Vad i hela friden har hänt här? Ring din släkt och be dem komma hit och städa upp, fräste Lina. Jag tänker inte göra det åt dem. Det räcker med att jag ständigt tvättar lakan efter dina vänner. De har verkligen vant sig vid att sova över i vår stuga.
Hördu, mamma ringde precis, sa Linas man vid middagsbordet. Hon och resten av familjen ska åka ut och grilla i helgen.
Vad roligt för henne, svarade hustrun. De får åka, men varför berör det oss? Hon tyckte inte alls om sin svärmor.
Ja, de vill använda vår stuga, förklarade Henrik. De har ingen egen, och jag måste till bilverkstan på lördag. Han sa det som om det vore helt naturligt. Jag sa att vi inte kunde åka dit i helgen, så då bad mamma om nycklarna.
Lina hade inget val än att gå med på det, något hon senare ångrade. När de åkte till stugan nästa helg stelnade hon vid åsynen. Det såg ut som efter en vandalisering.
Bären var plockade, golvet var smutsigt, och på spisen stod en ensam kastrull med gammal soppa. Gardinen i köksfönstret var borta. Vad som hade hänt här vägrade Lina förstå. Svärföräldrarna var ju över sextio.
Hon konfronterade sin man.
Vad i hela friden har hänt här? Ring din släkt och be dem komma hit och städa upp, fräste Lina. Jag tänker inte göra det åt dem. Det räcker med att jag ständigt tvättar lakan efter dina vänner.
Åh, du överdriver. Släng allt i tvättmaskinen, häng upp det, och var klar.
Nästa gång kan du göra det! Är du nöjd med hur stugan och tomten ser ut?
Men mannen ringde ingen. Lina teg och de gjorde sedan upp. De hade bara varit gifta i två år, gift av kärlek, även om Lina ibland tänkte att hon hade skyndat sig. De hade inga barn än.
Allt fortsatte som vanligt jobb, hem, hem, jobb. På helgerna promenerade de eller åkte ut i naturen med vänner. Allt förändrades när Linas mor plötsligt gifte om sig och flyttade till en annan stad. Familjens stuga gick då till Lina.
Plötsligt älskade hela hennes mans släkt henne. Nu ville någon av dem ständigt besöka stugan. Alla vet ju att grillad korv smakar bättre i friluft!
Släktingar dök upp som ur tomma intet. Kusiner, farbröder, mostrar och till och med mannens mormor alla ville dit för naturen, floden och grillningarna. Och så Henriks vänner också.
Alla kom med övernattning. Mannen stod som vanligt vid grillen. Lina tröttnade, men ville inte förstöra förhållandet till släkten. Men något måste göras.
Nu väntade hon på helgerna med oro. När Lina och Henrik gifte sig var hans mor redan äldre. Hon hade fått sonen sent. Det fanns också en dotter, Henriks syster, tio år äldre. Svärmodern var från landet och tyckte på något sätt att allt var gemensamt.
Svärmor och systern Ebba tog allt från stugan krämer, schampo, tvättlappar och till och med Linas tofflor. Och nu ringde svärmor igen och bad om nycklarna. Den här gången ville Ebba ta med sin chef på en grillkväll.
Och som vanligt frågade ingen Lina vad hon tyckte.
Vi ger nycklarna till mamma, sa mannen. Naturligtvis mindes han Linas reaktion förra gången, men han ville inte prata om det.
Lina insåg att hon måste agera, och att hennes man stod på andra sidan. Efter att ha tänkt igenom alternativen ringde hon sin mor och klagade.
Jag ringer tillbaka, sa hon kort.
Tjugo minuter senare ringde hon och sa att hennes moster och mannen skulle åka till stugan och stanna en tid. Oroa dig inte. Moster Elin hjälper dig.
Lina flämtade. Moster Elin hade hon alltid varit rädd för. Som barn hade hon fått åka dit på sommarledighet några gånger, och minnena satt kvar för livet. Ja, Elin Bergman kunde sätta folk på plats.
Moster ringde på kvällen.
Kära du, varför har du inte hört av dig tidigare? Ska jag skrämma dem lite eller rejält? Och moster Elin skrattade belåtet i förväg.
Lina ryste. Har du berättat att stugan står på dig? frågade mostern.
Jag minns inte, men de tror alla att den är min.
Oroa dig inte, barn, allt ska bli perfekt.
På söndagen ringde en arg svärmor. Har ni sålt stugan? skrek hon. Var är pengarna? Varför sa ni inget?
Visade sig att Ebba, hennes chef, svärmor och hennes man anlände till stugan på lördagen. Där stod redan en grupp på fem personer och grillade.
Vem är ni? flämtade Gerd.
Och ni är? frågade en bestämd kvinna och gick fram. Jag äger stugan, jag känner inte er. Hur kom ni in, var har ni nycklarna ifrån?
I svärmoderns grupp blev det tyst. Ebba försökte förklara om släktband och nycklarna. Kvinnan som ägde stugan såg misstänksam ut, och Ebba blev genast osäker. Gerd sa inget, för säkerhets skull.
Till slut togs nycklarna, och de blev artigt ombedda att gå och inte komma tillbaka. Annars hotade man med att ta reda på var de fått nycklarna ifrån.
Lina hörde svärmor skrika i telefon på avstånd. Mannen förstod inget men hann inte säga ett ord.
Ge telefonen till din fru. Henrik räckte över den. Stugan är inte din! sa svärmor högtidligt.
Frågade ni någonsin? Lina försökte vara lugn. Trodde ni att allt tillhör er, inklusive våra saker?
Förstår du att Ebba bjudit sin chef hit? Det kan bli uppsägningar nu, och hon ville smöra för henne. Om hon får sparken är det ditt fel, rasade Gerd.
Varför är det mitt fel? Moster Elin äger stugan och ville komma hit. Köp en egen om ni vill ha grillkvällar, vågade Lina säga. Ni klarade er utan den förut.
Efter det här åker jag aldrig dit igen, och ingen annan i släkten heller, sa mannen argt.
De bråkade för första gången. Henrik blev sårad. Ebba fick sparken. Jag förlåter dig aldrig för det här, sa han. Min familj älskade dig, och du lurade oss.
Lina var säker på att Ebba blivit avskedad av andra skäl. Plötsligt insåg hon att hon inte tyckte synd om någon av dem. Och hon var inte den som börjat. Deras förhållande var i ett återvändsstråk.
Mamma, jag tror jag skiljer mig från Henrik.
Det får du bestämma själv. Var
