Under julen tog min man upp ämnet om att bygga ett hus vid matbordet, eftersom han inte längre ville bo hos sina föräldrar. Svärföräldrarna sa att de skulle ge oss pengar, men under ett villkor. Min mamma var tvungen att bidra med lika mycket. Det var precis då min hemlighet avslöjades. Jag borde ha berättat det för min man för länge sedan, men tillfället hade aldrig kommit, och nu vill han lämna mig.
Före jul uppstod det en allvarlig konflikt mellan mig och min man. Det var så allvarligt att han begärde skilsmässa. Vi samlades hela familjen runt julbordet, och han tog upp diskussionen om husbygget. Han var trött på att bo med sina föräldrar. Då kom min hemlighet fram, en hemlighet jag tidigare borde ha berättat för honom, men jag kunde aldrig hitta rätt tillfälle.
Jag har alltid bott med min mamma och mormor, och jag hade ingen pappa. Min mormor och mamma bodde i en två-rumslägenhet, men bytte den så småningom mot två separata bostäder med en liten extra avgift.
Då flyttade jag för att studera. En av bostäderna skrevs över på mig, eftersom mamma ville att jag skulle ha något eget, och jag är väldigt tacksam för det. Jag hyrde ut min lägenhet och använde pengarna för att betala för mina studier på universitetet.
Efter att vi gift oss bodde vi hos min mans föräldrar, och jag hyrde fortfarande ut min lägenhet. Pengarna lade jag undan på ett bankkonto. Jag berättade inte för min man om detta, eftersom jag tänkte överraska honom vid rätt tidpunkt.
När min man berättade för sina föräldrar om planerna att bygga ett hus, gick de med på att ge oss pengar, under förutsättning att min mamma bidrog med lika mycket.
Jag borde ha gått med på det och gett mammas del av pengarna från min besparing, så att det skulle se ut som att hon hade samlat ihop dem. Istället avslöjade jag allt om pengarna och lägenheten. Då insåg jag att det inte var rätt tidpunkt att avslöja den hemligheten. Vilken scen det blev! Min svärmor menade genast att vi borde ha bott i min lägenhet direkt efter bröllopet, inte hos dem.
Min man blev sårad av det faktum att jag hade dolt att jag ägde en lägenhet. Han sa att han aldrig skulle kunna lita på mig igen. Vi grälade, och jag packade mina saker och åkte till mamma. Efter ett tag föreslog jag för min man att vi skulle bo i min lägenhet, eller sälja den och använda pengarna till att bygga ett hus, men han vägrade. Han sa att han aldrig skulle göra det och att han inte ville se mig mer.
Jag förstår inte riktigt om jag gjorde ett så stort misstag att han agerar så här mot mig? Allt skulle ju ha blivit vårt gemensamma, både lägenheten och pengarna. Jag vill inte heller be om ursäkt och förödmjuka mig själv, varken inför honom eller hans föräldrar. Mamma oroar sig för att allt detta är hennes fel och att vi åtminstone borde ha berättat sanningen för min man, om inte för sina föräldrar. Men vad har det för mening att prata om det nu?
Men min mamma blev så orolig att hon igår åkte för att prata med svärmodern, som inte ens släppte in henne över tröskeln. Hon sa att vi är lögnare och att hon inte vill ha något med oss att göra.
