Sigrid stod vid det öppna kylskåpet och höll händerna om huvudet. Hennes make hade än en gång ätit upp allt. Hon förstod inte vart all maten tog vägen. Nyss hade hon lagat middag nu var allt borta.
Att prata med maken hjälpte inte det ledde alltid till gräl. Dessutom störde det henne att han bara satt hemma nu, andra månaden i rad, och letade nytt jobb. Själv arbetade hon bara för att ha råd med matvaror, som försvann i en blink. Sigrid hade redan vant sig vid att tugga knäckebröd och dricka blaskigt kaffe. Efter jobbet orkade hon aldrig laga mat, och hennes man verkade anse att hon bara kunde komma hem mätt och belåten.
Jag åker hem till mamma imorgon. Vi måste hjälpa Arvid, ropade hennes man från vardagsrummet.
Sigrid brydde sig knappt hon mådde inte bra. Nästa morgon vaknade hon med feber och bestämde sig för att stanna hemma. Hon tog några Alvedon och la sig igen.
En stund senare väcktes hon av ljud från köket. Någon slamrade med kastrullock och öppnade kylskåpet gång på gång. Det lät inte sluta, gästen började till och med nynna. Sigrid gick sömnigt mot köket. Där stod makens syster, Elin, som Sigrid knappt hade någon kontakt med.
Elin tyckte att hennes bror skulle försörja inte bara sin familj, utan även henne. Familjens ekonomi fick ofta lida när maken hjälpte sin syster. Nu kollade Elin snabbt igenom matförrådet och började packa allt i plastburkar.
Jaså, hej, sade Sigrid.
Varför är du inte på jobbet? svarade Elin, märkbart förskräckt.
Jag är sjuk. Vet min man att du är här?
Han gav mig nycklarna själv.
Så det är inte han med aptiten utan du som har långa fingrar.
Det är min bror, klart jag får ta mat till mina barn!
Problemet är att din bror inte jobbar och inte heller köper någon mat. Jag tycker inte om att mata två familjer, särskilt när jag inte ens vet om det.
Men förstår du inte att jag inte klarar det själv? Ska jag be om ursäkt för falukorven nu?
Ge mig nycklarna tillbaka, annars ringer jag polisen. Du verkar ha glömt att din bror inte har någon rätt till lägenheten.
Skulle du ringa polisen över lite billig korv? Men du, ta dina nycklar, snåljåp! Jag ska tala om för honom vad han har för fru.
Gör du det. Det gör mig inget snart hittar han säkert någon annan.
Sigrid började gråta under all denna tid hade de gjort narr av henne. Ingen skulle tro på att svägerskan tömde kylskåpet och stal maten. Det sårade henne mest att maken visste allt och gömde sig bakom sitt påhittade “vargaptit”.
Men Sigrid var inte längre förvånad, för äpplet faller inte långt från trädet. Släktingarna kunde komma och ta för sig när som helst. Lång tid funderade hon på vad hon skulle göra till sist ringde hon maken och sa att hon ansöker om skilsmässa.
Låt mig åtminstone komma hem och prata om det. Stäng mig inte ute, sade maken.
Jag har inget mer att säga. Allt är tydligt för mig nu.
Sådana människor förändras inte. Det enda hon ångrade var all förlorad tid och ungdom. I det ögonblicket blev hennes man en främling. Hon borde ha satt ner foten långt tidigare.
Ibland är det först när man reser sig för sig själv som man får chansen att bygga det liv man förtjänar. Det är aldrig för sent att välja sin egen värdighet.
