Den gälla ringsignalen i dörrklockan förkunnade att någon kommit. Lotta tog av sig förklädet, torkade händerna och gick för att öppna dörren. På tröskeln stod hennes dotter med en ung man. Kvinnan släppte in dem i lägenheten.
– Hej, mamma, sa dottern och gav henne en kindpuss. – Det här är Nico, han kommer bo hos oss.
– Hej, trevligt att träffas, hälsade den unge mannen.
– Och detta är min mamma, tant Lotta.
– Anna-Lotta Maria, rättade hon sin dotter.
– Mamma, vad blir det till middag?
– Ärtsoppa och prinskorv.
– Jag äter inte ärtsoppa, svarade pojken, tog av sig skorna och gick in i rummet.
– Men mamma, Nico äter inte ärtor, sa flickan och spärrade upp ögonen.
Pojken gjorde sig bekväm i soffan och slängde sin ryggsäck på golvet.
– Det här är faktiskt mitt rum, påpekade Anna-Lotta.
– Nico, kom så visar jag var vi ska bo, ropade Malin.
– Men jag gillar här, muttrade pojken och reste sig från soffan.
– Mamma, du kan väl komma på något som Nico kan äta så länge.
– Jag vet inte, vi har kvar en halv förpackning prinskorv, sa Lotta och ryckte på axlarna.
– Det funkar med lite senap och ketchup, och bröd, svarade han.
– Klart, sa Lotta kort, och gick till köket. – Tidigare brukade hon dra med sig katter och hundvalpar, och nu detta, någon man måste utfodra.
Hon la upp lite ärtsoppa åt sig själv, tog två stekta korvar och ställde fram en tallrik med sallad innan hon började äta.
– Mamma, varför sitter du här och äter ensam? Dottern kom in i köket.
– För att jag har varit på jobbet och är hungrig, svarade Lotta medan hon tuggade på korven. – Den som vill äta får fixa själv. Men jag har en fråga. Varför ska Nico bo hos oss?
– Varför, han är ju min man.
Lotta satte nästan i halsen.
– Din man?
– Ja, du har ju en vuxen dotter nu som kan bestämma om hon vill gifta sig eller inte. Jag är faktiskt nitton år gammal.
– Och ni bjöd inte ens in mig till bröllop.
– Det fanns inget bröllop, vi registrerade bara äktenskapet. Och nu när vi är gifta, ska vi bo tillsammans, förklarade Malin och sneglade på sin tuggande mamma.
– Grattis. Men varför inget bröllop?
– Om du har pengar till ett bröllop, kan du ge dem till oss, vi ska nog hitta något att lägga dem på.
– Jag förstår, sa Lotta medan hon fortsatte med sin middag. – Och varför just bo hos oss?
– För de bor i en etta och det bor fyra personer där.
– Så ni övervägde inte ens att hyra?
– Varför hyra när vi har mitt rum, sa dottern förvånat.
– Förstår.
– Kan du ge oss något att äta?
– Malin, kastrullen med ärtsoppan står på spisen, och korvarna är i stekpannan. Om det inte räcker finns det mer i kylskåpet. Ta bara och ät.
– Mamma, du förstår inte, du har fått en SVÄRSON, betonade Malin.
– Och vadå? Ska jag här och göra dansen regndansen för det? Malin, jag kom hem från jobbet, jag är trött, jag vill inte tramsa. Ni har händer och fötter, sköt er själva.
– Det är därför du är ensamstående!
Malin tittade argt på sin mamma och gick till sitt rum, smällde dörren hårt efter sig. Lotta åt upp, diskade sina tallrikar, torkade av bordet och gick till sitt rum. Där bytte hon om, tog en väska med träningskläder och åkte till gymmet. Hon var en fri kvinna och tillbringade flera kvällar i veckan på gymmet och i bassängen.
Vid tiotiden på kvällen kom hon tillbaka hem. I köket möttes hon av ett totalt kaos, någon hade tydligen försökt laga mat. Locket till kastrullen med ärtsoppan var spårlöst försvunnet, så soppan hade torkat ihop och spruckit. Förpackningen till korvarna låg på bordet bredvid ett hårt bröd utan påse. Stekpannan hade blivit sönderbränd och någon hade skrapat den med en gaffel. Disk stod staplad i vasken och på golvet låg en pöl av något sött. I lägenheten luktade det cigaretter.
