Mina svärföräldrar gav oss en riktigt dyr bröllopspresent en lägenhet! De överlämnade högtidligt nycklarna och deklarerade att vi var ägare, men eftersom det var nybyggt hade de köpt lägenheten i “rått skick” som man säger här. Min svärmor klämde direkt till med att om de nu gett oss en hel lägenhet, så fick minsann mina föräldrar ställa upp och hjälpa till med renoveringen. Mina föräldrar, som redan hade bidragit med ett rejält tillskott i plånboken tidigare, gick med på att bidra även där.
Efter bröllopet bestämde vi oss för att sätta igång med renoveringen på studs. Min pappa, som är snickare (och fixar allt utom vädret), skaffade allt material. Jag var med som extra arbetskraft, ibland dök även Elin, min fru, upp i arbetsbyxorna. Svärfar snurrade också förbi då och då för att låtsas hjälpa till.
Vi valde att spara in lite och inte hyra någon annanstans under tiden. Istället flyttade vi in hos Elins föräldrar, vilket var precis så mysigt som man kan tänka sig.
En dag när jag letade efter några viktiga papper, råkade jag lägga vantarna på lägenhetskontraktet. Och där, svart på vitt, blev jag minst sagt paff det var svärmor, Karin, som stod som ägare!
Den kvällen skulle jag egentligen köpa kakel till badrummet med pappa, men det sköt vi upp. Jag berättade vad jag hade hittat och att vi behövde snacka ut ordentligt.
Varför står mamma som ägare till vår lägenhet? Varför inte Elin? frågade jag rakt ut, när vi alla satt hemma med kaffet.
Men herregud, du är ju som ett barn! Såklart det står på mig man vet ju aldrig, sa svärmor och drack sitt bryggkaffe oberört.
Jaså?
Jamen, ni kanske skiljer er så småningom och då kanske du vill ha halva vårt hem!
Ert hem? Är det schysst då, att vi sliter med renoveringen som kostar nästan som halva lägenheten? Och varför antar du att vi ska skilja oss, vi har ju knappt fått upp sänghimlen än!
Mamma, jag sa ju åt dig att skriva över lägenheten på mig, mumlade Elin.
Jaså, du visste alltså om det här tricket?
Nä, inte så! Jag visste, men jag sa faktiskt att du måste skriva över det på mig!
Ja, Elin, vilket strålande start på äktenskapet! Med en rejäl liten lögn!
Nu har jag bott hemma hos mina föräldrar några dagar. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Elin försöker prata, men jag måste tänka. Jag trodde faktiskt inte att någon svärfamilj kunde vara så slug, men å andra sidan det verkar ju vara samma överallt…
Vad gör man nu?
