8 år har gått sedan vi gifte oss, och ibland känns det som om tiden bara har flugit förbi, även om vissa saker har stått stilla. Erik har alltid varit så omtänksam mot mig, bryr sig, skyddar mig, skämmer bort mig. Alla, från kollegor till grannar här i Göteborg, säger ständigt hur lycklig jag borde vara som har just honom till make. När jag en gång tappade min vigselring i havet vid Marstrand, köpte han genast en ny till mig redan samma vecka.
Så att alla ser att du är min fru och upptagen, sa han när han gav mig ringen inslagen i en liten ask.
Jag njöt verkligen av hans uppmärksamhet och också av de där fina presenterna han gav mig ibland. Men om jag är ärlig mot mig själv så har jag nog gett mindre tillbaka. Erik får knappt några presenter av mig, knappt ens på födelsedagar då kanske bara en middag med tända ljus hemma eller på någon restaurang. Han däremot kommer alltid hem med en bukett röda rosor och en överraskning som känns både påkostad och kärleksfull. Och maten ja, på vardagar orkar jag sällan laga något särskilt, det blir mackor eller hämtmat från Foodora. Vi är ju båda trötta när vi kommer hem från jobbet, så det har känts som att det får räcka.
Erik har aldrig klagat. Men det har mamma gjort.
Du har nu fått din andra ring, men din man går runt utan någon alls. Har du verkligen aldrig tänkt på att ge honom en? Du vet att andra kvinnor kastar blickar efter honom de vet ju inte att han är gift.
Det gjorde faktiskt ont. Jag hade tänkt att hans skönhet alltid skulle locka andras blickar, men aldrig funderat på att det var för att ingen ring syns på hans finger.
Sanningen är att när vi gifte oss fanns det bara pengar till min ring. Erik lånade en för ceremonin, som han gav tillbaka direkt efteråt. Sedan rann tiden bara iväg utan att någon av oss prioriterade en ring åt honom.
Jag ägnade inte tid åt att analysera varför, utan gick bara rakt av in till smyckesaffären på Avenyn. Jag köpte en enkel guldring, varken mer eller mindre. På kvällen när Erik kom hem, låg den lilla sammetsasken på hans nattduksbord.
Vad är det här? Har du köpt något till dig själv? undrade han förvånat.
Nej, det är till dig, sa jag, kände hur hjärtat slog extra hårt.
När han öppnade asken såg jag hur han blev berörd. Han satte ringen på sitt finger, kramade mig länge och sa:
Har du köpt den här till mig? Jag tänkte precis föreslå att vi skulle gå och välja ihop, men att få en ring av dig det känns så speciellt! Gör du ett andra frieri till mig nu?
Vi skrattade och kramades. Sedan gick vi båda två ut i köket för att laga middag tillsammans. Det var fredag och helgen väntade.
