Den här sommaren kom min frus älskade lillasyster och hälsade på oss. Jag brukar skoja och kalla henne för familjens kelgris, eftersom det alltid är henne det pratas om på släktkalasen hon var en stjärna i skolan, tog examen från universitetet, fick jobb direkt inom sitt område, visst låter det som den perfekta dottern?
Min fru, som är den äldsta, valde istället att gifta sig innan hon ens var klar med sina studier. Men ingen verkade bry sig om det, eftersom jag har det gott ställt och driver eget företag. Jag hade redan en lägenhet i Stockholm, en Volvo och en ganska bra inkomst. Men ändå förblev lillasystern den mest beundrade dottern i familjen.
I somras, när lillasystern hälsade på, bad hon mig om ett lån. Hon ville nämligen ta bolån till en lägenhet, men hade inte pengar till kontantinsatsen. För mig var summan inte särskilt stor, så jag lånade gärna ut pengarna. Hon berättade att hon jobbade på en myndighet och lovade att betala tillbaka varje månad i tid.
Hon tog emot pengarna och lovade nästan dyrt och heligt att hon skulle betala tillbaka regelbundet. Bara en vecka senare åkte hon på semester till Visby och Gotland. Jag blev faktiskt rätt förvånad hur kunde någon som inte hade råd med lägenhet plötsligt ha råd att resa iväg?
Till släkten sa hon att hon sparat länge för den här resan, men faktum var att det där bostadsköpet inte blev av. När jag frågade om lägenheten sa hon bara att hon ändrat sig.
Jag bad henne, lite försiktigt, att lämna tillbaka pengarna snarast, eftersom de ju faktiskt var tänkta till en bostad och inte till att sola på Gotland. Hennes svar fick mig verkligen att tappa hakan: Jag ska tjäna massor i framtiden, du kan vänta lite till jag har inga pengar just nu.
Kan ni gissa hur detta slutade? Jodå, snart hörde jag att hon hade sagt till sin mamma alltså min svärmor att jag krävde tillbaka lånet för tidigt, och att så behandlar man minsann inte sina släktingar. Och så var det som om den lilla ängeln till dotter blev familiens hjälte på nytt, medan vi fick rollen som några snåla rikingar.
