Delade som jag kunde
– Hej mamma. Elin försökte låta som om inget hade hänt, men rösten lät ändå stel och avmätt.
– Åh, Elin! Vad gör du här? Jag väntade dig inte idag. svarade Kerstin.
Elin tittade noga på sin mamma. Väntade dig inte orden fastnade som en loppa i hennes själ och ekade sedan flera gånger i hennes huvud. Väntade dig inte! Det kändes som om ingen väntade henne någonstans på sistone.
– Varför står du där som en påle? Kom in! Jag håller på med inläggningsgurkorna. Kom du bara så här, eller har något hänt? Är allt bra med Emil?
– Allt är bra, mamma. Med Emil. Vi har hyrt en lägenhet åt honom och hans tjej. Markus betalade för tre månader i förskott, sen får de klara sig själva
Elin såg på sin mamma. Som vanligt höll hon på med hushållssysslor. Så hade det alltid varit. Sedan barndomen var Elin van vid att Kerstin alltid hade bråttom och var sen överallt.
Skynda dig nu, Jag måste springa
