Duka bordet
– Helga, vi ses om tre dagar! Glöm inte att baka din berömda köttfärspaj. Den är sååå god… – kvittrade svärmor Birgitta glatt i telefonen.
Men Helga hade inte mycket att glädja sig åt. Hon avslutade samtalet och sjönk tungt ner på stolen. Om några dagar var det påsk och alla släktingar på hennes man Nils sida skulle samlas hemma hos dem.
– Ni har en så rymlig lägenhet, det finns plats för alla. Förr trängde vi in oss i våra små rum. Men här finns utrymme att sträcka ut sig! Det blir plats för vår stora familj att mötas – hade svärmodern konstaterat två år tidigare.
Nu började Helga avsky sin stora och rymliga trea, vilken hon fortfarande skulle betala av lånet på under lång tid framöver. Det var bara på grund av lägenheten som hela släkten samlades hos henne, stökade ner och störde hennes sömn.
Nils kom in i köket och kysste sin frus hjässa.
– Har du pratat färdigt med mamma? – frågade han.
– Ja, vi ska fira hos oss igen. Nils, kan du inte prata med din mamma? – bad hon.
Viktor rynkade pannan.
– Helga, vi har redan pratat om det här. Mamma gillar dig väldigt mycket och hon älskar din mat! Hur skulle jag kunna säga till henne att hon inte får komma? Dessutom är mamma pensionär nu. Du kan ju inte kräva att hon lagar mat till alla. Hon har inte de krafterna längre. Hon har ändå uppfostrat fyra barn, det kan hon ha heder av och förtjäna lite vila.
Varje gång gav Helga efter för sin mans övertalning. Men inom sig tänkte hon: “Vem ska ta hand om mig? Varför ska jag på helgen servera och ta hand om alla?”
Men att klaga var lönlöst. Helga ville inte bråka med sin man och förstöra familjelyckan. Så Helga gick och handlade livsmedel nästa dag. Dagen innan påsk ägnade hon helt åt matlagning. Till sent in på kvällen stod Helga vid spisen för att förbereda allt. Alla barnen med sina familjer skulle komma. Det var mer än tio personer!
– Varför är det bara jag som jobbar runt? Ska verkligen ingen hjälpa till? Nåväl, inte din mamma, men kan inte någon av brödernas fruar hjälpa till? Eller är de också på välförtjänt vila? – frågade hon sin man medan hon knådade degen till pajen.
Nils tittade förvånat på sin fru.
– Du vet att bröderna inte kan laga mat, precis som jag. Och svägerskorna… De är upptagna, några har barn och andra jobb. Jag kan inte bara dra dem hit, Helga. Det är inte rätt.
– Men mig kan du? Jag arbetar också. Och det spelar ingen roll att jag jobbar hemifrån. Det gör mig inte mindre trött, Nils.
– Bli inte arg, – sa han och kramade om Helga runt midjan. – Allt kommer att bli bra. Vi samlas alla tillsammans och firar påsken, och alla kommer att överösa din mat med beröm. Och humöret kommer att bli bättre.
Och återigen gav Helga efter. Trots att hon föll i säng av utmattning kunde hon inte somna. Det verkade som att efter en så intensiv dag borde hon ha somnat på en sekund. Men sömnen kom inte. Helga tänkte, analyserade och oroade sig.
“Vad är det värt deras lovord egentligen? Jag skulle också vilja komma till ett färdigdukat bord, utan att behöva slösa tid, pengar eller energi.”
Tidigt på morgonen, när Helga äntligen somnat djupt, väckte telefonen henne. Svärmor hade bestämt sig för att gratulera hennes äldsta son först. Och sedan informerade Birgitta:
– Om en timme är vi alla hos dig. Jag informerade alla barn igår, så sätt igång och duka upp, – sa svärmodern med en livlig och glad röst.
Helga kunde inte komma ur sängen. Hon hade helt enkelt inte ork att börja denna dag. Hon spelade redan i huvudet hur hon skulle duka bordet, springa till köket för att bära ut och in tallrikar, för att sedan plocka bort allt.
– Jag orkar inte – stönade hon i kudden.
– Helga, varför ligger du fortfarande i sängen? Mamma kommer snart! Och gästerna också – sa Nils dömande i dörröppningen.
– Jag kommer strax – svarade Helga motvilligt och satte sig upp. “Du klarar det, du är stark”, viskade hon till sig själv och släpade sig till badrummet för att tvätta sig.
Hon uppmuntrade sig själv på alla sätt. Hon hann precis duka och värma allting.
…Vid bordet var det livligt. Familjerna delade intryck, planer och berättelser. Bredvid Helga satt svärmodern. Hon tröttnade aldrig på att högt lovorda Helga:
– Vad bra du lagar mat, vår lilla Helga! Allt är så gott, min dotter. Jag skulle aldrig ha kunnat duka ett sånt här bord själv – sa svärmodern med ett brett leende, klappade sin svärdotters hand och såg henne uppskattande i ögonen.
Helga tog motvilligt emot gratulationer men var ofta tvungen att resa sig från bordet. Hon gick ut på balkongen för att komma undan stoj och stim, och frågor om barn. Hon och Nils hade bestämt sig för att vänta lite, för att skapa en stabil grund först. Men det verkade inte bekymra släkten mycket.
