Nyligen besökte jag min son Johan. För att vara mer exakt, jag åkte dit för att hjälpa honom. Saken var den att Johan bestämt sig för att sätta upp nya tapeter och bad mig om hjälp. Så klart kunde jag inte säga nej till min sons önskan.
Jag tog ledigt från jobbet och åkte hem till Johan. Han bor 250 kilometer från mig. Jag kom fram på en onsdag. Vi hade några dagar på oss att göra allt klart. Vi var säkra på att vi skulle hinna i tid.
Första dagen satte vi upp tapeter i ett rum, nästa dag i ett annat. Och så en kväll ringde telefonen. Min son svarade och sa:
– Ja, kom över! Fantastiskt! Jag kommer att bli jätteglad att se er alla! Träffa mina nya vänner! De tar själva med sig mat!
Jag frågade:
– Vem är det?
– Gäster! Fem personer! Och vi måste ha satt upp tapeter i det här rummet tills dess.
Jag blev helt chockad:
Johan! Vilka gäster?! Vi har ingen mat! Vi har bara lite ägg i kylskåpet! Och det räcker inte för alla!
– Oroa dig inte så mycket, pappa! Det kommer bli bra! Gästerna tar själva med sig mat! Vi behöver bara fixa disk och te.
Jag blev väldigt förvånad. Jag var van vid något annat: att när man bjuder gäster ska man köpa mat och laga en massa rätter. Men min son sa att för dem är det helt annorlunda.
Vi hade tid att sätta upp tapeter, ta en dusch och göra oss i ordning. Och sedan började Johans gäster dyka upp. Var och en av dem hade med sig två rätter. Någon hade med sig köttbullar och potatismos, någon annan Janssons frestelse och knäckebröd, en annan köttbullar och sallad. Och Johan satte bara på te, honung och socker. Det visade sig att Johan redan köpt engångstallrikar för ett sådant tillfälle.
Bordet blev utsökt. Alla åt med glädje och sedan drack de te. Och sedan började en kvinna sjunga, och vi stämde in. Kvällen blev mycket trevlig, familjär och rörande.
Och sedan tog varje gäst med sig sina egna tallrikar, och gästerna gick hem. Och jag och Johan diskade bara koppar och skedar, och tallrikarna slängde vi i soporna. Det tog inte mer än tio minuter.
Sedan frågade jag Johan: vem kom på det här? Och han svarade:
– Förr brukade vi också träffa gäster så som du säger. Men det är så besvärligt och kostar mycket. Så vi rådde med våra vänner och bestämde att vi skulle turas om att träffas hos var kände och alla får ta med sig två rätter. Och värden behöver bara fixa disk och te. Vi började träffas så här, och vi gillar det verkligen, så nu gör vi det hela tiden!
Jag tyckte också mycket om det. Jag berättade om detta för mina vänner och bekanta. Men av någon anledning gillade de det inte. Men det borde de!
De vägrade till och med att prova sådana träffar. Vilket är synd, jag tycker det är en riktigt bra idé.
