*Idag hände något som fick mig att tänka ordentligt. Elin ringde min mamma Kerstin till födelsedag, men jag hörde från köket hur snabbt hon lade på. “Jag hade så bråttom”, sa hon sedan. Hon önskar verkligen inte åka till mina föräldrar i Göteborg på semester. Vi har väntat på gemensam ledighet så länge, men Elin önskar något annat än mammas sommarstuga i Skåne.*
*Jag höll fast vid besöket. Man ska ju hedra sina föräldrar! Elin påminde mig: “Ser du inte att dina föräldrar inte saknar barnbarnen? Din mamma ber bara om foton till grannarna utan att fråga hur barnen mår.” Jag invände att mina föräldrar bor långt bort. Men Elin jämförde med sin mamma Birgitta som alltid kommer från Malmö vid minsta problem. “Det är värme där. Hos dina föräldrar känns det som ett kallt träsk.”*
*Hon sa något om ett gammalt talesätt: “Mjuka ord, hårda kuddar.” Jag blev ledsen. Visst, mina föräldrar är lite stela, men deras stuga är ju bekväm! Ändå lovade jag att observera noggrannare under besöket. Nästa dag packade Elin glatt medan jag surt funderade. Ärligt? Hennes ord sved.*
*På väg till Göteborg försökte Elin skapa stämning genom att sjunga visor med pojkarna Emil och Ville. Lill-Hugo sov. Men hon hade en spänd b
Medan jag körde genom skogarna mot vårt verkliga semesterparadis, med Elins mjuka skratt och pojkarnas glada pladder på baksätet, kände jag för första gången på åratal en lättnad som fyllde mig med hopp för framtiden, där vi kunde vara oss själva utan dömande blickar eller stela förväntningar, och när jag minns hennes ord om att mjukt lägger men hårt sover förstår jag nu att äkta välmående aldrig kan frodas i en miljö där man måste vika undan sin egen glädje för någon annans oförsonliga perfektion.
