Emil satt i sin moderna lägenhet, drack kaffe och tittade på TV. Någon ringde på dörren.
“Vem kan det vara?” – mumlade han missnöjt, ställde ner sin kopp på bordet och reste sig för att öppna.
“Mamma! Vad gör du här?” – frågade Emil förvånat när han öppnade dörren till sin lyxiga lägenhet.
På tröskeln stod hans mamma, insvept i en halsduk och med tunga matkassar i händerna. Det syntes tydligt att hon frös.
“Emil! Något har hänt… vi behöver din hjälp.”
“Varför ringde du inte först?”
“Din telefon var avstängd.”
“Jag har två telefoner. Det här numret fungerar inte längre,” – sa han genom sammanbitna tänder och kastade en blick bakom sig för att försäkra sig om att grannarna inte hade sett henne.
…Emil hade flyttat till Stockholm, tagit examen och börjat sin karriär. Han fick jobb på en bank. Han uppskattade sitt nya liv mycket och skämdes över sin familj från landsbygden. Han återvände aldrig till sitt barndomshem och hade bara kontakt med sin familj vid stora högtider. Hans föräldrar var enkla, hårt arbetande och godhjärtade människor, men deras sätt…
Emil suckade djupt och försökte dölja sitt missnöje.
“Så, vad har hänt?” – frågade han sin mamma.
“Min son, din brorson är mycket sjuk. De har inga pengar till behandlingen. Snälla, hjälp dem,” – sa mamman medan tårarna rann nerför hennes kinder. “Din bror skickade dig nästan hälften av sin lön när du studerade.”
Just då ringde det på dörren igen. Den kvällen skulle Emil hålla en liten fest för sina kollegor.
“Kom med mig,” – sa han snabbt och ledde sin mamma till sovrummet. “Sitt här tyst och visa dig inte för någon,” – lade han till innan han gick för att öppna dörren.
Emils kollega, Erik, hade bestämt sig för att komma lite tidigare för att hinna prata en stund innan festen började.
“Portvakten där nere sa att din mamma har kommit från landet för att besöka dig,” – sa Erik med ett leende.
“Men du sa ju att dina föräldrar dog för många år sedan under en resa?”
“Nej,” – svarade Emil lugnt. “Det var nog någon gammal dam som tog fel på adressen.”
“Förresten,” – lade Emil till, “gör mig en tjänst. Gå till butiken och köp något speciellt till bordet. Jag har bjudit in chefens dotter, Linnea. Jag har en känsla av att det kan bli något mellan oss.” – Han blinkade åt Erik och stängde dörren bakom honom.
Mamman satt i sovrummet, osäker på vad hon skulle tänka.
“Min son, vad har du sagt om oss?” – frågade hon förtvivlat medan tårarna återigen rann nerför hennes ansikte.
“Mamma, inte nu! Hur mycket behövs för min brorsons behandling?”
“Mycket, min son! Kanske tio tusen?” – frågade hon tveksamt.
“Absolut inte. Här har du fem tusen, och snälla, stör mig inte mer.”
Emil köpte snabbt en returbiljett till sin mamma, satte henne i en taxi och sa:
“Du måste förstå att mitt liv är helt annorlunda nu. Vi är olika människor!”
Sent på natten, när Linnea och Emil gick in i sovrummet, frågade flickan plötsligt:
“Emil, vad är det här för gamla saker?” – hon pekade på de slitna påsarna fulla med hemlagade produkter från landet.
“Hushållerskan lämnade dem här.”
Under tiden satt hans mamma på tåget, tittade ut genom fönstret och tårarna rann nerför hennes kinder.
Hon kunde inte förstå var de hade gjort fel i att uppfostra sin son.
