Anders satt i köket och strök tankfullt hakan med knogarna. För femte gången granskade han bilderna på sin fästmö. På fotografierna såg hon lycklig och förälskad ut. Bara inte i honom.
Bredvid henne på bilden stod en man i ungefär samma ålder som Anders. Han hade fått reda på att de träffats genom jobbet. Nej, de arbetade inte tillsammans – mannen var en kund hos företaget där hans flickvän var anställd. Hon skötte avtal med olika företag och levererade personligt dokument till viktiga kunder. Den här killen måste ha varit extra betydelsefull, eftersom Elsa blivit så nära med honom.
Misstankarna om otrohet började växa hos Anders för två månader sedan. Han märkte att Elsa satt länge med telefonen och skickade meddelande sent på kvällarna. När han frågade vem hon skrev med, svarade hon alltid att det var jobbrelaterat.
FB, IG och Twitter – följ oss för fler uppdateringar!
Sedan började hon komma hem senare än vanligt och skyllte på extra arbete. Men istället för att vara trött verkade hon pigg och upprymd.
En dag hittade Anders ett kvitto från en lingeriaffär som troligtvis ramlat ur hennes ficka. Inget konstigt, tänkte han först – men han hade inte sett något nytt underkläder. Många tror att män inte märker sånt, men Anders var observant. Han älskade att betrakta Elsa när hon kom ut från duschen, noterade allt hon bar. Att hon köpt något nytt utan att visa upp det? Hon visste hur mycket han njöt av att se henne i spets.
För två veckor sedan såg han hur någon körde Elsa hem efter jobbet. Anders var inte den svartsjuke typen – kollegor som gav skjuts var inget att bry sig om. Men den här gången stannade bilen på gården, och Elsa satt kvar i den avstängda bilen i fem minuter. Trettio sekunder räcker för ett “tack för skjutsen”.
Känslan av paranoia växte. För att inte anklaga henne i onödan anlitade han en privatdetektiv. Han var säker på att detektiven snart skulle bekräfta att allt var som det skulle.
Men idag kollapsade hans värld när detektiven överlämnade bilderna. De flesta kunde förklaras bort – men en där de kysstes gick inte att tolka som annat än otrohet.
Många hade dragit igång en scen, konfronterat rivalen eller kört ut fästmön i skam. Men Anders var annorlunda. Han ville straffa Elsa, få henne att känna samma ångest som plågat honom. En plan formades.
Nästa dag köpte han ett kontantkort och satte det i sin gamla telefon. Sedan skickade han bilden på kyssen till Elsa från det anonyma numret. Inget meddelande – bara fotografiet.
Hon läste snabbt meddelandet och försökte ringa direkt. Men Anders avslog samtalet och stängde av telefonen.
På kvällen väntade han otåligt på hennes hemkomst. Hon ringde på dagen, antagligen för att kolla läget, men han svarade med ett “upptagen”-meddelande.
“Hej älskling”, sa hon lättjat när hon kom in, med en skärpt blick mot honom.
“Hej”, log han och hjälpte henne av med rocken. “Hur var din dag?”
“Bra”, svarade hon försiktigt. “Din?”
“Okej. Vi äter middag – jag har beställt mat.”
Elsa slappnade märkbart av. Men Anders tänkte inte låta henne vara i fred.
När de satte sig hällde han upp vin i glasen.
“Har du bestämt datum för bröllopet?” frågade han. Elsa hade tidigare funderat på sommaren eller hösten.
“Ja. Troligtvis i slutet av augusti. Vad tycker du?”
“Perfekt. Då måste vi börja planera”, sa han och iakttog henne noggrant. Hon slappnade fullständigt. Prat om bröllop betydde att allt var som vanligt.
“Vet du”, sa han plötsligt, “jag fick ett konstigt meddelande idag.”
Han njöt av hur hon spände sig.
“Vad då för meddelande?” frågade hon bleknande.
“Någon okänd skrev att de känner till en hemlighet. Om jag betalar, avslöjar de den. Vilken bluff, eller hur?”
“Klart det är en bluff!” utbrast hon. “Blockera numret direkt!”
“Ja, jag tänkte göra det. Men ändå nyfiken på vad de hittar på härnäst”, sa han med ett skevt leende.
“Nej, vänta inte!” Hon lutade sig fram. “Det är bedragare! Om du svarar kan de hacka telefonen och tömma ditt konto!”
