När Ingrid såg vem hennes make Henrik hade burit hem den här gången, skrattade hon så hjärtligt att de tre kattungarna, skrämda av ljudet, genast gömde sig bakom hennes ben. Katthonan, som fick syn på sina ungar, slet sig ur Henriks famn och började ömsint slicka och krama dem.
Henrik körde en sliten liten lastbil utanför Stockholm och levererade diverse småbeställningar varje dag. Ute på landet låg en kompakt depå med ett tiotal liknande bilar; där fanns parkering, en liten fikahörna och ett system som registrerade arbetarnas in- och utpassering.
Den här morgonen satte Henrik sig bakom ratten och startade motorn som vanligt det dånade, vibrerade och hostade om hans gamla Volvo. Vid lunchpausen slog han av motorn och var på väg mot kaffebordet när han plötsligt hörde ett egendomligt pipande under huven.
Det lät som om en rem visslade eller fläkten slog mot något, fast bilen var avslagen. Henrik kastade en blick på sina kollegor, som redan satt och njöt av kaffe och mackor, men bestämde sig för att undersöka saken. Han lyfte på huven och tappade nästan talförmågan: där, uppe på fläktkåpan nära kylargallret, satt en liten svart kattunge, alldeles kladdig av olja, och pep ynkligt.
Henriks ben blev som gelé. Han stödde sig mot bilen och fick en kram i hjärtat av tanken på vad som kunnat hända om ungen hamnat i motorerna när bilen gick. Han lyfte försiktigt upp kattungen, stängde huven och satte sig åter i förarsätet.
Hemma väntade Ingrid och hennes röst var allt annat än mjuk:
Din klant! Hur ofta har jag sagt att du måste kolla bilen innan du kör iväg? Tänk om du hade kört ihjäl den! Om det händer igen kan du lika gärna sova i garaget. Har du förstått?
Henrik urskuldade sig och viftade hjälplöst med armarna, medan kattungen spann belåtet i Ingrids händer och genast bars in till badrummet. Därifrån hördes snart smekande ord, små skratt och ljudet av pussar.
Henrik suckade tungt. Han försökte minnas när han senast fått höra sådana ömhetsbevis riktade mot sig själv. Minnet svek. Han gick ut och åkte tillbaka till jobbet.
Nästa dag, klok av gårdagens erfarenhet, öppnade Henrik huven allt var rent. Han hukade sig för att undersöka under bilen, och där
Där satt en rödhårig och vit kattunge! När Henrik lutade sig mot den, gav den ifrån sig ett glatt mjau och hoppade fram. Han lyfte den till famnen, förbryllad över varifrån dessa små varelser dök upp och med fruns barska ord ringande i öronen styrde han åter hemåt.
Denna gång blev det inga utskällningar. Tvärtom Ingrid såg på honom med respekt och konstaterade att detta var hans första riktigt vettiga beslut på tjugo år.
Snyggt jobbat! sa hon och bar den nya lilla katten till badrummet, följd av den svarta från igår.
Henrik gick som på moln hela dagen, nöjd och ovanligt säker på sig själv. På kvällen åt familjen middag nu med två kattungar som klättrade och jagade varandra i Ingrids knä, medan hon skrattade lika ungdomligt och hjärtligt som när Henrik förälskade sig i henne.
Nästa morgon vågade han knappt undersöka bilen igen, men lutade sig försiktigt under. Där satt ett tredje litet grått kattbarn med vita prickar. Henrik lyfte även denna och bar in.
På kvällen drog Ingrid med Henrik till en lokal klok gumma i Bromma. Hon såg på Henrik, kände på hans puls och suckade: två förälskelsebrygder, tre förbannelser och ett evil eye. En månads arbete, och fem tusen kronor.
Morgonen därpå tvekade Henrik inför bilen; han rökte på trappan, samlade mod och kikade under bilen. Nu stirrade en vuxen, grå honkatt på honom tydligt mamma till de tre små.
Vad vill du nu då? frågade Henrik uppgivet.
Han öppnade dörren till bilen, och katten hoppade smidigt in.
När Henrik bar in den vuxna honkatten, skrattade Ingrid så smittande och länge att alla kattungarna kom rusande och sökte skydd bakom hennes ben. Katthonan såg sina ungar, bröt sig fri och började intensivt tvätta och gosa med dem.
Henrik stod där förbluffad, som om han såg något helt nytt.
Vad håller hon på med? frågade han Ingrid, försökte förstå.
Med dig är det alltid likadant! Hon har ordnat ett hem åt ungarna och så ordnade hon ett åt sig själv på köpet, skrattade Ingrid.
Hon böjde sig ner, smekte honkatten över ryggen och skakade på huvudet.
Jag har aldrig sett något liknande under hela mitt liv. Typiskt katt de tänker verkligen annorlunda.
Mot slutet av veckan meddelade Ingrid att Henrik skulle få åka på fisketur. Hans haka föll och ögonen blev stora som tallrikar.
Ja, åk nu! Jag ska bjuda över mina väninnor så håll dig undan, sa hon bestämt.
Jaha mumlade Henrik, osäker på om han borde vara glad eller orolig. Men hans åsikt spelade ingen större roll nu.
Innan han gick, gav Ingrid honom en kyss.
Jag har alltid vetat att du är underbar, sa hon.
Henrik stod på verandan och såg ut över trädgården.
Herregud, vad jag älskar det här! viskade han. Varför har jag aldrig tänkt på det förut?
Fåglarna sjöng inte bara på grenarna, utan inne i hans bröst också.
Under tiden anlände Ingrids väninnor, var och en med en flaska bubbel och några snittar. I mitten av bordet slog den stora grå katten ner sig med en majestätisk min. Kvinnorna hällde upp champagne och höjde sina glas:
Skål för den kloka värdinnan som lyckats ordna för både sina barn och sig själv!
Sen minns ingen vad nästa skål var. Katthonan sträckte ut sig på duken och kisade nöjt mot dem hon kände sig älskad, hemma.
På soffan sov hennes tre små lugnt ihopträngda mot varandra, snart snarkade de tyst.
Därför, en enkel skål:
Må kloka kvinnor och deras lyckliga män alltid få hälsa och lycka och det önskar jag er alla.
