Små vardagsbekymmer
Trots föräldrarnas råd gifter sig Elin med sin kära Alfred, en ansvarsfull och allvarsam kille. Han har uppfostrats av sin farmor Siri, även kallad mormor Siri, så har han sagt sedan han var liten. Hans föräldrar omkom när han bara var två år, så han har inga minnen av dem alls.
När Elin presenterar Alfred för sina föräldrar, blir Helena Lindqvist väldigt bestämd förstås efter att han gått hem.
Elin, det var inte för honom vi uppfostrade dig, du pluggar ju på tredje året på universitetet, vadå make, vadå bröllop? Och Alfred vill jag inte ha som svärson. Vad har han att erbjuda? Jobbar på bilverkstad … arbetare … Jag tänker inte hjälpa dig om du går vidare med det här.
Mamma, jag tänker ändå gifta mig med honom, du vet hur jag är, pappa tiger som vanligt, försöker alltid hålla sig neutral mellan fru och dotter. Dessutom väntar jag barn …
Bröllopet blir inte särskilt storstilat, trots att Elins föräldrar har gott om pengar. Helena Lindqvist vill inte fira ordentligt. Om dottern hade gift sig med hennes väninnas son, då … Men Elin är alldeles för envis.
Hon får bo i fattigdom med sin bilmekaniker, kommer snart springa hem igen, nu är det bara kärlek och romantik i hennes huvud, säger hon till sin man. Och så flyttar hon till någon farmor Siri, hon vill inte att jag ska nedvärdera svärsonen, det sa Elin rakt ut. Och Helena är inte det minsta glad över att dottern väntar barn.
Elins föräldrar bor i Stockholm i en stor lägenhet, dottern är van vid bekvämlighet och pengar, hon är ensambarn. Men hon flyttar med Alfred till farmor Siri, huset ligger i en liten by sju kilometer från köpingen.
Tiden går och Elin föder en dotter. Mormor Siri hjälper till, lär den unga mamman allt, hon stiger upp på nätterna till lilla Märta. Elin pluggar vidare på universitetet, försöker samtidigt vara en bra fru och mamma, men det är svårt hon är väldigt trött. Varje morgon går hon upp tidigt, springer till bussen och åker till Stockholm, sedan byter hon till en annan buss till universitetet.
När hon kommer hem är hon utmattad, farmor Siri och Märta möter henne vid grinden, lilltjejen väntar ivrigt på sin mamma och saknar henne. Senare kommer Alfred, han jobbar sent. Han tar dottern i famnen och snurrar runt henne. Han älskar sina tjejer. Elin vill ge Alfred mer uppmärksamhet, men han kommer hem sent, hungrig och trött.
Och Elin måste snart försvara sitt examensarbete. Hon längtar allt oftare tillbaka till föräldrahemmet och lägenheten, skulle slippa allt pendlande. Men Helena Lindqvist är fortfarande besviken på dottern, ringer inte och bryr sig inte om barnbarnet.
Alfred har en äldre bror, Viktor, som är gift och bor med fru och son i Stockholm, i egen lägenhet som han tjänat ihop till. Men hans familjeliv har varit turbulent, frun Karin kräver mer och mer.
Viktor ringde, berättar Alfred för farmor och Elin, han har lämnat Karin, ständiga bråk, nu hyr han en ny lägenhet.
Men hur kan det vara så? farmor Siri blir orolig, själv köpte han lägenheten och själv flyttar han ut.
Mormor, Viktor agerade som en riktig man han lämnade allt till frun och sonen, försvarade Alfred sin bror.
En dag klagar Elin till Alfred att det stressiga livet gör henne utmattad, två bussturer varje dag till universitetet. Hon sa visserligen aldrig att hon ville flytta hem till föräldrahemmet, för det var hon själv som valde att leva självständigt med Alfred.
Jag är så trött, sa Elin, trött på att vara beroende av bussens tider, långt att resa, många stopp. Jag hinner knappt med …
Alfred lyssnar tyst och pussar henne på kinden.
Jag har något på gång, säger sedan … det blir en överraskning. Men Elin orkar inte fråga hon är för trött för att vara nyfiken.
Några dagar senare, en kväll, stannar en bil vid deras hus.
Kanske föräldrarna har kommit, tänker Elin, men bilen är okänd och gammal. Nej, det är inte mina föräldrar, bilen … det är bara skrot.
Hon skyndar ut och ser Alfred kliva ur bilen, hon blir förvånad. Och han går stolt ut från det där skrället.
Vad tycker du om vår pärla?
Det här … skrället, menar du bilen? Var har du fått den ifrån?
Köpt den, svarade Alfred, på de pengar vi sparat till insatsen för en lägenhet …
Elin ser på bilen och tycker synd om pengarna. De sparade för att köpa en lägenhet, och nu har han lagt dem på detta skrot. De måste bo kvar länge i byn.
Alfred berömmer bilen.
Jag fixade den själv, den fungerar, kom så ska jag köra dig, och genast tar han Elin i handen och sätter henne i bilen. Bara lacken kvar, och du slipper pendla med bussen. Den är nästan felfri och dessutom billig.
Visst, bilen rullar bra, men Elin är rädd för att den ska falla sönder. Men när de kom hem såg hon farmor Siri och dottern vid grinden. Alfred tar Märta och snurrar henne, medan Elin skyndar in, kliver över tröskeln och tårarna rinner. Hon gråter högt, allt har byggts upp inom henne.
