– Vilken fru? Har vi varit på Skatteverket? Satt stämplar i passen? Satt en ring på ditt finger?
Linnea tvekade. Hon hade längtat efter allt detta, men de hade klarat sig utan.
– Nej! Nej! Och nej! – röt Magnus. – Du är ingen för mig! Det är inte din rätt att kalla dig min fru!
– Magnus, snälla, låt mig inte lida tystnaden! – bad Linnea med tårar. – Vi måste prata!
– Har du mer att säga? – fräste han. – Du har redan sagt för mycket!
– Jag sa ju inget hemskt, – viskade hon.
– Kom ihåg: tystnad är guld! Särskilt för dig! – Han vände sig bort.
– Älskling, sluta nu, – hon flyttade sig närmare.
– Du borde ha hållit käften! – Han slog ut med händerna. – Var lär ni er att förstöra allt med en mening?
Linnea trodde hans tystnad berodde på morgonens gräl om de krossade kopparna.
– Hur lyckades du? – fräste hon. – Andra har vanliga händer, dina verkar växa ur rumpan!
En vanlig småsak, inget man tar åt sig av. Men Magnus åkte sur till jobbet och ignorerade henne hela kvällen.
– Magnus, vi köper nya koppar på lördag! Dina händer är perfekta!
– Vilka koppar? – Han stirrade vilt. – Förstår du inte vad du gjort med dina ord?
– Jag kan be om förlåtelse, – sade hon osäkert.
– Förlåtelse? – Han skrattade hysteriskt. – Om det löste allt, vore jag den lyckligaste!
– Herregud, vad sa jag egentligen? – Hon insåg att det inte handlade om koppar.
– Vem sade till min chef att hon pratade med “Magnus fru” idag? – skrek han.
– Du var i duschen, telefonen ringde, – förklarade Linnea. – Hon frågade vem jag var…
– Och du svarade “hans fru”? – Hans tinning pulserade. – Vilken fru? Har vi varit på Skatteverket?
Linnea sänkte blicken. Hon ville ha allt detta, men de levde ändå utan.
– Du är ingen för mig! – röt han igen.
***
– Hur länge ska detta hålla på? – log Sofia Lindström.
– Mamma, – suckade Linnea, – det är inte 50-tal. Du levde själv fritt efter pappas död.
– Kalla mig inte lögnare! – Sofia log fortfarande. – I min ålder spelar skvaller ingen roll. Men du behöver trygghet.
– Kärlek räcker, – svarade Linnea.
– Kärlek flyger iväg. En man ger trygghet. Även barnet skulle få underhåll.
– Vi har lika löner. Allt delas.
– Då får du inget vid separation, – varnade modern. – Börja kalla honom “man” i smeknamn. Vänj honom vid tanken.
– Han kanske lämnar mig!
– Lycka är skört, men testa inte ödet för hårt.
***
Väninnan Annika höll med modern:
– Tänk om ni tar lån för boende? Om ni separerar, kan han ge bort allt till sin familj.
– Domstolen…
– Sambo-rätt är svag. Samla kvitton eller gif er.
Linnea började använda “man” och “fru” varenda dag. Magnus skrattade bara, tills hon automatiskt svarat hans chef: “Det är hans fru.”
***
– Vi lever ju som familj! – försvarade sig Linnea.
– Min chef Mira Bergström höll kvar mig för hon ville… – Magnus darrade av ilska. – Nu när hon tror jag är gift, sparkade hon mig!
En vecka senare kom Mira personligen:
– Förlåt, – sade hon. – Vi trodde han var singel. Alla på kontoret…
Linnea svalde illamåendet.
– Det är bättre så, – tillade Mira. – Han är varken make eller sambo. Bara en… idiot.
Linnea nickade tyst. Ingen make. Ingen sambo. Bara en idiot som befriat henne.
