Jag tog en taxi igår, och föraren gjorde ett intryck på mig som jag aldrig kommer att glömma. Faktiskt så starkt att jag fortfarande berättar om honom för alla jag känner: Jag satte mig i bilen där föraren log. Jag satt med mobilen och fixade några jobbsaker.
– Blåser det för mycket?
– Nej tack, det är bra.
– Fryser du?
– Nej, jag mår riktigt bra.
– Vill du ha godis? Jag köpte dem precis i affären. De är så goda! Geléaktiga. Jag älskar dem! Jag brukar inte erbjuda dem till passagerare, det kan uppfattas som opassande. Men just dig ville jag bjuda. Jag skulle förstå om du avböjer. Vill du ha?
– Ja, tack!
Han gav mig hela asken. Jag skämtade om att jag nu förstod varför han hade så bra betyg. Vi stannar vid ett rödljus, och pojkar som säljer blommor går förbi bilarna.
– Tycker du om blommor?
– Ja, det gör jag.
Han ropade på pojkarna och köpte blommor åt mig. Jag blev riktigt förvånad.
Vi åkte vidare, jag log… det var en härlig känsla…
Jag försökte förstå vad som hände – det var morgon och jag var fortfarande lite sömnig.
Vi började prata om barn. Han har en dotter som går sitt andra år på universitetet i Polen. När han sa nästa mening tappade jag hakan.
“Vet du, Emma. Jag njuter verkligen av att ha barn. Frun. Jobbet. Jag gillar det verkligen.
Min dotter ringer och ber om pengar för saker. Hon är i Polen och saknar oss. Jag fyller på hennes kort och mår så bra i själen. Det är liksom en njutning! Att jag har hjälpt mitt barn. Jag kan tänka mig hur hon köper små sjalar eller beställer pizza med sina vänner och att hon har råd med det. Och det värmer mig.
Och vet du, när jag skjutsar min fru till manikyren (bara så där, eller hur?), betalar jag. Och jag njuter! Hon visar ju manikyren till mig i två veckor och ler. Och jag blir så glad av det, det kan du inte föreställa dig. Jag har gjort något bra för min familj! Och det ger mig verklig tillfredsställelse.”
Vid det här laget hade jag redan glömt mina notiser i mobilen.
“Det finns så få lyckliga människor på gatorna! Jag tittar på fotgängare och ser nästan inga ‘glada’, leende. Alla ser så trötta och stressade ut. Du är egentligen den första passageraren som lett mot mig de senaste dagarna.”
Jag mötte några vänner nyligen. De har två barn – i första och tredje klass. Och de klagade på hur dyrt det är att få barnen till skolan, köpa skolmaterial, böcker, kläder, kurser… De talade i säkert 15 minuter, och de såg rätt bleka ut.
Jag erbjöd dem en lösning. Vet du vad?
Jag sa, gå till närmaste barnhem och lämna in era barn, om de är ett problem för er. Då har ni inga problem med skola, kläder, eller böcker. De svarade, “nej, men hur kan man.. det får man ju inte göra.. vi älskar ju dem, det är ju våra barn…”
Ja, men det är era barn – var tacksamma för att ni har fått friska, fina barn. Många människor drömmer om det och är beredda att göra allt för det, men ni har redan fått den gåvan. Livets gåva.
Älska dem – gör allt för dem. Och gör det på ett sådant sätt att de inte ens märker det. Om ni inte älskar dem – lämna dem till barnhemmet.
Varför klagar ni?
Ni är så lyckliga människor, och ändå ser ni inte er egen lycka.
Det är likadant för de flesta, eller hur?…”
Han berättade mer, jag lyssnade tyst (vilket sällan händer), och i mitt huvud ekade orden “betalar för sin frus manikyr och njuter”, “gör något för sitt barn och njuter”.
Jag insåg att den här föraren inte är en entreprenör, inte en investerare, inte en politiker. Han är med i inga topp 100 män, som många i mina kretsar. Han finns inte på omslag. Ingen intervjuar honom. Han tjänar inte ens som jag.
Men det finns mer liv i honom än i alla andra! Kärlek, ljus – äkta ljus, inte från TV! – mer än i alla människor jag någonsin mött. Överhuvudtaget.
Jag tittade på män i min närvaro och tänkte att det var normalt. Att alltid ha ett surt ansikte (du är ju i storföretagande), eller att inte le, alltid vara upptagen och missnöjd, inte kunna njuta, eller säga till kvinnor “åååh, drar du pengar för dina salonger igen”, eller se livet som en jämn kamp.
Jag klev ur bilen med blommor, godis och överöstad med tusentals komplimanger. Jag funderade på om han sprider sitt ljus till alla människor på det sättet? När jag gick ut insåg jag hur mycket ljusare allt kändes för mig!!! En sådan stor läxa. Och en kosmisk syn på livet.
Jag har aldrig fått sådana insikter och upplysningar ens från kurser.
Läraren är närmare än man tror!
Igår beställde jag en taxi och chauffören rörde mig djupt.
