Jag hade aldrig trott att min egen familj skulle göra så här mot mig utnyttja mitt förtroende och lämna mig utan pengar. I vår tvåa i Göteborg hade mamma, min syster och jag lika stora andelar. Vår mormor, som också ägde en tvåa, lovade alltid att hon skulle skriva ett testamente där jag och min syster ärvde halva var av hennes lägenhet. Tanken var att vi sedan skulle bestämma vem som skulle bo där, eller sälja och dela pengarna. Vid den tiden hade min syster flyttat hem till mamma efter att ha fått barn oväntat, medan jag pluggade i Uppsala.
Till slut tog min syster och hennes familj över det stora sovrummet, och mamma fick träda tillbaka till det mindre. När jag hälsade på fick mamma och jag samsas om ett rum, men jag förstod ganska snabbt att jag inte kunde bo kvar permanent efter examen mest på grund av min svåger. Mamma, som var rädd för att störa relationen med syrrans man, bad mig att inte skapa några problem. Jag tog upp mina farhågor med mormor. Hon erbjöd en lösning: jag skulle avstå min andel i tvåan till min syster, och i gengäld skulle mormor ändra testamentet så att jag fick hennes etta. Jag berättade om upplägget för mamma och syrran, men min syster log bara självsäkert och föreslog att jag kunde ta det till tingsrätten hon var helt säker på att vinna om det blev bråk.
Så småningom skrev jag på ett papper där jag avstod min del. Men allt gick snett mormor hann aldrig skriva om sitt testamente innan hon blev sjuk och gick bort. På så sätt ärvde min syster hela tvåan och dessutom hälften av ettan som vi hade planerat annorlunda. Jag försökte prata med mamma om stöd, men hon ställde sig helt på syrrans sida, trots att det fanns tydliga överenskommelser. Hon orkade inte ens möta min blick och mumlade att vi ju ändå alla bodde under samma tak, och att det inte behövdes fler konflikter.
Hos min syster jobbar min mamma nu som städerska och barnvakt. Hon är värdefull för syrran så länge hon kan bidra ekonomiskt med sin pension, men jag undrar ofta vad som händer den dag då hon inte längre är till nytta. Eftersom jag inte har några andra släktingar har banden till Göteborg blivit allt svagare. Mamma och min syster är ett starkt lag men jag har bestämt mig för att inte längre hålla kontakten med dem. Deras handlingar har lämnat ett sår som kanske aldrig läker.
