– Är du Ebba? Vän till Sven?
– Ja… Men vem är du?
– Det spelar ingen roll, det viktiga är varför jag är här! Packa dina saker och stick ur lägenheten. Sven och jag älskar varandra, och han flyttar in hos mig. Det är hans beslut!
Ebba stirrade förbluffat på kvinnan som stod i hennes dörr en lördagsmorgon. Den stilsätta brunetten, i trettioårsåldern, utstrålade en aggressiv självsäkerhet. Den dyra manikyren, det iögonfallande sminket, läderjackan med nitarna – allt skrek av en vilja att imponera.
– Ursäkta, vad sa du?
– Låtsas inte vara dum! fräste främlingen och tog ett steg in. Sven är trött på din kontroll. Han berättar varje dag hur du inte förstår honom, hur du kväver alla hans affärsidéer! Han har redan bestämt sig.
Hon fortsatte prata, men Ebba hörde inte längre. Det brusade i öronen. Sven? Samma Sven som igår åt middag i det här köket, bad om pengar till ett nytt projekt och kysste henne godnatt med orden att hon var underbar?
– Kom in, sa hon med en röst som inte kändes som hennes egen. Vi har nog något att diskutera.
Hennes världsbild rasade och byggdes upp igen. Det gjorde ont, men… det var rätt.
– Jag heter Filippa, sa brunetten trotsigt och klev över tröskeln. Och jag är här för att sparka ut dig, inte diskutera.
Ebba gick tyst in i köket. För första gången på fem års äktenskap kände hon en skrämmande klarhet i tankarna. *”Hur kunde jag vara så blind?”* Eller kanske inte blind. Kanske hade hon bara haft rosa glasögon, och genom dem ser allt annorlunda ut. Problemet är bara att rosa glasögon slår sönder med glasskärvorna inåt.
Minnesfragment flimrade förbi. Där var hon, en framgångsrik mäklare med egen lägenhet. Där var han, Sven, med en cappuccino och ett charmigt leende på ett café. Slitna portföljen, en billig kostym, men storslagna planer: *”Visst, just nu är det tufft, men det är tillfälligt. Du ska se, jag ska lyckas!”*
Där smälte hon för hans uppvaktning. Blommor, kanske inte dyra, men varje dag. Romantiska promenader. Frieri efter tre månader. Och där var han, direkt efter bröllopet: *”Älskling, kan du låna mig tio tusen? Måste investera i ett projekt, det här är vår chans!”* Hon lånade ut. Sedan igen. Och igen. Alla dessa år trodde hon på hans “stora planer” medan hon sprang som en hamster i hjul. Och hela tiden planerade han med en annan.
Tystnaden i köket var påtaglig.
– Fin planlösning, noterade Filippa och såg sig omkring med en ägarstolthet. Sven sa att han valde den här lägenheten själv. Han har perfekt smak.
– Vänta lite, sa Ebba och hämtade en läderportfölj från hallen. Jag vill visa dig något viktigt. Köpekontraktet, ägandebeviset. Titta på datumet. Tre år innan han träffade Sven. Och på ägarens namn.
Filippa slickade sig nervöst om läpparna. Hennes självsäkerhet smälte.
– Men han sa… att han ägde ett mäklarföretag…
Ebba öppnade sin laptop och loggade in på banken:
– Och här är min inkomst. Jag är toppmäklare på ett stort företag.
På skärmen syntes en kontoutskrift med rejäla insättningar. Filippa sjönk ner på en stol.
– Låt mig gissa, han bad dig också om pengar? Pratade om sina otroligt lönsamma projekt?
– Jag la in nästan en halv miljon, sa Filippa dovt. Han sa att första vinsten skulle komma inom en månad…
– Allt kommer ordna sig! hördes Svens röst från dörren. Pengarna kommer tillbaka med ränta, jag lovar!
In i köket kom Sven i en dyr kashmirsweater – en gåva från Ebba.
– Sven? Filippa hoppade upp. Du skulle väl träffa investerare?
– Han bad mig igår om pengar till något ”brådskande projekt”, sa Ebba lågt. Antar att jag är investeraren.
Sven stelnade till, tittade mellan de två kvinnorna. Sedan lyste hans vanliga leende upp ansiktet:
– Tjejer, låt mig förklara. Filippa, dina pengar är i säkra händer…
– Var då? Filippa stegade fram. Jag sålde bilen, lånte av mina föräldrar! Var är mina pengar?
– Jag har allt under kontroll! Rösten blev desperat. Om en månad…
– Till vem – alla? Ebba reste sig långsamt. Hur många fler kvinnor finansierar dina “projekt”?
Sven slickade sina torra läppar, försökte muttra något om att det med Filippa bara var ”affärer”.
– Affärer? Filippa skrattade bittert. Och dejtarna? Kärleksförklaringarna? Du svor att du inte kunde leva utan mig!
Under pressen erkände han slutligen:
– Du förstår, det var ett projekt… online… nästan riskfritt…
– Förlorade du dem? Filippa grep sig om huvudet. Herregud, spenderade du alla mina pengar på spel?
– Inte alla! Han höjde händerna. Det finns kvar! Jag vinner tillbaka! Jag har ett system…
– Ett system? Ebba log bistert. Låna av frun för att ge till älskarinnan? Eller tvärtom?
Filippa tog sin väska:
– Nu räcker det. Jag anmäler dig. Till polisen.
Ytterdörren smällde. Sven såg hjälplöst på Ebba:
– Älskling, förlåt… Det är pengarnas fel, jag var förvirrad… Jag älskar bara dig!
– Vet du det värsta? Inte att du hittade någon annan. Utan att du själv tror på dina lögner.
– Jag kan ändra mig! Ge mig en chans till!
– Du får sova i vardagsrummet. Imorgon packar du dina saker och går.
– Men vart ska jag ta vägen?
– Inte mitt problem, hon ryckte på axlarna. Du har ju ett system! Testa det.
Morgonen var klar. Sven smög in i köket.
– Ebba… jag fattar nu. Vi kan börja om! Jag ska hitta ett jobb, betala tillbaka…
– Jag skiljer mig.
Sven frös till:
– Du kan inte… Vad ska jag göra? Vart ska jag gå?
– Vart tänkte du gå när du lovade Filippa att gifta er? Packa och gå, Sven.
– Men jag kan verkligen förändras! En sista chans!
– Nej, sa hon lugnt men bestämt. Inga fler chanser. Inga lögner.
Samma kväll vaknade Filippa av en dörrklocka. I dörröppningen stod Sven med två resväskor.
– Filippa, öppna! Jag har ingenstans att gå. Ebba kastade ut mig… Nu kan vi vara tillsammans!
Han började prata om nya planer, bad om mer pengar.
Filippa gickHon kunde inte låta bli att skratta när hon tittade ut genom fönstret och såg honom stå där med sina väskor, precis som han en gång stått i hennes dörr – övertygad om att världen bara väntade på att ge honom en chans till.