Elin, min lilla, varför gråter du? hör hon farmor Siris bekymrade röst. Vad har hänt?
Han spenderade alla pengar vi sparat till lägenheten på den här bilen. Vi drömde om en lägenhet … och nu …
Lugna dig, söta barn, farmor Siri tar henne i famnen, du är bästa och klokaste flickan, du har bara blivit trött och därför gråter du. Det är bara små bekymmer, huvudsaken att alla är friska och mår bra, pengar är oviktiga, det viktigaste är kärlek och ömsesidig förståelse.
Elin lyssnar på de kloka orden, lugnar sig. Och sedan skäms hon lite för sitt beteende. Hon går ut på verandan där Alfred sitter. Bredvid springer den lurviga hunden, och Märta jagar den och försöker fånga svansen. Försiktigt sätter hon sig bredvid Alfred.
Varför pratade du inte med mig först, Alfred, frågar hon stillsamt.
Ville överraska dig … hoppas du blev glad …
Elin tittar på honom, ser in i hans ögon och ser smärtan där allt blir tydligt. Han älskar henne, köpte bilen för att underlätta hennes resa till universitetet, han bryr sig om henne. Han löste problemet som hon klagade på. Han förstod inte att hon menade något annat.
Okej, Alfred, bilen får duga, säger hon försonligt, bara lova mig att vi alltid pratar om saker ihop.
Självklart, svarar han glatt, du vet ju att jag alltid har fattat beslut själv, men förlåt, nu gör vi allt tillsammans.
Ja, det är bra. Det är bara små vardagsbekymmer, hon upprepar farmor Siris ord, det viktigaste är att vi är tillsammans och att vår dotter är fantastisk.
Farmor Siri tittar ut genom fönstret och ler av lycka, tänker:
Familjegräl den första. Och det kommer fler. Det viktigaste är att man förstår och älskar varandra. Att Elin och Alfred älskar varandra, det tvivlar jag inte på … Så fina ihop, de har försonats hon gör tummen upp och ler.
Alfred lackar bilen, farmor Siri syr nya överdrag, även om det egentligen inte finns nåt att glädjas åt. Bilen har varit med om mycket. Men snart sitter Elin bredvid Alfred på framsätet, de kör in till Stockholm.
Hon vill inte be föräldrarna om hjälp.
Tiden går. Märta växer, snart dags för förskola, farmor Siri är gammal och behöver lugn. Elin avslutar universitetet och får jobb i Stockholm. Alfred jobbar fortfarande sent på bilverkstaden och försöker tjäna extra. Frågan om boende i stan dyker upp igen. Men de har inte sparat tillräckligt till insatsen än. Elin vägrar be föräldrarna om hjälp, mamma har fortfarande inte kontakt med dotter och barnbarn.
Men hjälp kommer oväntat, från helt annat håll. En helg skäller hunden högt på gården. Elin tror det är grannfrun som brukar komma med mjölk till Märta.
Viktor! ropar Alfred glatt när han ser brorsan i fönstret och rusar ut. Hej brorsan, hur är läget?
Hej Alfred, hej på er!
Bröderna kramas länge, det märks att båda är glada. Nyfikna Märta tittar försiktigt ut genom dörren.
Åh fina lilla systerdotter, så söt du är, utropar Viktor, kom hit, jag har en present till dig.
Han tar fram från påsen en stor hare med långa öron och rosett kring halsen. Märta tar emot den och studerar rosetten, ivrigt rusar hon till farmor för att visa.
Farmor Siri och Elin välkomnar Viktor varmt.
Du har inte varit här på länge, hur går det med dig … Alfred sa att du hyr lägenhet, frågar farmor Siris bekymrad och häller upp te.
Det är bra, säger han glatt. Har skilt mig från Karin, hon träffade en annan och flyttade med honom till Göteborg. Underhåll betalar jag som jag ska. Och det här är till er, han plockar fram ett tjockt kuvert ur väskan, egentligen till dig och Elin, som bröllopspresent, jag kunde inte vara med då, satt på jobbresa.
Vad är det? Alfred blir spänd.
Pengar.
Vilka pengar?
Till insatsen, förklarar Viktor och ger kuvertet till brorsan. Karin flyttade ut, lägenheten blev ledig, nu bor jag själv igen. De här pengarna har jag sparat, tänkte köpa en till lägenhet men kunde inte ta hemmet från ex-fru och son. Se det som min bröllopspresent.
Stämningen är stilla ett ögonblick. Sen skrattar alla glatt.
Tack, brorsan, tack Viktor, du kom i rätt tid …
Elin får nästan gråten av glädje, farmor Siri kramar äldsta barnbarnet. Bröderna kramas i tystnad, allt är tydligt ändå.
På hösten flyttar Alfred, Elin och Märta in i en ny tvåa i Stockholm. Märta börjar förskola nära hemmet. Skolan ligger också nära, de köpte lägenheten med framtiden i åtanke, för Märta ska kunna gå till skolan senare.
Alfred jobbar kvar på bilverkstaden. Ödet har verkligen prövat den unga familjen. Och farmor Siri hade rätt allt detta är små vardagsbekymmer, det viktigaste är kärlek och lycka, och att alla håller sig friska.
Tack för att du läst, tack för ditt engagemang och din medkänsla. Lycka, värme och allt gott till er!
