Det fanns en kvinna som jag gick i skolan tillsammans med för länge sedan. Låt oss kalla henne Svea. Svea, minns jag, var som en självklar primadonna bland oss andra. Efter gymnasiet började hon läsa juridik på universitetet i Uppsala. Efteråt bestämde hon sig för att ta en andra examen, denna gång inom ekonomi och ledarskap på Handels i Stockholm. Under sin studietid träffade hon en man och de gifte sig. Han hade ett välbetalt jobb och ville inte att Svea skulle behöva arbeta, så hon kunde studera i lugn och ro.
När Svea var klar med sin andra utbildning skaffade hon sig aldrig något arbete; hon stannade hemma. När vännerna undrade över detta, svarade hon alltid att hon trivdes alldeles utmärkt med sitt liv. Hennes make uppskattade ett välstädat och trivsamt hem, och det skulle hon aldrig hinna med om hon jobbade, sa hon. Han gav henne pengar till allt hon ville ha, från behandlingar på fina salonger till gymkort.
Så levde de, år efter år. Ibland, berättade Svea, försökte hennes man tala om att han gärna ville ha barn, men Svea ville aldrig ta upp ämnet. Hon var helt enkelt inte intresserad av barn hon värnade om sin figur, hälsan och sin lediga tid.
Äktenskapet höll ungefär tolv år innan de till slut valde att gå skilda vägar. Vad som egentligen hände berättar Svea aldrig, och jag tänker inte spekulera. De separerade, och maken slutade att stötta henne ekonomiskt.
Nu får hon ekonomisk hjälp från sin far, som fortfarande arbetar men det är inte alls samma summor som tidigare. Det är svårt för Svea att upprätthålla den livsstil hon vant sig vid. Hennes pappa säger gång på gång att det är dags för Svea att skaffa sig ett arbete; hon är ju trots allt trettiofem år gammal.
Svea har sökt hjälp hos gamla klasskamrater för att hitta ett jobb. En av dem driver en butik i Gallerian och erbjöd henne en tjänst som butiksbiträde, men det ville hon inte ha. Svea menade att det inte passade sig för någon med hennes utbildning att plocka varor.
Det är på sitt sätt komiskt hon har aldrig haft ett arbete, skickade in sina examensbevis för länge sedan, men ändå har hon höga krav. Svea vill ha en ledande position med hög lön.
Vad tycker ni om detta? Vilken typ av arbete kan man få om man är trettiofem år och aldrig haft ett riktigt jobb?
