Jag heter Albin. Min familj är lika cool som en Volvo. Vet ni inte vad en Volvo är, okunniga? Mamma är förvisso bortrest. Först var hon sjuk och låg länge till sängs, kramade mig ofta. Sedan sa mormor att mamma åkt till ett hälsohem, långt bort. Jag hoppas hon tar med en Leksaksbil tillbaka åt mig!
Efter att mamma reste blev pappa också ledsen. Han började jobba så hårt att när han kom hem, tittade han på mig och grät. Kan någon prata med hans chef och säga att de inte borde överbelasta honom? Det är fel när en vuxen man gråter. Han sa också att han inte klarade mer och reste bort igen och kom tillbaka helt utmattad. Han luktade illa, kanske idrottade han och drack från en pöl. Det var bra jag hittade på det med pölen, va?
En kväll hörde jag nästan i sömnen hur mormor skrek på pappa att han behövde gå vidare och tänka på mig, men han grät som om han vore Azra från andra våningen, vår gårds främsta gråterska. Att pappa gråter måste vara jobbets fel. Han var rolig innan mamma reste. Vi kompletterade nästan hela samlingen av Lego tillsammans. Vilken annan pappa gör sånt?
Mormor tog mig till föreskolan en dag. Jag sa hela vägen dit att jag trivdes bättre hemma men mormor var bestämd, trots att hon är snäll. Jag gillade inte förskolan. För det första, det fanns många Albin där, och det borde bara finnas en – jag. För det andra, flickorna. Jag har inget emot flickor, men de är störiga. De gnäller, fjäskar och har rosetter på huvudet. Hur är det med er, bär ni sådana? Det gör inte jag. Värst av allt är förskolläraren Ingrid. Jag förstår inte varför mormor gillar henne, kanske envisa dras till varandra. Vi kallar henne Tant Chef.
Jag umgås mest med en kille som heter Viggo, vi har roligt ihop och Ingrid avundas oss. Hon hotade en gång med att hon skulle pierca våra tungor med hålslagaren om vi inte blev tysta. Det står alltid på hennes skrivbord. Ett hål i tungan, det vore coolt. Jag har sett det på TV. Men eftersom det nog gör ont, lyssnar vi på Tant Chef.
Till vilostunden har jag en säng. Hemma har jag en och här har jag en, ganska coolt va? Viggo och jag ligger bredvid varandra. Fast vi pratar mest om leksaksbilar istället för att sova. Ingrid säger åt oss att hålla tyst, men vilken trasa vi ska använda för det vet vi inte. Oturligt.
Tant Chef säger att vi inte förstår vårt eget bästa och om hon fick chansen skulle hon sova med ankor. Förstår inte grejen, de nyper, jag har varit på landet, jag vet.
Eftermiddagsfikat består av saft och kanelbulle på förskolan. Det är jättegott. Kan ni inte gå och köpa en bulle nu? Jag väntar lite.
Var det gott? Jag visste väl det! Nu ska jag berätta om när jag blev kvarlämnad på förskolan, en jätterolig historia. Det var kväll, alla andra hade blivit hämtade och bara jag och Viggo var kvar. Ingrid ringde pappa men kom inte fram, så hon ringde mormor som sa att någon hade krockat med en stolpe. Jag förstod inte vad det handlade om, men Ingrid började gråta och medan hon gjorde det kom Viggos mamma och hämtade honom. Hon föreslog att jag kunde sova över, så coolt! Övernatta hos en kompis!
Vi åkte med Viggos mamma, hon kör taxi, coolt va? Kör snabbt som Schumacher och svär ibland. Viggos pappa är också långt borta, Viggo tror att han är i Japan och söker hemligheten bakom japansk produktion.
Lägenheten var liten men vi hade kul ändå. Vi lekte kurragömma och drack läsk med bubblor, det finns inte hemma hos mig. Viggos mamma är snäll, Hon tvättade mitt hår och klippte mina naglar, säger att om vi har naglar på tårna, så har vi händer och ’händer’. Lite roligt sagt! En superdag var det! Sedan läste hon en saga för oss innan vi sov, ungefär som mamma brukade göra.
Nästa dag hämtade pappa mig på förskolan. Han sa att han tappat bort bilen. Jag förstår inte hur man kan tappa bort en så stor sak, det är ju ingen liten Bil. Pappa hade konstiga ärr och blåmärken i ansiktet. Han sa att han råkat skrubba sig i bastun. Min tokiga pappa! Ibland är han ganska jobbig faktiskt.
På kvällen kom pappas bästa vän, Jonas, och hälsade på. Det bästa med Jonas är hans hund, Max. Ett riktigt stort odjur, men han biter aldrig mig, slickar bara mina händer. Medan jag lekte med Max, började de vuxna bråka. Jonas skrek: “Har du tappat förståndet, vem ska ta hand om Albin? Du måste leva för henne och oss!” Pappa skrek tillbaka att han inte behövde sympati. De började slåss, på något sätt trillade de ner i köket och bråkade där, och vi med Max försökte stoppa dem. Max bet båda i rumpan. Alla hamnade på golvet, pappa lovade Jonas att han skulle försöka bättra sig. Den natten sov Max hos mig, så himla häftig och varm han är!
Nästa dag kom pappa och hämtade mig till fots från förskolan. Han hade med sig en cykel till mig och blommor till Viggos mamma och bad om ursäkt länge. De log, och vi med. Viggos mamma, som kan så mycket om bilar, sa att det inte är någon stor sak. De passade så bra ihop, som ett riktigt par.
Pappa speglade sig vilt ber om förlåtelse av mig när vi cyklade hem. Vuxna är så konstiga.
Sen blev pappa som förändrad efter bråket med Jonas och Max som bet dem. Nu kommer han hem tidigare varje dag. Kanske någon pratade med hans chef, tack så mycket! På tisdagar går vi på simning, pappa simmar som en delfin och lovar att han ska lära mig också. På torsdagar tränar vi judo i vita dräkter. Det är särskilt kul när pappa slår på den stora boxningssäcken – han kan hålla på i tjugo minuter utan att pausa. Och efter det, bara ler han. Vi har också börjat en kinesisk kurs, där lär man sig både språket och att äta med pinnar, precis som på film.
Nyligen hade vi en barnfest för min födelsedag, som pappa kallar det. Jag frågade om mamma skulle komma och pappa sa att hon var upptagen på hälsohemmet. Men pappa ordnade så att alla mina förskolekompisar blev inbjudna för att göra denna dag speciell. Mormor föreslog att ta hjälp av Viggos mamma, och det blev supersnitt och fint! Där fanns en tårta formad som en Volvo. Max var där, och vi dansade hela natten. Det var synd att mamma inte ringde.
Ett år har gått. Vi spenderar mycket tid tillsammans, jag, pappa, Viggo och hans mamma. Det är rätt kul att alltid ha en vän nära. Viggos mamma är så snäll, ni skulle ha sett när hon jagade bort en kriminell som försökte stjäla min cykel. Pappa ser inte så trött ut när hon är med. Idag sa mormor och pappa att de ville ha ett allvarligt samtal med mig. Jag vet. Självklart skulle jag välja en Volvo. Ursäkta mig Optimus men Albin är smart och kan alltid förklara saker.
