Mannen som strulade till sjukhusutskrivningen.
Jag har en syster som nyligen fick en liten pojke. Eftersom vi bor i olika städer, åkte vi tidigt för att hinna till hennes utskrivning.
Först åkte vi till min systers hem. Där mötte vi hennes man som var vid gott humör. Han hade tydligen firat rejält för att välkomna den nyfödde sonen. Hans vän skar upp smörgåsar, och köket var smutsigt och luktade illa.
Jag försökte städa upp lite och laga något att äta. Under tiden bjöd han in alla släktingarna att göra sig hemmastadda. Men var? I det smutsiga köket med smörgåsarna? Min man blåste upp ballonger och sneglade nervöst åt mitt håll.
Vi lämnade huset två timmar senare. Alla åkte i sina egna bilar. Min systers man sa att han skulle stanna vid blomsterbutiken på vägen.
Nära BB-avdelningen kretsade alla släktingar, utom den nyfödda barnets pappa. Min syster kom inte ut eftersom hennes man lovat ta med de nödvändiga sakerna för utskrivningen. Vi väntade i ungefär en timme, men han dök inte upp.
Det visade sig att han först glömde sakerna, sedan buketten, och stod fast i trafiken i ytterligare en timme. Min syster blev utskriven två timmar senare, och min man och jag bestämde oss för att inte gå in i deras hem. Barnet var litet och behövde lugn och ro. Vi såg att den unga mamman var mycket trött, men pappan gav sig inte. Han insisterade på att vi skulle komma in och sa då:
– Våra släktingar kommer att vara hos oss till sent i kväll.
När vi kom in, gick min syster in i sovrummet, stängde dörren och somnade. Hon vaknade senare på morgonen och började städa. Hennes man kunde inte ens lyfta huvudet från kudden på grund av en baksmälla.
Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om jag fick en sådan mottagning. Nåväl, min systers man är en bra kille, men den här gången tänkte han inte ens på om hon ville fira eller inte. Själviskt!
