Gunilla stod på tröskeln. Hon hade kommit med sin man till bröllopet, som egentligen skulle äga rum först imorgon.
Morgonen var tung… Idag väntade vi på min dotter och hennes fästman, som ska gifta sig imorgon. Jag trodde att deras ankomst skulle muntra upp mig, men mina förhoppningar var obefogade… Vid sex på morgonen ringde dörrklockan, och när min man gick för att öppna, blev han nästan ställd – Gunilla stod på tröskeln. Hon hade kommit med sin man till bröllopet imorgon. Det som irriterade mig mest var att de inte hade varnat oss om deras ankomst. De bara dök upp utan förvarning. De förstod inte vad som var fel med det, för nu är vi ju praktiskt taget släkt!
Om jag säger att deras ankomst överraskade oss säger jag inget alls, men jag kunde inte jaga iväg dem. Jag frågade bara varför de kommit så tidigt. Gunilla svarade att en granne körde åt det här hållet och kunde skjutsa dem. Sedan la hon till att de hade många väskor och att bussen inte var särskilt bekväm med mycket bagage…
Gunilla började lasta ur inlagda delikatesser, sallader och kött ur väskorna. Tja, vi hade sagt att ingenting behövdes, men hon är envis! I en annan väska hördes klirret av flaskor. Kort sagt, hon gjorde precis som hon ville och brydde sig inte om våra önskemål.
Jag bestämde mig för att jag inte skulle låta det bli någon alkoholhaltig fest dagen innan barnens bröllop, så jag skickade Gunilla till vår sommarstuga, där min man brukar ha fest med sina vänner. Det störde henne inte, hon packade glatt med sig sina väskor och gav sig av.
Kanske är jag partisk mot den här kvinnan, men hon går mig på nerverna, och det finns skäl till det. Hon hade bestämt sig för att ha en vacker frisyr, men bokade ingen frisörtid själv. Hon vill ta över min tid i salongen imorgon trots att jag bokade den för tre veckor sedan. Jag vet inte vem jag ska be om hjälp, så jag letar efter någon till henne, för jag tänker inte fixa hennes hår…
Hon klagade också på vår katt. Hon sade att istället för att spara till barnbarnen, hade vi tagit in det här djuret och spenderar pengar på dess mat. Dock lät min man inte henne säga sånt och sa att vi bestämmer själva vem vi ska mata. Och sedan skrek hon åt katten att inte befinna sig i vägen och gå till soffan. Det var komiskt när katten lydde henne, lade sig och började titta på TV.
Dagens plan var att njuta av en lugn lunch med barnen.
De vet båda att min man har problem med att dricka, och de skulle inte insistera på att han dricker. Men med Gunilla fungerar det inte på samma sätt, det är jag mer än säker på…
Så här började min morgon…
