Mamma, vill du ge vår lägenhet till brorens son? Och sen komma och bo hos mig? Det tänker jag inte låta gå på!
Tänk inte ens på det! Mamma, vad har du i huvudet? Hör du dig själv? Han kickar ut dig på ett ögonblick, fattar du inte det?
Ebba, sluta bråka med mig! Så har jag bestämt!
Till en början försökte mamman hålla stånd, visa att hon fortfarande hade lite självständighet kvar. Men så snart tårarna började rinna insåg hon att hon egentligen bara var hård mot sin egen dotter.
Det var så att sonen Mattias, Ebbas yngre bror, alltid hade haft förmånen att stå i centrum. Det hade gått så långt att syster Elin, som föddes när hon var över trettio, fick honom i krigsvännerna när hon själv fortfarande var i 20åren. Ebba hade däremot bara varit ett kort sommarminne.
Därför behandlade Elin sin dotter lite som en reservdel ja, den gick att använda när man behövde den. Hon uppfostrade Ebba mestadels på egen hand, för Elin hade lovat sig själv att fullfölja universitetet innan hon blev modern.
Mattias hade däremot planer redan när Elin gifte om sig en andra gång och njöt av föräldraskapet. Ebba såg allt detta med klarsynt humor. Det enda hon inte fattade var varför mamma så öppet favoriserade brorsan.
Vanligtvis döljer föräldrar sina favoriter under en filt, men Elin gömde inget hon skrytte med att Mattias var hennes favorit.
Sedan började hon även fundera på varför syster och bror aldrig hade haft en varm relation. Kanske fanns det en anledning bakom det hela?
Ja, Mattias fick alltid det bästa sedan han var liten. Medan Ebba fick nöja sig med det som fanns och vågade knappt klaga. Pengar gick alltid till honom i större mängder han var ju man, det var ju självklart. Att han var några år yngre än Ebba spelade ingen roll alls.
Kom ihåg! När Mattias blir stor kommer han själv att tjäna till att försörja sin familj. Tills dess är jag skyldig honom lite hjälp!
Mamma, vad händer med mig?
Vad med dig? Din uppgift är att gifta dig ordentligt och hålla fast vid din man, deklarerade mamma medan hon dukade upp på bordet.
Ebba protesterade och meddelade att hon inte tänkte bli beroende av någon man; hon ville utvecklas som människa, både privat och i karriären.
Vad säger du för nonsens, Ebba! Skämtar du på min bekostnad?
Vad är det roliga i det jag säger?
Åtminstone inget i vår familj har någonsin tänkt så här.
Då blir jag den första.
Ebba förstod inte alls mammas logik och ville inte gå i hennes fotspår. Tack vare den inställningen flyttade hon så småningom till en hyreslägenhet.
Det var som en frisk bris i hennes liv. Att bo under samma tak med bror och mamma hade blivit omöjligt, särskilt när hon blev äldre.
Mamma var dock inte så bedrövad. Det fanns nu mer utrymme i lägenheten. Fem år passerade. Under den tiden lyckades Ebba låna på 300000kr i bolån och betala av det.
Mattias bodde fortfarande hemma med mamma och hade flyttat in sin fru Anna i samma lägenhet. Några månader senare kom deras första barn.
Elin var av naturen en person som nöjde sig med det som fanns, och hon höll fast vid den attityden ett tag.
Föreställ dig, dotter, vår granne köpte en diskmaskin. Inte själva, förstås barnen gav den.
Det låter bra.
Jag skulle vilja ha en sådan också, men jag är rädd för att trassla in mig.
Varför då?
För Mattias har det knipa på jobbet. De säger att han blir säkert avskedad, och Anna är föräldraledig och får bara en liten föräldrapenning.
Mattias hade dessutom en annan egenskap: han gillade knappt att dela med sig av sina pengar. Det passade honom att leva på mammas stöd, som om mat var en gåva från ingenstans.
Mattias, när vaknar ditt samvete? muttrade Ebba när de råkade mötas i en ICA.
Han stod och plockade chips och öl inför en fotbollsmatch.
Vad menar du?
Hjälp mamman med pengar! Hennes pension är ingen gummiboll. Vet du att hon köper allt själva?
Mattias vände blicken åt sidan, för han förstod att hans syster hade rätt.
Vad får du ut av det? Du bor ju ändå inte med oss.
Jag mår illa för mamma!
Sörj dig själv, utan familj och man. Ingen annan får din sympati här!