– Se där, detta är nytt. Malin brukade inte göra något sådant här.
Lotta öppnade dörren till dottern. De unga satt och drack vin och rökte.
– Malin, städa upp i köket. Imorgon köper du en ny stekpanna, sa modern och gick till sitt rum utan att stänga dörren efter sig.
Malin hoppade upp från sin plats och rusade efter henne.
– Varför måste vi städa? Och var ska jag få pengar ifrån till en ny stekpanna? Jag jobbar inte, jag pluggar. Är disken så viktig för dig?
– Vet du vad, Malin? Du känner till reglerna: har du ätit – städa upp, har du smutsat ner – städa upp, har du förstört något – köp ett nytt. Alla sköter sig själva. Och ja, jag bryr mig om stekpannan, den kostade pengar och nu är den förstörd.
– Du vill inte att vi ska bo här, utbrast dottern.
– Nej, svarade Lotta lugnt.
Hon ville verkligen inte bråka med dottern, och sådant här hade Malin aldrig gjort tidigare.
– Men jag har rätt att bo här.
– Nej, lägenheten är helt och hållet min. Jag har tjänat ihop till den och köpt den. Du är bara skriven här. Lös inte problem på min bekostnad. Om ni vill bo här, följ reglerna, sa Lotta stillsamt till dottern.
– Jag har levt under dina regler hela mitt liv. Jag är gift nu och du har inget att säga till om längre, skrek Malin. – Och dessutom, du har levt ditt liv, det är dags att ge lägenheten till oss.
– Ge er en hel entré och bänk också. Se här, älskling, gift dig hur du vill. Men du får bo här själv eller med din man någon annanstans. Han bor inte här.
– Behåll din lägenhet! Nico, vi sticker, ropade Malin och började packa sina saker.
Efter fem minuter dök den nyblivna svärsonen upp i Ludvigs rum.
– Mamma, sluta bråka och allt kommer bli bra, sa han och svajade lite på grund av alkoholen. – Jag och Malin ska inte dra någonstans i natt. Om du sköter dig, ska vi till och med ha tyst sex på natten.
– Jag är inte din mamma, fräste Lotta. – Din mamma är hemma, gå tillbaka dit, och glöm inte att ta din nya fru.
– Vad fan säger du? sa pojken och höjde näven mot svärmor.
– Javisst, ta det lugnt nu.
Lotta grep hans näve med sina välmanikyrerade fingrar och använde all sin styrka.
– Aahaha, släpp mig jävla galning.
– Mamma, vad gör du? skrek Malin och försökte slita loss sin älskade från sin mamma.
Anna-Lotta knuffade undan dottern och gav Nico ett knä i skrevet, följt av ett slag med armbågen mot halsen.
– Jag ska anmäla dig för misshandel, skrek pojken, – Jag ska stämma dig.
– Vänta lite, jag ringer polisen, så det blir enklare att dokumentera, svarade Lotta.
De unga flydde och lämnade den bekväma tvåan bakom sig.
– Du är inte min mor längre, ropade Malin till slut. – Du kommer aldrig att få se barnbarnen.
– Vilken sorg, sa Lotta ironiskt. – Äntligen får jag leva lite för mig själv.
Hon tittade på sina händer och såg att några naglar var avbrutna.
– Bara besvär från er, klagade Anna-Lotta.
När de hade gått städade hon köket, slängde soppan och den förstörda stekpannan och bytte lås i lägenheten. Tre månader senare, utanför sitt jobb, mötte hon sin dotter. Flickan var mager, kinderna insjunkna och hon såg olycklig ut.
– Mamma, vad blir det till middag? frågade hon.
– Jag vet inte, ryckte Lotta på axlarna, – Har inte bestämt än. Vad är du sugen på?
– Kyckling och ris, sa Malin och svalde.
– Och Olivier-sallad.
– Då går vi och handlar kyckling, svarade kvinnan. – Och Olivier får du fixa själv.
Hon frågade inget mer om dotterns liv, och Nico dök aldrig upp i deras liv igen.
