Svärmor vill ge sina gamla möbler till sin son och köpa nya till sig själv. “Min mamma skulle aldrig göra så”, sa svärdottern.
– Jag föreslog för min son att han kunde ta våra möbler – både sovrummets och kökets – till deras nya lägenhet, berättar Anna, sextio år gammal. – De har fortfarande ingenting där, absolut ingenting! De sover på en uppblåsbar madrass. Jag sa, ta våra, och så köper jag och pappa nya. Men min svärdotter gillade inte det! ”Min mamma säger att hon aldrig skulle göra så. Hon skulle aldrig ens komma på tanken att köpa nya och ge mig sina gamla saker!” – säger svärdottern.
Annas möbler är inga skräp – allting köptes ganska nyligen, omkring tolv år sedan, i bra möbelaffärer. Hon och hennes man är mycket förmögna och har råd med det bästa.
Men det faktum att de kan köpa det bästa fungerar ibland emot dem. Det verkar som om de har tröttnat på de gamla möblerna, nu finns det så mycket nytt och originellt att titta på. Anna skulle gärna ta något helt nytt och det finns ett bra tillfälle för det.
Det finns dock ingen anledning att byta ut de gamla – allt är i utmärkt skick. Saker av god kvalitet, designade inte för sekler, men för decennier. Hon vill inte slänga dem! Hon tänker sälja dem – även om det är för en spottstyver.
Men att sälja dem är besvärligt. Foton, lägga upp dem någonstans, svara på telefonsamtal, släppa in främlingar i hemmet som vill titta runt – vem behöver allt detta…
Möjligheten att ge möblerna till det unga paret gladde verkligen Anna.
– Men framför allt gör jag ju dem en tjänst! – säger en upprörd svärmor. – De har absolut ingenting. Tomma rum! Jag ger dem bra grejer helt gratis, och ändå är de missnöjda!
Svärmor har hjälpt mycket med att inreda sonens och hans frus lägenhet. Hon sålde sin lägenhet och tog ut sina besparingar. Det unga paret tog emot varje krona som kvinnan hade. De bestämde sig för att direkt köpa en tvåa för att leva bekvämt under många år. Nu finns det utrymme, och även om de får barn räcker det.
Pengarna räckte dock inte, så svärmor lånade 200,000 kronor av sin syster för renoveringen.
– Men det är ingenting, det kommer vara återbetalat på två eller tre löner! – säger Anna.
Hon och hennes man sparade inte på kostnaderna – före bröllopet uttryckte de offentligt att deras son nu var uppfostrad och att de skulle leva för sig själva. På alltsammans som svärdottern antydde med “men min mamma tycker annorlunda” höjde de bara händerna – “och vi har bara kunnat säga, vi varnade. Vad din mamma tycker är inte vår sak.”
Renoveringen av lägenheten var mycket sparsam och budgetmässig – de målade väggarna och lade heltäckningsmattor… Tyvärr fanns det inget kvar till möbler. Sonen vägrade ta emot något från svärmor – hon hade redan hjälpt mycket. Hon lyckades hitta några pallar, ett bord och en luftmadrass på golvet. Och så lever de där än idag. Det är inget hemskt, de är unga, alla har vi börjat så en gång.
De planerade att spara och köpa möbler efterhand, men då erbjöd Anna sin hjälp.
– Mitt kök är inbyggt, men det kan tas isär och sättas upp hos dem på samma sätt! – säger Anna. – Oavsett så skulle det bli billigare för dem än att köpa ett nytt. Några skåp kanske inte passar, men det bryr jag mig inte om! Det finns alltid något att ändra på. Jag skulle ge dem fläkten och spisen. Jag vet inte när de får något annat! Och jag ger även bort en fin sovrumssvit. Den är som ny! Tills de sparar ihop till sin egen skulle det ta hela livet.
Det oroar Anna hur enda svärdottern reagerar på hennes generositet. Sonen är nöjd och verkar till och med bli glad, men Alice är tydligt missnöjd, och Anna känner att det finns allvarliga diskussioner kring det i den unga familjen.
– Svärdottern tycker att äldre personer inte behöver nya möbler när de gamla fortfarande står kvar! – säger Anna ilsket. – I hennes värld borde vi köpa nya möbler åt dem! De är unga, har hela livet framför sig…
Kanske har svärdottern rätt? Svärmor och svärfar behöver kanske inte nya möbler. Hade de inte köpt lägenheten skulle de leva med sina möbler och porslin, och inte snabbt börja byta något hemma.
Eller är svärdottern fräck och borde vara tacksam och glad?
Vad tycker du?
