År 1993 lämnade hon honom med fem döttrar efter 32 år chockade sanningen alla.
Flickorna Ebba, Saga, Tuva, Tilde och Maja växte upp friska, vackra och oerhört nära varandra. Alla hade samma blå ögon som sin far, men var och en bar på en unik själ. Ebba, äldst med två minuter, var en född ledare som alltid arrangerade lekar och lektioner.
Saga, lugn och omtänksam, tröstade sina systrar när det behövdes. Tuva, den mest umgängesrika, kunde få alla att skratta med sina skämt. Tilde, tystlåten och observant, lade märke till allt som andra missade.
Maja, yngst, var söt som honung, och hennes leende kunde smälta vilket hjärta som helst. Tillsammans var de oskiljaktiga, och det som band dem var en djup kärlek till sin far, som var deras stöd. Hela den lilla staden i Småland började se upp till honom.
Anders blev en lokal legend fadern till fem flickor, en man som inte böjde sig för ödets slag. Men han brydde sig varken om skvaller eller beröm. Han drömde om att hans döttrar skulle växa upp till starka, lyckliga och fria kvinnor, redo att gå genom livet med huvudet högt.
Men ingen visste att den här historien dolde en hemlighet. Något som Anders teg om ända sedan hans fru lämnade dem. En detalj som år senare kom fram och förändrade allt folk trodde om den här familjen.
Men livet hade ännu fler prövningar i beredskap åt Anders. När flickorna fyllde tio år var han med om en allvarlig olycka. Han levererade paket på sin cykel genom smala gränder när en okontrollerad bil körde på honom.
Flera dagar låg han mellan liv och död på intensiven. Flickorna bodde tillfälligt hos en snäll kvinna från den lokala kyrkan, moster Elsa, som alltid beundrat Anders styrka. Då slog hela samhället ihop sig de arrangerade loppmarknader, samlade in pengar och höll lotterier.
För första gången svarade världen på den kärlek Anders sått i åratal. Och vet du vad som förvånade läkarna mest? Hans tillfrisknande var ett riktigt mirakel. Som om en osynlig kraft höll honom kvar vid liv, som om hans uppdrag ännu inte var slutfört.
Anders kom hem starkare, mer beslutsam, med ännu större tro. Han svor: Så länge jag finns här ska mina döttrar aldrig känna sig ensamma. Och så fortsatte de, år efter år, med kamp, med segrar, med en fars kärlek som vägrade ge upp trots trötthet och smärta
