Redan i årskurs sju hade Maja varnat sina tjejkompisar att Viktor var hennes pojkvän och att de en dag skulle gifta sig. Ingen av vännerna motsatte sig henne.
Väninnorna vågade knappt titta på Viktor, eftersom Majas mormor ansågs vara en häxa. Hennes mormor bodde i en by och utförde sina mörka uppgifter där, medan Maja lärde sig konsten i smyg i staden och hälsade ibland på sin mormor.
Och Viktor? Viktor brydde sig inte alls om Maja. Han spenderade all sin fritid på gården hemma i sällskap med Kerstin. Kerstin hade varit rullstolsburen sedan barndomen.
Varför Kerstin fångade Viktors hjärta kan man inte riktigt säga. Kanske var det hennes ödmjukhet, eller hennes vänlighet, men något fascinerade honom. Dessutom var Kerstin mycket beläst, vilket gjorde att Viktor trivdes med att prata med henne. De spenderade all sin lediga tid tillsammans i flera år.
När Viktor lämnade sitt trapphus och gick mot gården där Kerstin satt, stod Maja i vägen.
– Hej Viktor.
– Hej, svarade Viktor och försökte undvika Maja.
– Ska vi ta en promenad i stan? frågade Maja.
– Inte idag, svarade Viktor. Förlåt.
Maja såg argt på när Viktor gick fram till Kerstin och de började samtala och skratta glatt. Svart avundsjuka fyllde Majas hjärta. Hon grät för sig själv när ingen såg.
Åren gick. Viktor tog ofta med sig Kerstin till flodens strand, skogen eller ängarna fulla av prästkragar. All deras lediga tid spenderade de tillsammans.
Maja hade förvandlats till en mörkhårig skönhet, och alla killar kunde inte sluta titta på henne, så vacker och smal var hon. Men Viktor såg endast Kerstin i sitt hjärta. Kärleken mellan Viktor och Kerstin hade mognat och fördjupats.
En dag när Viktor var på väg till Kerstin så stod Maja återigen i vägen.
– Hej Viktor. Ska du till din benlösa igen? Vad ser du hos henne? Varför behöver du henne? Gift dig med mig istället och du kommer att vara lycklig i denna värld. Du vet att jag har älskat dig sedan skoltiden.
– Jag vet, svarade Viktor, men jag älskar Kerstin.
– Vad är det som gör henne bättre än mig, den benlösa hönan?
– Jag vet inte. Men bättre är hon, utan tvekan.
– Viktor, du vet att det behövs inte mycket ansträngning för mig att få dig att älska mig. Min mormor är den starkaste. Men jag vill inte göra det. Jag vill att du ska älska mig av egen vilja. Vad kan jag göra för att du ska älska mig? Säg mig. Jag gör allt.
Viktor stannade och vände sig mot Maja.
– Få Kerstin att gå igen. Då gifter jag mig med dig, sa Viktor.
Från den dagen spenderade Maja all sin lediga tid med Kerstin. Hon gick till henne på morgonen och återvände sent på kvällen. Nu fanns det knappt tid för Viktor att träffa Kerstin, och Kerstin hade inget emot det. Hon gjorde allt Maja bad henne om. Drack brygder, smorde sina ben med salvor och ansträngde sig med fysiska övningar.
När Viktor såg Majas ansträngningar började han förstå hur mycket hon verkligen älskade honom, eftersom hon gick igenom allt detta.
Fyra månader passerade.
Viktor gick som vanligt på kvällen till gården där Maja tränade Kerstin. Han märkte att nästan hela gården stod på balkongerna och observerade… Maja ledde Kerstin, som höll henne i händerna, längre och längre bort från rullstolen. Idag var både Maja och Kerstin de lyckligaste flickorna på jorden. Trötta men glada, satte de sig på en bänk. Viktor närmade sig dem, förvånad över vad han just sett.
– Viktor, kan jag få prata med dig en stund? sa Maja och gick åt sidan från Kerstin.
Viktor närmade sig Maja.
– Vadå, är det dags? frågade Viktor med sänkt huvud.
– Vadå, dags? frågade Maja igen.
– Att gifta sig, sa Viktor tyst.
– Nej Viktor, skrattade Maja. Jag ville be om ursäkt för min påflugenhet. Magi kan inget göra mot kärleken.
Nu är Kerstin och Maja bästa vänner. Kerstin och Viktor har fått en dotter. Maja har hittat en pojkvän som hon är galen i och som hon inte visar för någon. De säger att han är pilot…