Anders observerade hur hon höll andan, desperat efter att han skulle lyssna.
“De kan knappt hacka något om jag inte klickar på länkar”, skrattade han. “Men tänk om… de faktiskt vet något viktigt? Om företaget?”
“Riskera inte det”, sa hon med ansträngd röst.
“Tror inte det”, log han och började duka av.
Hela kvällen kretsade Elsa kring honom. Han visste att hon ville få tillgång till hans telefon för att blockera numret. Han lämnade den medvetet på nattduksbordet när han gick och duschade. Precis som väntat blockerade hon numret.
Medan Elsa slappnade av framför TV:n, troende att faran var över, tog Anders bort blockeringen och skickade ett nytt meddelande från köket.
“Titta, samma nummer igen”, sa han oskyldigt.
“Va?!”
Elsa ville säga att det var omöjligt – hon hade ju blockerat det – men vågade inte erkänna.
“Skriver att någon nära mig ljuger”, sa han. “Och att de har bevis. Roligt, va?”
“Jaa…” mumlade hon blek. “Jag måste ringa ett jobbsamtal. Går bra från köket?”
“Självklart”, log han.
Naturligtvis försökte hon ringa det anonyma numret igen. Men Anders hade redan stängt av telefonen.
“Fick du tag i dem?” frågade han när hon kom tillbaka.
“Nej”, muttrade hon och gick till sängs.
Nästa dag var Elsa ett nervöst vrak. Vid lunch kom ett nytt meddelande: *”Snart vet din fästman allt.”*
Hon försökte ringa flera gånger, men telefonen var avstängd.
*”Vad vill du?”* skrev hon tillbaka.
Mot kvällen kom svaret: *”Berätta själv, annars gör jag det.”*
På hemvägen kändes det som att gå mot galgen. Hon förväntade sig ett utbrott från Anders, men han var lugna som vanligt. Då tog hon själv upp ämnet.
“Fick du fler meddelanden från det numret?”
“Vilket nummer? Nej, inget. Varför?”
“Inget särskilt.”
När Elsa somnade skickade Anders ett sista meddelande: *”24 timmar på dig. Tiden tickar. Jag har även video.”*
Video fanns inte, men behövdes inte.
Elsa vaknade av ett pling, läste meddelandet och gömde telefonen under kudden.
“Vem skickar så här sent?” mumlade Anders.
“Bara… reklam.”
“Reklamfolk har ingen respekt”, suckade han. “Skriver mitt i natten.”
Nästa dag visste Elsa inte vad hon skulle göra. Ja, hon hade varit otrogen. Men var det hennes fel att passionen exploderat med Markus? Han var så annorlunda – med Anders hade allt blivit rutin. Men Markus var gift, ingen framtid där. Med Anders planerade de ett liv. Om hon erkände skulle bröllopet ställas in. Om inte…
När hon kom hem hade hon fortfarande ingen plan. Men när de skulle sova kom ett nytt meddelande till Anders.
“Konstigt”, sa han. “De skriver att det bara är en timme kvar. Vad kan det vara?”
Elsa slöt ögonen, drog ett djupt andetag och började prata.
“Anders, jag måste erkänna nåt…”
“Vad då, älskling?” log han.
“Jag var otrogen.” Tårarna vällde fram. “Förlåt! Jag vet inte hur det hände! Jag älskar bara dig! Men jag kunde inte tiga längre…”
“Jag förstår”, sa han lugnare än väntat. “Men du erkände bara för att du tvingades. Av *honom*.”
“Va?”
“Jag tvingade dig. Det var jag som skickade meddelandena. Jag är ingen sadist, men dessa dagar har jag njutit av att se dig lida. För nu vet du hur det kändes för mig.”
“Hur kunde du?” viskade hon. “Vi kunde pratat…”
“Kunde. Men jag ville hämnas. Det lättade inte min smärta. Men nu…”
Han mötte hennes blick med en segermin.
“…dags att packa. Och du får meddela alla att bröllopet ställs in. Och ange den *riktiga* anledningen.”
Elsa stirrade på honom, som om han var en främling.
Hon packade under tystnad. Anders satte på sin favoritfilm och försökte ignorera bröstkorgens värk. Smärtan skulle lätta med tiden. Precis som Elsas närvaro i hans liv.