– Helga! – ropade svärmodern. – Det är dags att servera dessert. Var har du tagit vägen?
Dörren till balkongen öppnades och svärmodern klev ut i det lilla utrymmet.
– Röker du? – frågade hon förvånat.
– Va? Självklart inte! – svarade Helga snabbt på den överraskande frågan. – Jag gick bara ut för att få lite frisk luft. Det är rätt så instängt här inne.
– Ja, barnen är ju här, man kan inte öppna fönstren. Jag trodde nästan att du höll på med något dumt… Se, tänk inte ens på sånt, du ska ju ändå ge mig barnbarn! – svärmodern skakade skämtsamt på fingret.
Helga log ansträngt. Men det märkte inte Birgitta.
– Kom nu, vi måste plocka undan och servera desserten.
– Jag kommer…
När de hade gått in i vardagsrummet igen satte sig Birgitta genast ner på sin plats. Men Helga blev ensam kvar. Hon plockade bort de smutsiga tallrikarna, tog dem ut till köket och satte fram desserten och nya bestick framför gästerna. Och hon gjorde det helt själv.
– Din tårta är den godaste i världen – berömde svärmodern igen.
Helga skyndade sig tillbaka till köket. Hon började diska för att hålla sig sysselsatt. Vid sådana tillfällen ångrade hon att hon ännu inte köpt en diskmaskin. Köpet sköts hela tiden upp.
Två timmar senare började gästerna att åka hem.
– Nils, kan du köra mig hem? – frågade Birgitta.
– Självklart, mamma, jag ska bara ta nycklarna.
När Helga hade lägenheten för sig själv gick hon ut till vardagsrummet och föll trött ner på soffan. Lägenheten var i fullständigt kaos. Massor av gäster och några barn hade satt sin prägel. Av gårdagens städning syntes inga spår.
– “Jag måste resa mig och göra klart allt – sa hon till sig själv – Om jag lämnar allt kommer jag att ångra mig ännu mer imorgon. Åh…”.
Med en tung suck reste sig Helga från sängen. Hon började samla ihop all smutsig disk, duken och handdukarna åkte in i tvätten. Bordet i sitt hörn i vardagsrummet. Först diskade hon alla tallrikar, bestick och glas. Matresterna lade hon i burkar. Sedan dammsög Helga alla rum och torkade golvet.
– “Jag har förtjänat något bra för mitt arbete…”
Helga fyllde ett bad, släppte ner sitt favoritsaltbad och satte på musik. Det varma vattnet slappnade skönt av hennes stela och trötta muskler. För första gången på flera timmar tog hon upp telefonen. Där väntade ett meddelande från sin man:
“Mamma föreslog att jag skulle stanna. Kommer hem imorgon.”
– “Jag förväntade mig inget annat. Som alltid…”
Nils visste mycket väl att Helga skulle städa just i dag. Men han valde att stanna hos sin mamma istället för att hjälpa sin fru.
– “Som man behandlar mig, kommer jag att behandla dem. Nu räcker det!” – bestämde hon sig.
En hel månad flög förbi obemärkt. Ytterligare en helg närmade sig. Svärmors samtal lät inte vänta på sig:
– Helga, duka upp! Vi kommer på fredag för att fira Nils yngre brors födelsedag.
– Självklart står bordet på plats. Men någon annan får laga mat. Jag har fullt upp på jobbet, de kallar mig till kontoret. Jag vet inte när jag blir fri – sa Helga med en låtsat sorgsen suck. – Jag vet inte ens om jag hinner till festen…
– Vad? Hur så?
– Ja, jobbet, vad ska man göra.
– Okej, jag ska komma på något. Så synd… – suckade svärmodern.
– Hejdå – sa Helga och lade på luren med ett leende.
Kvällen tillbringade hon hos en väninna. Dagen efter tvingade hon Nils att städa upp, trots allt var det hans brors kalas, inte hennes.
När svärmors födelsedag närmade sig beslöt Helga att ta semester och åka till sina föräldrar i en grannstad. Hon överräckte sin gåva i förväg och informerade samtidigt om den nya ordningen.
– Åh, men var ska vi fira?
– Nils kommer att släppa in er, men jag kommer inte att vara hemma.
– Och maten?
– Ni kan beställa något. Eller så lagar dina andra svärdöttrar något. Ni ska klara det!
De följande tillställningarna var Helga hemma. Men matbordet begränsades till skivad chark och en köpt tårta. Helga brukade säga samma sak varje gång:
– Jag har inte haft tid att laga mat. Jag har haft mycket på jobbet. Ni kan beställa något om ni vill.
Men ingen ville öppna plånboken och lägga ut pengar. Och till nyår hade alla släktingarna förstått att de inte längre skulle kunna leva på Helgas bekostnad. Deras vilja att fira tillsammans minskade rejält.
Den nyårsaftonen firade Helga och Nils ensamma, vilket passade Helga precis. Hennes plan fungerade. Med ett glas champagne höjde hon en skål för sig själv, med vetskapen om att hon var duktig och värd det.
