Robert och Saga har varit vänner ända sedan förskolan. De bor grannar i en liten stad nära Uppsala, så föräldrarna bestämde sig tidigt för att placera dem i samma klass och skola. De bad till och med läraren att låta dem sitta tillsammans längst fram. Det finns ju många barn, särskilt pojkar i klassen, så Robert skulle kunna vaka över Saga om något hände. Båda barnen var ivriga att börja skolan, och skolarbetet gick lätt för dem.
Men när de kom till årskurs tre märkte Sagas mamma att dottern förändrats. Saga var orolig hela tiden och ville inte gå till skolan längre. En dag bad hon sin mamma om att få byta skola. Mamman blev väldigt förvånad och ringde direkt upp Roberts mamma. Det visade sig att samma sak hände hemma hos dem.
Robert bad nämligen också om att få byta skola. När hans mamma hämtade honom denna dag efter lektionen, lade hon märke till blåmärken på hans armar. Föräldrarna bestämde sig för att tillsammans gå till skolan och ta reda på vad som pågick.
När de konfronterade läraren försökte hon lugna dem och hävdade att allt gick bra i skolan, kanske hade barnen bråkat utanför skoltid. Just då bröt ett sorl ut i klassrummet en grupp barn stormade in, ropandes. Mödra såg sig omkring och insåg att några pojkar slet i Roberts kläder, och lite längre bort såg de samma sak med Saga.
Föräldrarna kastade sig in för att skydda sina barn, men ingen lyssnade på dem. Läraren försökte också få ordning på situationen. En av flickorna sprang iväg efter rektorn. Först då la sig tumultet.
Robert och Sagas mammor förklarade att de inte tänkte låta detta passera. De ville att mobbarnas föräldrar skulle kallas till skolan eller så skulle de gå till polisen och göra en anmälan. Rektorn försökte lugna och lovade att kalla föräldrarna till samtal dagen därpå och att han själv skulle närvara.
När de var på väg ut, viskade rektorn att mobbarnas familjer hörde till samhällets mest välbärgade. Barnen lyssnade inte på någon, avbröt läraren under lektionerna och trakasserade de andra eleverna. Föräldrarna hade blivit kontaktade flera gånger, men det hade inte hjälpt, eftersom även de betedde sig illa och bristfälligt mot andra.
Nästa dag kom mammorna till skolan vid utsatt tid. Mobbarnas föräldrar var redan där. Läraren hade haft helt rätt: föräldrarna skällde högljutt, tog sina barns parti och vägrade lyssna. De bemötte läraren respektlöst. Endast rektorn lyckades tysta ner dem, men bara för ett ögonblick.
Ingen lösning nåddes, för mobbarnas föräldrar lämnade snabbt mötet och sa åt de andra att inte oroa sig över småsaker. Rektorn suckade och sade: Vad kan jag göra? Dessa föräldrar har skänkt pengar till skolans renovering, så det är svårt att föreslå att deras barn ska byta skola.
Väl hemma berättade barnen att pojkarna förnedrade alla i klassen, och om någon försökte gå ensam i korridoren blev han genast överfallen av dem. Robert och Saga hade fått stryk för att de var vänner, något mobbarna ogillade.
Till slut tog mammorna sitt beslut: de bytte skola för sina barn. Strax därefter sade rektorn upp sig det gick inte att arbeta vidare med ouppfostrade barn och hänsynslösa föräldrar.
