Sergeanten såg en flicka med en rosa ryggsäck mitt på gatan i regnet, men när hon fick syn på polisen släpte hon ryggsäcken och sprang iväg någonstans.
Polissergeant patrullerade centrum som han gjort i många år. Kvällsgatorna var tommarare än vanligt på grund av det ihåliga regnet. Patrullbilens strålkastare lyste upp silhuetterna av de få fotgängare som skyndade hem under paraphet.
Han körde långsamt och spanade noggrant. Erfarenheten sa honom att regniga kvällar ofta gömmer oväntade händelser.
Vid ett korsning upptäckte han något underligt en ensam flicka stod mitt på vägbanan, orörlig i regnet som en glömd docka. Hennes smala axlar täcktes av en grå kappa, och en rosa ryggsäck dinglade på hennes rygg.
Sergeantens vaksamhet ökade genast. Han saktade ner och stannade bilen vid vägrenen.
“Flicka!” ropade han och klev ut i regnet.
Rösten blev hörbar i gatus tystnad. Flicka ryckte till, vände sig om och tittade på polisen sedan sprang hon plötsligt sin väg.
“Stanna!” skrek sergeanten och rusade efter.
Han såg henne slita av sig ryggsäcken och kasta den på den våta asfalten innan hon försvann in i en mörk gränd.
När han kom fram plockade han upp ryggsäcken. Tyget var genomblött, men den hade tyngd. Något låg inuti…
Sergeanten öppnade låset och stelnade till.
Inuti låg flera noggrant förpackade paket i genomskinliga påsar. Han kände igen det direkt amfetamin, uppdelat i doser för försäljning.
Men det var inte allt. I en separat påse syntes en bunt falska pass med bilder på olika barn, samt några SIM-kort och en USB-minne.
En kall kåre löpte längs hans rygg. Narkotikahandel kopplad till barnens falska dokument? Det här var allvarligare än vanlig gatuförsäljning.
Han såg sig om, men flickan var borta.
Med ryggsäcken i handen insåg han att han råkat stöta på något mycket mörkare och farligare än en förvirrad barn i regnet.