Efter det vände han sig om och gick. Ebba stod kvar, förvirrad. Mattias hade träffat rätt punkt på ett sätt som gjorde det ännu mer pinsamt.
Vid 35 års ålder var Ebba fortfarande ogift. Hennes förra pojkvän hade gjort bort sig och hon kände sig inte redo för nya förhållanden.
Kan jag hjälpa er? frågade kassan.
Nej, tack. Allt är bra.
Ebba förstod att hon gjorde rätt. Mattias var ju ingen tonåring längre; han var man, make och nybliven pappa.
Det innebar att han skulle ta ansvar, istället för att luta sig på mammas rygg.
Ebba, hur vågade du säga så till honom? började Elin med en skäll.
Mamma, jag bara sa sanningen och försvarade dig.
Bad jag dig om det? Förresten, på grund av dig skrek Mattias ut hela lägenheten. Vi har ett litet barn, förstår du?
På grund av mig? Vad menar du?
Ebba visste inte hur hon skulle svara på sin mammas anklagelser.
Du borde inte ha sagt det till honom. Du vet hur känslig han är.
Det var märkligt hur Elin talade om Mattias utan någonsin tänkt på Ebbas egna känslor, trots att hon älskade sin dotter.
När Ebba försökte hjälpa sin bror och försvara mamman hamnade hon ändå i en knivig sits.
Ungefär ett halvår efter den där incidenten hörde hon inget från dem. Sedan ringde mamma plötsligt och bad Ebba att komma hem.
Lägenheten hade inte förändrats på ett ögonblick. Diskmaskinen? Ingen hade köpt den.
Var är Mattias och Anna?
De är bjudna på ett jubileum. Jag sitter här med lille Sanna. Vill du ha en kopp te?
Nej, mamma, jag vill inte. Du verkade vilja prata om något?
Jo, jag har fattat ett viktigt beslut. Jag vill ge lägenheten till Sanna.
Ebba trodde först att mamma skämtade för att testa hennes reaktion.
Menar du att du vill ge den gemensamma lägenheten till brorens son? Mamma, har du förlorat förnuftet?
Ebba, sluta gräla! Såhär bestämde jag!
Självklart försökte Ebba förklara att detta kunde leda till problem. Men Elin stod fast.
Så du tänker, efter att du redan har tagit hand om alla här, att du även vill överföra lägenheten?
Jag hjälper bara till, så varsågod.
Vad gör Anna nu?
Hon tar hand om barnet. Det är svårare än någon annan jobb.
Sa hon det till dig? Jag ser att hon bara lägger upp i sociala medier.
Du förstår ingenting, Ebba! Du har inga egna barn, så du tror att du vet allt.
Ebba insåg att hon inte borde ha kommit tillbaka. Ett halvår hade gått utan kontakt och inget hade förändrats.
Så du köpte en ny bil på kredit? frågade mamma.
Nej, köpte den kontant.
Inte ens en bråkig bror fick din hjälp? Du hörde att han blivit av med jobbet och har knipa med pengarna.
Ebba kunde inte låta bli att fundera på mammas resonemang. Till slut är Mattias en vuxen man som en dag får ta ansvar för sin familj.
Vad menar du med det?
Jag menar att jag kan köpa ett nytt barnbarnsäng, för vi fick köpa ett gammalt. Och jag behöver verkligen en diskmaskin, händerna har ont av all disk.
Jag har inte tid, mamma.
Ebba gick mot dörren, men mamman fortsatte att gnälla.
Innan hon gick ställde hon en sista fråga.
Mamma, om du skriver över lägenheten till deras barn, de kan ju enkelt kasta ut dig. Vart ska du då bo?
Elin svarade utan att lyssna:
Åh Ebba, vilken envis du är! Sanna är mitt enda barnbarn! Du får inga barnspärrar och du kommer aldrig att gifta dig. Jag är inte förvånad du har ju alltid haft en dålig karaktär, bara tänka på dig själv!
Efter de orden försvann alla Ebbas ambitioner att bevisa något för mamman. Hon tänkte bara att när de alla är så perfekta får de väl köpa en diskmaskin åt mig.
Hon fick reda på att hon får klara sig själv. Det har inte varit lätt, men hon måste gå vidare. Elin har redan gjort sitt val för länge sedan.
Nåväl Så är det också. Så blir man, när man har lagt sig i sängen, så får man ligga där! Glöm inte att åldern närmar sig
Vad tycker ni? Skriv era tankar i kommentarerna och ge en tumme upp.
