne.
– Kom in, du.
Elin drack girigt.
– Får jag sitta en stund? Värmen…
– Självklart. Var kommer du ifrån? Ser ut som du söker boende.
– Jag letar lägenhet. Har precis examen och ska börja undervisa.
Margareta såg den prydliga men sorgsna flickan.
– Du kan hyra mitt gästrum. Ingen högre hyra, men du måste betala i tid.
Elin följde henne in. Rummet var litet men ljust, med utsikt över äppelträden. De kom överens direkt.
Dagarna blev till veckor. Elin arbetade på skolan, Margareta blev en vän. Kvällarna tillbringade de i trädgården – Skånes höstar är milda.
Graviditeten var lätt. Elin berättade sin historia: på högskolan blev hon förälskad i Erik Bergström, son till välbärgade professorer. Föräldrarna såg honom framför sig i akademin – inte som partner till en flicksnärta. När Elin blev gravid erbjöds abort. Erik lämnade pengar och försvann.
– Livet har sina vägar, sa Margareta. Du gjorde rätt som behöll barnet.
I februari började värkarna. Margareta körde Elin till sjukhuset. Där föddes en frisk pojke – lille Axel.
På BB-avdelningen träffade Elin en övergiven flickunge. Hennes mor, sambo med en kustbevakningskapten, hade lämnat barnet. Elin ammade båda.
När kapten Anton Lindström kom för att se sin dotter, möttes han av Elin och lilla Linnea. Historien spred sig i stan.
På utskrivningsdagen stod personalen och såg hur en blå Volvo med ballonger i gult och blått hämtade Elin. Kapten Lindström räckte henne två paket – ett i varje färg.
Så livet vänder. Ibland på oväntade vis, som när en övergiven mamma och en ensam pappa möts vid en BB-säng. Och i en liten skånsk trädgård, mellan äppelträd och kaneldoft, växer nu två små liv som skriver en ny berättelse.
