Alltså, du måste höra det här det var så sjukt! Jag kliver in i hissen i vårt bostadshus i Stockholm, och där står redan en kvinna. I handen дърjer hon mina nycklar till lägenheten! Först tänkte jag att jag kanske tagit fel, men nej nyckelringen var min, det där lilla blåa hjärtat som min syster Linnea gav mig för flera år sen.
Hon såg ut att vara runt fyrtio, hade kort mörkt hår och bar en strikt väska över axeln. Hon var helt lugn, som om detta var världens mest normala situation. Hissen började gå uppåt och mitt hjärta slog i hundra.
Jag bara: “Ursäkta, var har du fått de där nycklarna ifrån?” Hon tittade på mig, sen på nycklarna och tillbaka på mig igen. “Vem är du?” frågade hon. Det kändes som att jag fick en smäll rakt i ansiktet.
“Jag bor i lägenhet tolv,” svarade jag, lite nervöst. Hon stelnade till en sekund och sa tyst: “Det är konstigt.” Jag: “Varför då?” Hon: “För jag gör också det.” Hissen stannade på sjätte våningen, men ingen steg av. Det blev alldeles tyst.
“Jag har bott där i fyra år,” sa jag försiktigt. Hon höll hårt om nycklarna. “Jag har kontrakt sedan förra månaden,” svarade hon. Jag såg på henne och frågade: “Vilket kontrakt?” Hon öppnade sin väska och tog fram en mapp där låg ett hyreskontrakt. Adressen var min, lägenhet tolv.
Då blev det jättetyst. Jag: “Vem gav dig kontraktet?” Hon: “Hyresvärden.” Jag: “Vem då?” Hon: “Martin.” Mitt hjärta sjönk till golvet. Martin är min kusin, han sa till mig att jag bara skulle bo där tillfälligt medan han var utomlands.
“Han äger den,” sa jag tyst. Hon nickade. “Ja, och han sa att lägenheten står tom. Hissen stannade på vår våning, dörrarna öppnade sig, men ingen rörde sig. Vi stod där, hon sa: “Det måste ha blivit något misstag.” Jag bara: “Kanske.”
Vi gick ut i korridoren, och dörren till lägenhet tolv var rakt framför oss. Hon lyfte sina nycklar, jag gjorde samma sak, och båda nycklarna såg likadana ut. Stämningen var så märklig, och det blev helt tyst.
Ibland är den värsta känslan inte att någon ljuger för dig, utan när du inser att du kanske aldrig har vetat sanningen. Jag tittade på henne och sa: “Ska vi öppna?” Hon suckade. “Ja.”
Allvarligt om du upptäckte att någon gett bort din lägenhet till någon annan, skulle du försöka lösa det lugnt eller skulle du bli galen direkt? Vad hade du gjort?
